Vinn Fantastic Beasts

Fantastic Beasts and Where to Find Them - Fantastiska vidunder och var man hittar dem - finns nu på DVD och BD. En helt ny magisk film från JK Rowlings fantastiska värld!

Första pris: En bakom-kulisserna bok, plus filmen.
Pris 1-3: En fin mugg och en DVD. För att vara med och tävla, skicka in svaret på en enkel fråga till bokpanda@gmail.com före den 30 april.

Frågan är: Vem har skrivit manus till filmen?

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

Selma LagerlöfNils Holgerssons underbara resa genom Sverige
Bearbetning: Arne Norlin
ISBN: 9789176631874
Känguru

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är den första (och hitintills enda) barnbok som belönats med ett Nobelpris. I Svenska Akademins motivering nämndes Nils Holgersson när Selma Lagerlöf som första kvinna belönades med ett Nobelpris i litteratur. Nils Holgersson har varit en stor favorit bland både stora och små läsare ända sedan den kom ut - del två av två kom ut 1907. Japanen Kenzaburo Oe själv nobelpristagare är en av Nils Holgerssons stora fans. Nils har också blivit populär manga i Japan.

1907, för 110 år sedan, utkom den andra och sista delen av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige för första gången. Under åren har den lästs av miljontals svenska skolbarn och översatts till ett sextiotal språk.
Men tiden har gått hårt åt den en gång så spännande berättelsen. Mycket har blivit omodernt och många av dagens barn förstår helt enkelt inte vad det står i boken.
I denna nyutgåva har Arne Norlin, en av våra mest uppskattade barnboksförfattare, gjort en omfattande bearbetning. Han har tagit fasta dels på de gripande djurhistorierna med Karrs och Gråfälls saga som ett givet huvudnummer, dels på Nils Holgerssons egen utvecklingshistoria från lat och elak till god och modig. Under resan på gåsens rygg lär sig pysslingen nämligen att samarbeta, ta hänsyn, hjälpa till och bry sig om.
Originalets sexhundra sidor har blivit knappt hundrafemtio. Och boken är illustrerad av konstnären Anton Pieck. Bilderna gjordes först för en upplaga som utkom i Nederländerna 1957. På pärmarnas insidor kan man dessutom följa med på en karta över Nils Holgerssons och vildgässens resa från Skåne till Lappland och tillbaka.

ARNE NORLIN (f. 1947) är journalist och författare. Han har ett förflutet som reporter på Aftonbladet och är kanske mest känd för sina uppskattade barn- och ungdomsböcker, som till exempel Nussekudden och serierna om Halvan och fotbollsfansen Tove och Noel. Men han har också utkommit med rosade fackböcker för vuxna, bland annat Familjen Bernadotte Makten, myterna, människorna (Fischer & Co, 2015)

Trädgårdslycka - Hannu Sarenström är tillbaka med en blommig trädgårdskram

Hannu Sarenström
Trädgårdslycka
ISBN: 9789113074863
Norstedts
"Min trädgårdsdröm innehåller torparromantik och impressionistisk blomning. Jag vill att det skall vara ljuvt från tidig vår till sen höst och när jag till slut stänger dörren vill jag att mitt sinne skall vara fyllt av upplevelse som håller mig vid liv över vintern. För mig är trädgården som allra bäst om den tar tag i mig när jag kliver in genom grinden och ger mig en blomstrande kram."

Warriors - Ut i det vilda

Warriors - Ut i det vilda

- Världen blir mer magisk sedd genom kattögon

Erin Hunter

Warriors - Ut i det vilda
Serie: Första profetian (del 1)
Översättning: Lena Olsson
ISBN: 9789176292778
Bokfabriken

Rost är en tamkatt som verkligen känner "the call of the wild". Han drömmer om att jaga möss ute i vildmarken. Han väcks från sina drömmar av ett rytande. Det är torrfodret som hälls upp i hans skål. Tråkigt torrfoder och ljummet kranvatten. Inte alls lika gott som färskt fångat byte och en pöl med regnvatten. Vildkatten lever i Rost och när han träffar den unge katten Gråtass är detta början på en underbar vänskap - och även ett enastående äventyr för Rost.

Elden ska rädda katterna

Klanledaren Blåstjärna har fått en mystisk profetia: "Endast eld kan rädda vår klan".
Hotet mot katterna i Åskklanen växer sig starkare för varje dag som går. Det finns fyra olika kattklaner där de vilda katterna samarbetar för att överleva och det är viktigt att hålla sig till sitt eget revir. Rost har eldröd päls och Blåstjärna erbjuder honom att gå med i Åskklanen. Kanske är den eldröda katten Rost den mytomspunna lösningen som profetian utlovat?
Rost får ett nytt namn, Eldtass, och ett nytt liv hos Åskklanen. Men livet i det vilda är mycket mer komplicerat än vad den eldröda katten någonsin hade kunnat drömma om.


Fyra kattklaner delar upp skogen

I generationer har de fyra kattklanerna Åskklanen, Flodklanen, Vindklanen och Skuggklanen delat upp skogen enligt lagarna som deras förfäder en gång stiftat. Men tiderna förändras. Människorna, av katterna kallade tvåbeningarna, utökar sitt territorium. Dessutom försöker Skuggklanen också att utöka sitt revir. Eldtass blir indragen i en värld full av intriger, allt verkar vara tillåtet i kampen för överlevnad och alla katterna följer inte längre den urgamla kodex som innebär att de kunnat samexistera så länge. 

Friheten har ett pris

Varm vänskap, spännande maktkamper, grymma svek och krigarkatternas hårda liv har fängslat människor över hela världen. Det här är speciellt en högtidsstund för kattälskare, men alla som gillar djur kommer att älska Warriors. Romanen är klassad som fantasy, men egentligen vilar det mer av en stämning från gammaldags fabel och moralisk saga över berättelsen, kryddat med lite maktkamper à la Shakespeares historiska dramer. 

När Rost träffar Gråtass för första gången är det som ett eko av Aisopos fabler. De båda katterna sätter igång diskussionen som går som ett sammanhållande tema genom hela Warriors: vad är bäst, att vara fri och kanske svälta ibland, eller att vara välfödd men fången i ett bekvämt liv? Hos Aisopos är det två hundar som har den här diskussionen, men sensmoralen är detsamma. Friheten har ett pris. Är den värd det?

Katternas hemliga karta

Boken är mycket välskriven och bra översatt, man kommer verkligen in i katternas värld, dialogen är ofta rolig och huvudpersonernas kattegenskaper skiner hela tiden igenom. Fina illustrationer och charmiga kartor förhöjer läsupplevelsen. Det finns både en "kattkarta" och en "människokarta" att studera.

På ett farligt uppdrag, som taget från en high fantasy roman, ska katterna korsa den fruktade Åskstigen. Åskstigen är gjord av ett hemskt illaluktande material som bränner trampdynorna. 

Åskstigen är full av rytande, stinkande monster som kan döda katterna.

På människospråk är Åskstigen Windovervägen. Monstren är alltså bilar och det hemska materialet som luktar konstigt och bränner under trampdynorna är asfalt.


En fantastisk värld

Man behöver alltså inte hitta på en massa övernaturliga faror, drakar och demoner, svärdsviftande, trollerier och magiska formler. Livet är farligt nog för ett vilt djur. Och när de slåss viftar katterna inte med trollstavar - de har ju sina klor!

Warriors är fantasy utan överdrifter och visar hur man kan bygga upp en hel fantastisk magisk värld i vår helt vanliga värld. Allt blir lite mer fantastiskt sett genom kattögon!

Läs även om fler fantastiska katter:

Säg mjau till livet med Pelle Svanslös, en svensk kattfabel:

http://tidningenkulturen.se/index.php/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/18324-hurra-foer-pelle-svansloes-saeg-mjau-mjau-till-livet-fyller-75-ar

Katten Cleo, en sann historia:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/19981-litteratur-helen-brown-katten-cleo

Katter och döttrar:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21052-litteratur-helen-brown-katter-och-dottrar-de-kommer-inte-alltid-nar-man-ropar

Belinda Graham

FILM: Trolls - Söt och färgglad filmkaramell med musikalisk hitparad

Charmiga skönsjungande lyckotroll består av alla färger i karamellburken.  Justin Timberlake och Anna Kendrick gör rösterna till de förtrollande musikaliska lyckotrollen blåbärsfärgade Branch och sockervaddsfärgade Poppy.

Regi: Mike Mitchell

Titel: Trolls
Medverkande: Anna Kendrick, Justin Timberlake, Zooey Deschanel, Russell Brand, James Corden
Gwen Stefani m.fl.

USA, 2016

Fox-Paramount

Prinsessor ska ofta räddas. I filmen Trolls ger sig Prinsessan Poppy - ett lyckotroll - själv ut för att rädda. Rädda de av sitt folk, lyckotrollen, som blivit kidnappade av en ond kock (ett stort bergatroll) som slagit i de stora trollen att de bara kan bli lyckliga genom att sluka de små trollens lycka.

Fina färger, bra musik, söt historia. Det verkar så enkelt att göra bra barnfilm, sån film som barn faktiskt tycker om (och inte sån som gör sig rolig på barns bekostnad eller bara har skämt för vuxen publik) när man ser Trolls. och ändå är trolls ett lysande undantag - barnfilm som barn faktiskt tycker om och vill se om och om och om igen. (Och helst vill de ha ett eget troll att leka med också!)

Trolls är en film som är full av barnens favoritfärger. Alla färger! I extra starka karamellnyanser. Trolls har hår som Rapunzel skulle kunna vara avundsjuka på, de är små och snabba som smurfarna (men i mer fantasifulla och moderiktiga färger) och de kan sjunga som Justin Timberlake. Och Anna Kendrick. Som förresten gör rösterna i originalversionen. Justin Timberlake har förresten stått för bearbetning av all musik (inte bara den han skrivit själv) och allt är upphottat - till och med Bergakungens sal.

Här finns en buddy-movie-histora med glad-som-en-lärka och herr-dysterkvist som ger sig ut tillsammans på räddningsexpedition. (Som i filmen Insidan Ut). Här finns en kärlekshistoria mellan ett kungligt troll och ett kökstroll. (Typ som i Askungen, fast med troll). Här finns en söt sensmoral om att välja att vara lycklig själv, istället för att äta upp andra mindre troll. Du blir inte lycklig av att äta upp andras lycka. Inte i det långa loppet.

Filmen har förmodligen ett av de starkaste soundtracken någonsin. Hit följer på hit följer på hit.

Hela filmen ser ut att ha gjorts av pysseltokiga småungar med oändlig tillgång på pysselmaterial: stickade vilddjur med pompoms på antennerna, leende glada blommor med play-dough-munnar och massor av glitter som stänker överallt.

Har du en 4-9 åring i din närhet kommer du att höra "igen-igen-igen" så snart Trolls kommer på tal.

Bättre betyg kan inte en barnfilm få!

Vinn Trolls!

Poppy sjunger för Branch.

Vinn Trolls!

Pris 1-3: Trolls på DVD.

Svara på en fråga: Vilken färg har lyckotrollet Poppy?

Maila bokpanda@gmail.com före 31 mars

Nikkis dagbok #8 : Berättelser om en (inte så) evig lycka

Nikkis dagbok #8 : Berättelser om en (inte så) evig lycka
- Snövit i rullstol och afroamerikansk Rödluva i modern saga som bejakar mångfald


Rachel Renée Russell
Nikkis dagbok #8 : Berättelser om en (inte så) evig lycka
Serie: Nikkis dagbok (del 8)
Originaltitel: Dork Diaries 8: Tales From a Not-So-Happily Ever After
Översättning: Ylva Stålmarck
ISBN: 9789177015970
Modernista

Snövit sitter i rullstol, är kaxig som bara den och sätter sig upp mot sagolandets onda despot. Guldlock är latinoamerikan och förtjust i lilla björns gröt. Törnrosa har asiatiskt ursprung och nöjer sig med en extra lång sovmorgon varje lördag. Rödluvan är afroamerikan och behöver ingen jägare för att rädda sig undan den stora stygga vargen. Serien Nikkis dagbok bejakar mångfalden och givetvis är Nikkis version av "Once upon a time" också ett mångfaldsprojekt. För den här sagovärlden finns inne i Nikkis huvud och allt får en alldeles unik Nikkis-dagbok-twist.

Hur ska Nikki hitta hem från sagovärlden?

I verkligheten har Nikki slagit i huvudet så hårt att hon svimmat. Men precis som i Life of Mars så blir det ju inte bara svart när huvudpersonen är medvetslös, Nikki hamnar i en alternativ värld där alla sagor har fått liv och blandats. Nikki måste klara av en massa prövningar och utmaningar för att ta sig hem igen till sin egen värld och sin egen tid.

Snövit spelas av Nikkis musikaliska vän Violet, Guldlock av Chloe, Rödluvan av Zoey, Rapunzel av Marcy Simms, Törnrosa av Jenny Chen och Den galne hattmakaren av Theodore L. Swagmire III. Alla går i Nikkis skola och är kända från tidigare delar av Nikkis dagbok.

Förtrollande Brianna

Men den som verkligen stjäl showen är Nikkis lillasyster Brianna. Som vanligt alltså. Brianna är oftast den roligaste karaktären i en Nikkis dagbok. Vem Brianna är i sagovärlden? Den goda fén så klart! Utan sin lillasyster kommer Nikki aldrig att överleva och komma hem igen!

Det sista Nikki sa i den vanliga världen var att hon helst av allt skulle vilja byta ut sin lillasyster... Och det sista hon tänkte var att hon önskade att Brianna aldrig hade blivit född.

En riktigt bra kärlekshistoria

Vad vore en sagovärld utan en riktigt bra kärlekshistoria? Den centrala kärlekshistorien här är syskonkärlek. Till sist inser Nikki att hon faktiskt älskar sin lillasyster.

"... efter den här dagen börjar jag faktiskt se hennes goda egenskaper. Hon är smart, söt som socker, snäll, påhittig och har ett stort hjärta. Men det viktigaste av allt är att hon ALLTID finns där för mig när jag behöver henne! Jag skulle vilja påstå att jag har tur som får vara storasyster åt henne!"

Gamla sagor berättades ofta för att lära ut något, förr att ha en sensmoral - och Nikki har hittat en riktigt bra sensmoral med sin drömsaga - att Brianna faktiskt är bra att ha!

Favoritläsning med mycket humor

Nikkis dagbok är en oemotståndlig bladvändare som med kärlek och humor skildrar tonårslivets vedermödor och glädjeämnen. Nikkis dagbok är den roligaste dagboken någonsin, författaren blandar serier med lättläst, berättande text och Nikkis dagbok har föga förvånande blivit barnens favorit och bland annat kammat hem Children's Choice Book of the Year Award.

Belinda Graham

Någon måste stoppa Ivy Pocket - Aningslös hjältinna på jakt i det viktorianska England

Någon måste stoppa Ivy Pocket

- Aningslös anti-hjältinna lever farligt i det viktorianska England

Caleb Krisp
Någon måste stoppa Ivy Pocket
Serie: Ivy Pocket (del 2)
Originaltitel: Somebody Stop Ivy Pocket

Illustrationer: Barbara Cantini

Översättning: Lena Karlin

ISBN: 9789177015819

Modernista

I "Vem som helst utom Ivy Pocket" introducerades den oemotståndliga hjältinnan Ivy Pocket. En vacker, smart, blygsam och klok skönhet med klanderfria instinkter. Skojar bara! Ivy Pocket tror att hon är allt det där - i själva verket har hon precis noll koll hela tiden. Hon är inte snygg, hon är inte smart, hennes instinkter har alltid fel och hon skryter oavbrutet om hur fenomenal och underbar hon är. Hon tror också att alla andra tycker att hon är fenomenal och underbar.

Noll koll på omvärlden

Mycket av humorn i Caleb Krisps böcker ligger i skillnaden mellan hur Ivy uppfattar sig själv - och omvärlden - och hur det faktiskt ligger till. Krisp presenterar ett drivet bladvändarvänligt narrativ där läsaren hela tiden ligger steget före - eller flera steg före - Ivy Pocket. Det är inte lätt att skriva på det sättet, och ha det som ett genomgående, konsekvent grepp. Det är inte heller lätt att vara konsekvent rolig i 422 sidor.

Men ser man bort från ytan är Ivy Pocket faktiskt en ensam, föräldralös, hemlös och utmobbad flicka som finns längst ner på den sociala stegen i det viktorianska England. Men ingen kan tala om för henne att hon inte är klok, vacker, underbar och älskad. Hennes fantasi och brist på verklighetsförankring är hennes räddning.

Älskad som en tjänsteflicka

När boken "Någon måste stoppa Ivy Pocket" börjar har hon blivit "adopterad" av ett kistmakarpar som utnyttjar henne som tjänsteflicka och hemslavinna - början av romanen är av det stoff som Charles Dickens romaner vävs av. Stackars fattiga, föräldralösa, utnyttjade och överarbetade barn. Men eftersom Ivy Pocket är Ivy Pocket blir berättelsen aldrig sorglig eller eftertänksam - Ivy Pocket är ju övertygad om att hon är omtyckt och oumbärlig. I Ivy Pockets fantasi så älskar kistmakarparet henne verkligen och behandlar henne som en underbar dotter. Verkligheten stämmer aldrig överens med Ivy Pockets fantasivärld och med tanke på hur verkligheten faktiskt ser ut kanske det är tur att Ivy aldrig anar hur det ligger till.

I första boken om Ivy Pocket är det t.ex. uppenbart att en osympatisk karaktär försöker mörda Ivy Pocket, men hon beskriver denna person som vänlig och trevlig och en sann vän och märker ingenting. (Ivy Pocket undgår också att bli mördad - det ska ju bli ett par böcker till i serien!) Ivy Pocket lyckas alltid undkomma den ena faran efter den andra och har hela tiden en osannolik tur.

Ensam är stark

Ivy Pocket är som en kombination av Lemony Snicket, Neil Gaiman, Roald Dahl och Pippi Långstrump. Historien om Pippi hade också kunnat blir sorglig om man sett den som historien om en övergiven och ensam flicka. Men hon ser inte sig själv så.
Ivy Pocket är inte superstark, men i första boken börjar man ana att hon har övernaturliga krafter, som är kopplade till den mystiska klockdiamanten. Fantasyelementen blir starkare med tiden, boken går från "comedy of manners" och skojiga uppträden till mer och mer spänning och övernaturliga inslag.

Alla verkar vilja ha något av Ivy Pocket. Och alla verkar vilja ha diamanten.
Vad Ivy Pocket själv vill? Hon vill ha tillbaka sin bästa vän Rebecca Butterfield, den enda riktiga vän hon någonsin har haft. (Om nu någon trodde att Rebecca dog i förra boken så nej - hon är inte riktigt död än). Jane Eyre skulle inte ha kunnat kämpa mer för Helen Burns.

Orädd, skoningslös och aningslös

Ivy Pocket har många fiender, och hon samlar på sig fler fiender längs vägen.

Men Ivy Pocket är orädd, skoningslös och aningslös - och hennes värsta vapen är just hennes aningslöshet!

Ivy Pocket böckerna hade inte varit desamma utan illustrationerna - de tillför verkligen en extra dimension av viktoriansk gotisk skräck, kombinerat med satir och humor. Som Familjen Addams för barn. Ofta visar bilderna hur Ivy Pocket missförstår allting och hur saker egentligen ligger till. Bilderna är gjorda i svartvita nyanser och har ett fantastiskt djup - murgröna återkommer här och där eftersom Ivy betyder murgröna på engelska. 

Alpackor med torgskräck i Australien

Caleb Krisp är en pseudonym för en känd australiensisk barnboksförfattare som vill förbli anonym och som föredrar att bara korrespondera med omvärlden via brevduvor. I intervjuer framhåller Krisp att den största utmaningen med att skriva om Ivy Pocket är att samtidigt ta hand om en flock alpackor med torgskräck. Men med tanke på hur ofta Ivy Pocket missförstår sin omgivning så är det ju inte säkert att det finns några alpackor med torgskräck. Eller så gillar verkligen Caleb Krisp att sticka på sin fritid.

Det finns mer än en Ivy Pocket

Intressant att notera är att det finns olika versioner av Ivy Pocket - ofta när det gäller illustrerade böcker finns det en illustratör som hänger ihop med texten, författare och illustratör brukar samarbeta. Det finns t.ex. ett känt svenskt par som gör LasseMaja böckerna och det är svårt att tänka sig att den illustratören plötsligt skulle bli utbytt. I Australien var det John Kelly som ritade Ivy Pocket, inför den amerikanska utgåvan (som gjorde Ivy Pocket till internationell storsuccé) blev en ny illustratör vald, Barbara Cantini, och det är hennes illustrationer som finns även i de svenska utgåvorna. Ivy Pocket skulle säkert påpeka att hon bara blivit snyggare och mer säljande med tiden!

Belinda Graham

Utsökt i Florens - Mode kommer och går, stil består

Ny 7 mars 2017

En utsökt bok!

Utsökt i Florens

- Mode kommer och går, stil består

Karla Werner
Utsökt i Florens
ISBN: 9789173318327
Carlsson Bokförlag


I den nya actionfilmen "Inferno" av den Oscarsbelönade regissören Ron Howard spelas den mest imponerande rollen av staden Florens. I extramaterialet kan man se hur kändisregissören Howard är totalt starstruck - av mötet med Florens! Favoritskådespelaren Tom Hanks uppvisar en liknande reaktion. Florens är den stad som gav upphov till det som kallas Stendahls syndrom - staden är så vacker att man kan tappa fattningen, man kan tappa alla ord. (Detta hände dock inte Tom Hanks, han pratar på non-stop i filmen, i sin roll som professor).

Florens har "Je ne sais quoi"

En italiensk poet, Torquato Tasso, myntade uttrycket "Je ne sais quoi" under senrenässansen för att beskriva något som egentligen är för vackert, för imponerande för att beskrivas med ord. Något som ger en enorm sinnesrörelse. Egentligen borde Stendahls syndrom kanske kallas Tassos syndrom? Tasso var först med att sätta ord på det som man egentligen inte kan sätta ord på. "Je ne sais quoi" är något som Florens har i överflöd.

Men författaren Karla Werner har ändå försökt sätta ord på det. Och ingen är väl bättre lämpad än hon för det här uppdraget? Hon ger sig ut i dagens Florens och ett citat som förtjänar att bli ett bevingat citat: "Det är bara det moderna som kan bli omodernt". Stil och mode är inte samma sak. Det Florens har, det är stil. Det är inte en slump att Florens har varit en av världens vackraste städer ända sedan renässansen. Det är inte en slump att de rika och vackra och stilmedvetna fortfarande åker till Florens för att shoppa loss. Det är inte en slump att Florens fortfarande håller stilen.

Samspelet mellan människa och arkitektur

Många av grundförutsättningarna för den florentinska renässansen lever vidare än idag. Att en guldsmed låg bakom konstruktionen av den storslagna kupolen på katedralen - symbolen för stadens storhet - var inget tillfällighet. 

Konsthantverkare, konstnärer och arkitekter har genom århundradena präglat Florens. Textilier, smycken, skulptur, glas med mera utgör ett levande kulturellt arv. Månghundraåriga företag lever och traderar sina metoder. Arvet från renässansen lever och är verksamt i allra högsta grad.

Karla Werner är etnolog och har särskilt intresserat sig  för samspelet mellan människa och arkitektur och hon har tidigare skrivit bland annat "Staden som livsrum" och "Gamla murar, cypresser och mobiler  - en by i Toscana" och det märks att hon kan, och älskar, sitt Italien när man läser vad hon skriver. Steget är inte så långt från en gammal by i Toscana till det moderna Florens.

"Utsökt i Florens" är på många sätt en utsökt bok! Här finns många intressanta möten med de människor som lever och verkar i Florens idag.

Belinda Graham

Kan inte sova, mämmä! - Får ha roligt med lamm som räknar får!

Kan inte sova, mämmä!

- Får ha roligt med lamm som räknar får!

Stefan Casta

Kan inte sova, mämmä!
Illustrationer: Mia Maria Güettler
ISBN: 9789172998391

Opal

Lilla lammet kan inte sova. Den där godnattsagan som fåret Bääärtil berättade var lite för läskig. Den handlade om vargen. Så nu vågar Lilla lammet inte somna. Tänk om vargen kommer!

"Jag kan inte sova, mämmä!" ropar hon. "Räkna får", råder mämmä. "Det har man gjort i alla tider. Alla somnar av det."

Lilla lammet försöker verkligen räkna får, men det går inte så bra, eftersom fåren i flocken hela tiden flyttar på sig.

Träff med tre olika djur

Under nattens gång träffar Lilla lammet tre olika djur - ugglan, räven och haren, som även syns på bokens omslag. Först är Lilla lammet lite rädd, sedan kommer hon på att det inte är något farligt. 

När gryningen kommer sover Lilla lammet som en stock. När Tage nämner vargen blir det fåret Bääärtil som blir rädd - han har förmodligen har han fått  mardrömmar av sin egen godnattsaga!

Bokförlaget Opal förlag har två bra godnattsagor bland sina nyaste böcker - "Betty busar i pyjamas" och så "Kan inte sova, mämmä!". Båda fungerar utmärkt som godnattsaga, båda tål att läsas om och om igen, båda har generösa uppslag där bilderna och färgerna täcker hela uppslaget. Men det finns en stor och viktig skillnad - Betty VILL inte somna, Lilla lammet KAN inte somna. 

Viljornas krig eller skräcksaga

Godnattsagan "Betty busar i pyjamas" handlar om ett viljornas krig - Betty är på trotsigaste trotsåldershumör, hon vill inte göra som Herr Tukan säger, hon vill visa att hon kan hålla sig vaken, hon vill inte erkänna att hon är trött. Läggdags förhalas gång på gång, med fyra instrument, fyra målade tavlor och fyra leksakslekar. Sedan kräver hon fyra repriser på läggdagssagan.

Godnattsagan "Kan inte sova, mämmä!" handlar om skräck, både för det okända och för det som faktiskt är farligt. Vad skulle lammen göra om det faktiskt kom ett rovdjur? Inte mycket. De kan inte ta sig från hagen.

Men det är onödigt att vara rädd för ugglan och haren och tydligen räknas inte heller räven som farlig (finns det ett hönshus på bondgården där Lilla lammet bor så hade inte hönsen instämt).

Ingen äger den som äger

Till syvende och sist är Lilla lammet och de andra djur i en djurvärld - något som ytterliggare understryks när pojken Tage kommer på morgonen, det är hans lamm som han ska hälsa på. Om man själv inte får ha några (lant-)djur undermineras identifikationen. Ska man identifiera sig med pojken som äger alla djuren? Det går inte. Ska man identifiera sig med ägodelen? Det går absolut inte.

Betty är ett antropomorfiskt djur, och fungerar bra för både pojkar och flickor att identifiera sig med. Det kommer inte in någon människa i handlingen och stör i djurvärlden. Ingen äger Betty. Det är Betty som äger!

Belinda Graham 

Betty busar i pyjamas

Betty busar i pyjamas
- Onomatopoetisk godnattsaga med överraskande slut

Steve Antony

Betty busar i pyjamas

Originaltitel: Betty goes bananas in her pyjamas

Översättning: Anja Eriksson 

ISBN: 9789172998605

Opal

Egentligen är det läggdags. Egentligen ska Betty sova. Egentligen är Betty trött. Betty har till och med sin pyjamas på sig, en gul sak med mumsiga, nästan självlysande bananer på. Men bara för att det är läggdags och man är trött och har pyjamas på sig innebär det inte att man kommer att lägga sig! Betty har SÅ mycket som hon vill göra, dagen måste förlängas bara lite till! Det spelar ingen roll att Herr Tukan påpekar att det är läggdags. Böckerna om Betty passar verkligen för trotsåldern, eller "the terrible twos", som trotsåldern heter på engelska. Men även äldre barn hittar mycket att ha kul åt i den här härliga boken!

Trotsåldersutbrott i bananpyjamas

Originalets titel "Betty goes bananas in her pyjamas" är verkligen träffande när det gäller att visa vad det handlar om - att "go bananas" är typ som att släppa alla hämningar och göra något alldeles galet, eller, som här, att få ett utbrott. Något som man lätt får i trotsåldern!  Betty får verkligen små utbrott när någon ska tvinga henne i säng! Hon skriker NEJ och munnen blir nästan lika stor som hennes ansikte. Snacka om att "go bananas"! Sedan är det ju kul att hon har en bananpyjamas! Och att hon är en gullig liten apa. En apa som går bananas i sin bananpyjamas! Det kan knappast bli roligare!

Musik och målning och lek hellre än sömn

Betty vill inte sova. Betty bestämmer sig för att hon bara MÅSTE spela på alla sina instrument först. Betty blir utmattad. Men när Herr Tukan föreslår att hon ska fortsätta spela i morgon piggnar Betty till, tillfälligt. Hon bara MÅSTE måla några olika tavlor först. Betty blir ännu mer utmattad. Men när Herr Tukan föreslår att Betty ska fortsätta måla i morgon piggnar hon sturskt till, igen! Hon bara MÅSTE leka med alla sina favoritleksaker först ... Men efter 4 instrument, 4 tavlor och 4 leksaker ger sig Betty till sist. Nu är hon så utmattad att hon knappt kan kravla till sängen. Men hon erkänner inte att hon är trött och egentligen vill lägga sig. Herr Tukan mutar henne med en saga för att hon ska lägga sig - han städar undan alla leksaker, instrument och målargrejor i skåpet (de ska också sova nu!) och efter 4 repriser av godnattsagan verkar det som om Betty sover lugnt. Puh!

Men då ... går dörren till skåpet upp och i ett månbelyst rum och med ett stort KRASCH! ramlar allt som Herr Tukan stoppat undan till i morgon ut igen ...

Från A till ZZZZZZ ... till A igen!

Så kan det vara ibland. Hela nattningsrutinen och allt jobb kan förstöras av någon liten grej. Och så får man börja om från A igen!

Betty är en otroligt rolig, rörlig och expressiv berättelse med hög igenkänningsfaktor! Det går att uppskatta Betty på många olika plan. En liten läsare kan känna sig stolt över att ha spanat in alfabetskoden - på varje bild finns klossar gömda med olika bokstäver på. ABCDE på det första uppslaget, och så vidare. En ännu yngre läsare kan tycka det är roligt att känna igen sina egna favoritleksaker (som BRUM BRUM bilen). Alla som någonsin försökt natta en motsträvig unge har roligt åt Bettys förolämpade miner varenda gång Herr Tukan föreslår att hon kanske är trött och vill sova nu!

Massor av färg, massor av Betty

Uppslagen utnyttjas på ett kreativt sätt med massor av klara, starka färger (ofta i gult, rött och blått), massor av Betty i olika ställningar (och med olika ansiktsuttryck) och lagom mycket text, med stor stil, som framför allt fångar LJUD - Bettys tankar och sinnesstämningar kan man ju gissa sig till av bilderna och hennes uttrycksfulla ansikte! Så himla perfekt!

På den sista sidan där Betty förmodas sova finns bara en enda tom kloss (den enda Herr Tukan missat att trycka in i skåpet med allt det andra) och på den ska det stå Z ... vilket man kan lista ut om man hittat bokstavskoden innan i boken, och dessutom brukar det stå "Z" när en person sover och snarkar!

(Det här är en engelsk barnbok, så det slutar med Z.  ÅÄÖ finns inte med i bokstavskoden. Dessutom snarkar man ju inte ÅÄÖ när man sover!)

Riklig onomatopoetik med Betty

För mindre barn är det härligt med alla onomatopoetiska ord. Orden är roligt skrivna och fångar stämningen med vad Betty håller på med. Det är också kul att känna igen sina egna leksaker - där är bilen, där är tåget och så vidare. Betty säger BRUM BRUM när hon kör bilen,TUFF TUFF när hon kör tåget, TUT TUT när hon kör lastbilen (lastad med bananer) och SWOOSCH när hon flyger med sin raket.

Onomatopoetiska ord representerar också målandet (med splish, splash, splatt och splott) och alla de olika musikinstrumenten, som ger olika ljud ifrån sig. (En kul detalj senare i boken är att bokstavsklossen X hamnat bredvid xylofonen - det är annars inte mycket man kan ha X till!)


Gissa handlingen med hjälp av ansiktsuttrycken

En annan rolig sak för små läsare - eller snarare lyssnare och betraktare av bilderna - är att Bettys ansiktsutryck gör att barnen kan förstå vad som kommer att hända sedan i boken. Det är uppenbart att Betty blir tröttare och tröttare. Men det märks också att så snart Herr Tukan föreslår sängdags så fastnar Bettys blick på något och så är karusellen igång igen. Tills hon återigen blir ännu tröttare. De små läsarna klarar av att gissa slutet - att Betty kommer att somna av ren utmattning (och även hur hon kommer att förhala sängdags!) - och känner sig smarta att de sett ledtrådarna och gissat handlingen! Det är en bra bok, som ger lagom ledtrådar som gör att den lilla läsaren kan få klura ut handlingen och få känna sig smart. Lite som i en barndeckare. Men man ska ju också ha en peripeti på slutet, en final twist! Och den kommer!


The Big Bang startar hela händelsekedjan på nytt!

Allt verkar vara så lugnt ...  MEN ... sedan kommer ju överraskningen! Både stora och små läsare blir överraskade av att allt börjar om igen under månens sken - med en rejäl krasch ... och ABC klossarna så klart! På så sätt "vinner" den trotsiga Betty! Klart att hon inte kan sova med allt oväsen - och när alla leksakerna kommit tillbaka! Den stora smällen gör att allt börjar om igen. Och vi har fått en Never Ending Story --- så som nattande så ofta är!

Vilken slutsummering! Vilken Grand Finale!

This is how it all ends - not with a snore, but with a bang!

Det där är inte T.S. Eliot kanske, men det är onomatopoetisk poesi för de minsta och en härlig godnattsaga som håller för mycket mer än 4 repriser!

Belinda Graham

FILM: Främlingen av Orson Welles

Främlingen 

- Mästerlig noir-thriller av Orson Welles i nyutgåva

Och klockan klämtar för Orson Welles ...

Regi: Orson Welles
Originaltitel: The Stranger
Manus: Anthony Veiller, Decla Dunning, John Huston, Orson Welles
Medverkande: Orson Welles, Loretta Young, Edward G. Robinson, Philip Merivale, Richard Long,

Noah Longstreet, Konstantin Shayne, Byron Keith, Billy House, Martha Wentworth m.fl.
USA, 1946
Restaurerad nyutgåva 2017
Studio S Entertainment

Det där kan absolut inte vara sant. Det ser alldeles för vidrigt ut! Ungefär så kan man sammanfatta en stor del av publikens respons bär det gäller den del av filmen "Hacksaw Ridge" (2016) som skildrade krigets helvete på ön Okinawa under andra världskriget. Det spelar ingen roll att överlevande påpekat att i verkligheten såg det mycket värre ut än i filmen.

Samma reaktion 1946

Det där kan absolut inte vara sant. Det ser alldeles för vidrigt ut! Ungefär så kan man sammanfatta en stor del av den amerikanska publikens respons när det gäller de journalfilmer som visades på bio efter andra världskrigets slut och fasorna i koncentrationslägren uppdagades. Dessa högst verkliga dokumentära bilder användes för första gången i en spelfilm av Orson Welles. Filmen var "The Stranger", året var 1946.

I själva filmen reagerar en av huvudrollsinnehavarna precis som publiken. Det där kan absolut inte vara sant. Det ser alldeles för vidrigt ut! 

Det spelar tydligen ingen roll om året är 2016 eller 1946. Alldeles för fasansfulla bilder får betraktaren att stänga av. Det går inte att ta in. Reaktionen blir att det måste vara fejk, något sånt hemskt kan aldrig ha hänt!

Amerikaner tvivlade på journalfilmernas äkthet

Förr i tiden visades nyheter, alltså journalfilmer, innan huvudnumret, spelfilmen som hade lockat dit publiken. När det gäller den typ av alldeles äkta filmer som Orson Welles använder i sin film så hade de som journalfilmer väckt publikens skepsis - många amerikaner trodde inte ens att koncentrationslägren hade funnits, det verkade för hemskt, det där måste vara påhittat, det där måste var trickfilmat - såna hemskheter som "bara finns på film" kan man skaka av sig.

När en av huvudpersonerna i "The Stranger" undrar "vad har det där med mig att göra?" säger det en hel del om den amerikanska publikens inställning. Orson Welles ville gärna skaka om den amerikanska publiken - och det gjorde han med råge, i och med "The Stranger".

Welles axlar skurkrollen

Orson Welles spelar själv filmens skurk, Franz Kindler, en grym nazist som hittat en sömnig amerikansk småstad där han tänker ligga lågt i väntan på tredje världskriget och slutgiltigt tyskt herravälde. Han har en perfekt täckmantel som tankspridd professor, han jobbar på en fin skola omgiven av barnen till några av Amerikas rikaste och ädlaste familjer och han ska gifta sig med en framstående liberal domares dotter. Som en del av sin täckmantel. Men på hans bröllopsdag dyker det upp ett ansikte från det förflutna, någon som kan identifiera honom, och en ny främling i staden: en känd nazistjägare.

Welles karaktär Franz Kindler är besatt av klockor och mitt i staden finns en magnifik klocka som stannat. Finns det något mer träffande sätt att visa att tiden står stilla i den perfekta lilla staden? Och att människorna i den inte hänger med sin tid? Nåväl, Franz är besatt av att restaurera klockor och han fixar så att klockan går, och snart lider staden av sömnlöshet. Klockan låter för mycket. (Eller är det deras samvete som vaknar?) När det förflutna hinner upp Franz börjar klockan gå baklänges, för att sedan slutligen stanna igen. Status quo är återställt, lugnet och tystnaden kan återigen lägga sig som en bekväm snöig filt över den amerikanska staden.

Orson Welles största framgång

"The Stranger" är Orson Welles största publikframgång som regissör, en slående vacker, grym och spännande noir-thriller som nu för första gången kommit ut på DVD i nyrestaurerad form. Det var på tiden! (Och till skillnad från klockan så kommer den här filmen inte plötsligt att börja gå baklänges!)

Restaureringen är utförd av The Library of Congress utifrån första generationens 35 mm-material. Filmens foto är visuellt ögongodis från början till slut.

För i stort sett vilken regissör som helst hade en film som "The Stranger" varit kronan på ett livsverk. Men inte för Orson Welles. Han hade tidigare skapat "Citizen Kane" och "The Magnificent Ambersons" två av alla tiders bästa filmer, och "Citizen Kane" har länge toppat listan över världens bästa filmer (sist listan presenterades blev den tvåa efter Alfred Hitchcocks "Vertigo"). 

Kvinnlig eller manlig ängel?

Orson Welles var själv inte helt nöjd med "The Stranger" - han hade tänkt sig en mycket mer politisk film och han hävdade att mycket av det bästa klipptes bort. Men mycket av det bästa finns också kvar. 

Som scenerna i en amerikansk drug store som säljer allt möjligt och där det finns den nya drycken Coca-Cola och man får själv hälla upp kaffe! (Självservering var nytt vid den här tiden). Dialogerna är många gånger mycket roliga. Som en diskussion utifall hämndens ängel (den som går runt klockan) är en kvinnlig eller en manlig ängel.

I verkligheten ville Welles ha en kvinnlig hämndens ängel till filmen - han valde Agnes Moorehead som nazistjägare, ett val som går emot all typecasting. Vanligtvis är både hjälten och skurken män i amerikansk mainstream film. Welles menade att han tyckte det skulle vara passande med en gammal ungmö på jakt efter nazister - man kan nästa tänka sig henne som en nazistjagande Miss Marple.

Nu blev det inte så. Man har en "white hat" hjälte (i vit hatt och vit trenchcoat) och en "black hat" skurk (i tung, svart överrock). Tydligare kan det inte bli.

Den största kvinnliga rollen spelas av Loretta Young, som spelar Welles karaktärs fru i filmen. 

Nydanande intrig inom thrillergenren

Idag hyllas böcker som "Girl on the Train" och  "Husband's Secret" ("Öppnas i händelse av min död") som nydanande inom thrillergenren - där får kvinnorna  reda på att mannen (eller ex-mannen) gjort sig skyldig till mord och ska hon skydda honom eller inte?

Den intrigen används redan i "The Stranger". Ska frun skydda sin man till varje pris? Eller ska hon bidra till att rättvisa skipas? 

Det är intressant att se hur frun hittar på ursäkter för och skyddar sin man, ända tills han försöker mörda henne - det tar hon personligt!

Det är som en symbol för den amerikanska inställningen till andra världskriget och vad som pågick i Europa, en "vad har det med mig att göra" attityd (en replik som sägs i filmen när journalfilmerna från koncentrationslägren visas) --- men när Pearl Harbour bombas ... "I took that kind of personal", som en av huvudrollsinnehavarna i "Hacksaw Ridge" uttrycker det. När det gäller det egna landet och det egna livet, då börjar det hända saker.

Ingen hjälte kommer för att rädda hjältinnan

Loretta Young spelar dock inte någon "damsel in distress" (som så många Hitchcock damer med mordiska män) som behöver en hjälte i vit hatt för att rädda sig - hon bestämmer sig själv för att skjuta sin man. Men slutligen blir det hämndens ängel och klockan som får sista ordet, i en dramatisk version av "klockan klämtar för dig".

"The Stranger" är inte Orson Welles mest kända film - men det kan mycket väl vara hans mest förbisedda mästerverk. En på många sätt nyskapande och banbrytande noir-thriller.

Det finns mycket intressant bonusmaterial  med denna nyutgåva av "The Stranger": Filmen "Death Mills" (1945) en informationsfilm om nazisternas koncentrationsläger som producerades av Billy Wilder. Delar av denna film finns med i "The Stranger". Orson Welles’ Wartime Radio Broadcasts. Fyra kompletta program som exemplifierar Welles briljanta sätt att blanda propaganda och underhållning, inspelade mellan 1942-46. Kommentatorspår av historikern Bret Wood och originaltrailern.

Läs även om "Hacksaw Ridge":

http://tidningenkulturen.se/index.php/film/filmkritik/22799-film-dvd-hacksaw-ridge

Belinda Graham

Det övergivna huset - Flytt, flykt och glömska i stark debutroman

Emma Askling
Det övergivna huset
ISBN: 9789175771205
Idus förlag

Flytt, flykt och glömska. Det övergivna huset är en ovanligt komplex debutroman med tre sammanhållande teman. Att tvingas flytta, eller fly. Att inte minnas eller att minnas alltför väl. Att komma ihåg saker som hänt för trettio år sedan men inte minnas vad som hände igår. Tidens gång som kanske, kanske läker alla sår?

Amir är rädd att hans familj ska utvisas, så han får idén att gömma sig i det öde huset. Familjen kan ju inte tvingas flytta utan ett av sina barn, eller hur?

Lo och hennes mamma förlorar sitt liv i Stockholm och måste flytta trots att de inte vill det, till Åtvidaberg. På något mystiskt sätt verkar allting ordna upp sig för dem, men vem är deras hemlighetsfulla välgörare?

En ensam man som är drabbad av demens går till ödehuset med välfyllda påsar med matvaror - han minns Rebecka som bodde i det där huset. Det var för trettio år sedan. Men att tiden gått, det har han ingen aning om. Men det är tur för Amir att påsarna med matvaror anländer hela tiden.

Flytten blir inte så hemsk som Lo befarat, hon blir vän med Ida, en snäll och schysst tjej som hjälper henne att komma till rätta i klassen. Idas mormor var vän med Rebecka när hon var ung.

På något sätt verkar alla trådar gå tillbaka till Rebecka och det övergivna huset. Slutet av romanen har en sann Agatha Christie känsla, alla karaktärerna man träffat i boken sammanstrålar i det övergivna huset och alla trådar nystas upp.

Emma Askling har vävt en komplex väv med Rebecka i centrum. Rebecka som försvann för trettio år sedan. Varför flyttade eller flydde hon? Vad var det hon ville glömma? Och vad har fått henne att börja minnas igen?

Boken är packad med spännande händelser och mysterier och man får mycket att tänka på.
Även om detta är en ungdomsroman är det också en allåldersroman där det presenteras många minnesvärda karaktärer i många olika generationer.

Det övergivna huset är en oerhört stark och imponerande debut av Emma Askling. 

Belinda Graham

Dolda tecken - En finstämd historia om familjehem och finska vinterkriget

Emma Askling

Dolda tecken
ISBN: 978-91-7577-229-5
Idus förlag

Fabian har inte alls lust att åka till något gammalt hus på lovet. Och han har inte alls lust att umgås med Julia, en tjej som hans föräldrar plötsligt bjuder med på resan. De sitter inpackade i baksätet på bilen, omgivna av grejor, och är mol tysta. Fabian har sin nymfparakit i knäet. Helt skulle han ha velat ha ett syskon att ha kul och busa med, eller en hund. Men det blev inget syskon och mamma är allergisk mot pälsdjur, så det blev en nymfparakit istället. Som tjatar om glass hela tiden. Det är inte lätt att vara Fabian. Hur kan föräldrar vara så dumma? Fabian hade ju sett fram emot att åka till Åre och åka skidor med bästa vännen Måns - de åker ju ALLTID till Åre tillsammans! Och så skulle familjen plötsligt ärva ett gammalt ruckel till hus istället!

Drömmen om att renovera det perfekta sommarstället

Eftersom Fabians föräldrar är såna att de alltid ska ta hand om folk är det ju inte så konstigt att de blir glada över att ärva ett förfallet gammalt hus - en sak till att ta hand om. Nu ska de tydligen vara där vartenda lov och göra fint. De är glada och nöjda. Men Fabian är inte glad. Det är ett ruggigt, ruskigt, dragigt och hemskt gammalt hus och det går rykten om att det spökar där. Dessutom måste han dela rum med Julia. Fabian sover för säkerhets skull med kläderna på, men det gör inget, för det är ju så kallt.

Botar mörkerrädsla i spökhus

Julia visar sig vara tuffare än hon ser ut, många gånger modigare än Fabian, hon ger sig den på att bota hans mörkerrädlsa och hon springer till och med snabbare än Fabian när det är fara å färde.  Mot sin vilja börjar Fabian att gilla den tystlåtna tjejen, det är som om han äntligen har fått det syskon han alltid längtat efter. Tillsammans börjar de nysta i mysteriet med de dolda tecknena i husen, ett mysterium som har sitt rötter i andra världskriget då vinterkriget rasade i Finland och fattiga barn skickades till Sverige för att tas om hand i familjehem. Många trivdes så bra att de inte ville hem till fattiga Finland igen. Fröer och fåglar och fredstecken spelar en stor roll i boken.

Familjehem behövs fortfarande

Men det finns folk som behöver familjehem än idag, fast det inte är krig i Finland. En av dem är Julia. Hon får så småningom ett familjehem hos Fabians familj. Vilket är en snygg parallell mellan dåtid och nutid! Dessutom förklarar författaren mycket bra alla turer med jourfamilj och familjehem och vad det är för något och hur allt fungerar. Författaren försöker aldrig att få läsaren att tycka synd om barnen - det är inget fel på barnen. Eller deras föräldrar. Precis som under vinterkriget i Finland - ibland behöver barn bara ett familjehem på grund av omständigheterna, så är det bara.

Trovärdig skildring av växande vänskap

Det här är ett mycket bättre och mer trovärdigt porträtt av vänskap och en mycket bättre och mer realistisk skildring av hur det fungerar med familjehem än den som finns i de tokhyllade Billie-böckerna - som är väldigt överdrivna och dessutom envisas författaren Sara Kadefors med att använda det gammalmodiga ordet "fosterhem" - ett ord som en tolvårig jag-berättare inte ens borde kunna.

Dolda tecken har en ganska lång uppförsbacke innan händelsekedjan drar igång på allvar - men om man fortsätter läsa blir man belönad med en bra historia och en fin upplösning! Men man ska inte förvänta sig för mycket av spökhuset och spökhistorien - det här är ingen rysare och allt har en naturlig förklaring. Läsaren lär sig massor om Finland, andra världskriget, vinterkriget och familjehem förr och nu på köpet.

På slutet är man riktigt nöjd med att få ha varit med om en bra historia. Precis som Fabian, som tycker att veckan i spökhuset med Julia blev mycket, mycket bättre än en skidvecka i Åre med Måns!

Belinda Graham

Kommissarie Tax - Ett riktigt hundliv med en saxofonspelande deckare!

Dax för Tax och hans sax!

Kommissarie Tax 

samlade mysterier

- Ett riktigt hundliv med en saxofonspelande deckare!

Elsie Petrén
Kommissarie Tax samlade mysterier
Illustrationer: Annie Huldén
ISBN: 9789163339394
Zek Bokförlag


Kluriga, luriga, komiska, underfundiga och varmhjärtade! De smarta äventyren med den oemotståndliga hunden Kommissarie Tax kan få vem som helst att smälta! Inte bara en isbit!

Äntligen finns nu de kritikerrosade fyra första böckerna om den saxofonspelande Kommissarie Tax samlade i en enda bok! Dessutom finns nu Klockmysteriet för första gången i tryck (ett av mina favoritmysterier!). Boken innehåller tio skojiga, spännande och finurliga historier som passar utmärkt för en mysig högläsningsstund - eller för en rolig läsa-själv-stund.

En hund för alla tider

Egentligen är Kommissarie Tax en allåldersbok. Det här är en måste-ha-bok för alla deckarfantaster och hundälskare! Gillar man både deckare och hundar står det klart att årets bästa hårda klapp har kommit redan i mars! (De jamande marskatterna får ursäkta!)

Kommissarie Tax är något av en modern klassiker i den svenska deckarskatten. Minns ni den tid då Tidskriften Jury fanns, anordnade Deckarens Dag på Bokmässan i Göteborg och Temmelburken var det finaste pris man kunde få, som barnboksförfattare för små deckarfantaster? (Och publiken hurrade och klämde i sig semlor!). Kommissarie Tax är från denna guldålder i svenskt deckarliv. Författaren Elsie Petrén har så klart mottagit Ture Sventonpriset Temmelburken. Kommissarie Tax borde också ha vunnit Spårhunden, han är ju en hund! Tidskriften Jury höjde Kommissarie Tax till skyarna och det gjorde även dagspressen och kvällspressen.

Med saxofon, utan pitol

Denna sympatiska hunddeckare är som en lite tankspridd djurversion av Sherlock Holmes kombinerat med Ture Sventon --- men den här deckaren spelar inte fiol när han ska tänka, han spelar saxofon. Han använder inte bara pitolerna i nödfall, han har inte ens någon pitol. Han är god vän med alla djur och han gillar inte att sätta dit folk, sensmoralen är lite som när seriebjörnen Bamse säger att ingen blir snäll av att sitta i fängelse. Nej, Tax känner sitt sociala ansvar och vill att alla djur ska vara så lyckliga som möjligt. Och alla ska få en andra chans.

Pingvinen och Ismysteriet

En av de absolut roligaste deckare jag läst är Ismysteriet. En pingvin kommer till Kommissarie Tax och vill ha hjälp med att utreda vem som snott hans isbit som han skulle ha i teet. (Pingviner dricker iste, därav isbiten). Till slut löses det fiffiga och mycket roliga mysteriet med "vem som tog isbiten" med att Kommissarie Tax och Pingvinen konstaterar att det var värmen som tog den!

Min favoritdeckare i denna samlingsvolym är, förutom Ismysteret, Glasögonmysteriet, Klockmysteriet och Spökhuset.

I Glasögonmysteriet får man bland annat lära sig hur farligt det kan vara med brännglas - de kan starta skogsbränder! Och glasögon fungerar utomordentligt som brännglas.


Underfundigt mysterium om tidens gång

Klockmysteriet är en charmig och mysig historia om hur djurbarnen snor alla klockor och tar av visarna för att tiden ska stanna - då kommer det att vara djurafton för alltid! I denna värld full av antropomorfiska djur är det ju självklart att julafton heter djurafton. Dessutom är ju julafton djurens tid -förr i tiden trodde man att djuren kunde tala då. I Kommissarie Tax kan de tala och agera året runt!

Men till sist visar det sig att det inte är klockorna som får tiden att gå, det är magen. För när alla blir hungriga förstår de att tiden gått. Vilken god sensmoral! Det där räknade aldrig Viktor Rydbergs tomte ut, när han gick och grunnade på tidens gåta!


Briljant slutet rum mysterium!

Spökhuset är den allra bästa historien, här finns en klassisk "haunted house" historia och ett "slutet rum" mysterium. Hur kan något försvinna från ett rum som ingen gått in i?! Det måste spöka, eller hur?

Elsie Petrén ger en mycket fyndig och originell lösning på detta smarta mysterium - och en helt trovärdig och naturlig förklaring!

Det är så kul att Kommissarie Tax har kommit tillbaka i nyutgåva! På omslaget finns en massa ledtrådar från alla Kommissarie Tax mest kända fall. Studera och diskutera och para ihop sakerna med de olika fallen! Handlingen går fram i ett snabbt tempo, varje kapitel är en avslutad historia.
Dialogen är rapp och vitsig, men också eftertänksam och genomsyrad av ett slags poetisk respekt för livets villkor. Ingenting är så enkelt som det kanske verkar vid första anblicken.

Välkommen tillbaka Kommissarie Tax! Nu kan svensk kriminallitteraturs hundigaste och underfundigaste hjälte bli storfavorit för en ny generation deckarfans!


Belinda Graham

Hemliga trean och maskeradmysteriet - Edgar Allan Poe möter Cluedo

Hemliga trean och maskeradmysteriet
- Edgar Allan Poe möter Cluedo 
i ny barndeckare


Sanna Juhlin
Hemliga trean och maskeradmysteriet
Illustrationer: Johanna Kristiansson
ISBN: 9789174691832
Ordalaget Bokförlag



Charlie, Fanny och Felix har aldrig tidigare hållit i ett förhör. De har bara sett på TV och läst i böcker hur man gör - men de måste ju försöka. Men folk kan bli arga när de beskylls för saker de inte gjort.
Dessutom är det inte säkert att alla talar sanning hela tiden - men folk ljuger av olika anledningar. Det behöver inte betyda att de är skyldiga. Så hur ska Hemliga trean räkna ut hur allt hänger ihop kring det mystiska försvinnandet av Agatha von Wassers dyrbara smaragdhalsband? Det gäller för medlemmarna i Hemliga trean att tänka på alla detaljer och att koppla ihop allt de har sett och hört.

För läsaren gäller det också att lägga ihop alla detaljer BÅDE i texten och i bilderna. Det är inte säkert att allt finns i texten. Eller att allt som står i texten är sant. Man får vara källkritisk, titta på bilderna också och upptäcka att ibland motsäger text och bild varandra.

Boken är full av roliga referenser till kända deckare. Hela miljön känns som om man befinner sig ett Cluedo spel. Är det Överste Senap med ljusstaken i biblioteket som är den skyldige?

De misstänkta är (enligt Hemliga treans anteckningsblock):

2 gorillor
1 apa och hans cirkusdirektör
Molly Loo
Fru Bonn
Doktorn
Greven

(Nej, Överste Senap är inte med på listan.)

Men har inte deckarklubben glömt bort  någon?

Det är ett mustigt persongalleri som boken bjuder på och redan på bokens omslag börjar man tänka på Edgar Allan Poes Morden på rue Morgue, när man ser ett par gorillor klättra in genom ett fönster på övervåningen i tornet. Eller så tänker man på Tintin och Bianca Castafiores juveler. Där är det också en smaragd som försvinner och en apa som blir misstänkt. Tintin får jobba mot förutfattade meningar mot romer och deras apa när Dupontarna sätts på fallet.

Farbror Charlie von Wasser är äldst i Hemliga trean, han är en stor beundrare av Sherlock Holmes och gissa vad han klär ut sig till när det är maskerad? Det brukar ofta finnas tvillingar med i deckare, både för stora och små läsare, och de andra medlemmarna i Hemliga trean är tvillingarna Fanny och Felix. En deckare ska också ha en hund och Charlie har en egen hund som heter Taggen.

Den här deckartrion och deras ganska lata hund är en charmig bekantskap. Alla i deckarklubben har olika egenskaper och olika färdigheter och på så sätt kompletterar de varandra. 

Sanna Juhlin får också in tankar och funderingar kring hur förutfattade meningar kan påverka hur man ser på folk. Eller förbiser folk.

Vilket hon för övrigt också lyckades med i Morrison och hamsterjakten - när katten väl släppt sina fördomar mot hamstern blir de vänner.

Boken passar bra både för högläsning (man kan leta ledtrådar i bilderna tillsammans) eller som lättläst läsa-själv-bok.

Hemliga trean har alla förutsättningar för att bli en lika älskad och framgångsrik serie som LasseMaja serien!

Läs även Sanna Juhlins roliga bilderbok Morrison och hamsterjakten:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/22383-litteratur-sanna-juhlin-morrison-och-hamsterjakten2


Belinda Graham

Lisbeth Salander sökes över hela världen - NY Salanderfilm ”Det som inte dödar oss” den 5 oktober 2018

Rooney Mara kommer INTE tillbaka som Lisbeth Salander! Jakten på en ny Lisbeth är nu igång!

Lisbeth Salander återvänder till vita duken i Sony Pictures ”Det som inte dödar oss” den 5 oktober 2018

Fede Alvarez regisserar filmatiseringen av David Lagercrantz globala bästsäljare. Filminspelningen börjar i september och filmen kommer att få en helt ny rollbesättning. Alvarez ska nu träffa skådespelerskor för rollen som Lisbeth Salander.

Lisbeth Salander, kult- och titelkaraktären från den hyllade Millennium-serien som skapades av Stieg Larsson, återvänder till vita duken i ”Det som inte dödar oss”, den första filmatiseringen av David Lagercrantz globala bästsäljare. Fede Alvarez, som regisserade förra årets thrillersuccé ”Don’t Breathe”, regisserar efter ett manus av Steven Knight och Fede Alvarez & Jay Basu. Scott Rudin, Søren Stærmose, Ole Søndberg, Amy Pascal, Elizabeth Cantillon, Eli Bush och Berna Levin producerar. Exekutiva producenter är Anni Faurbye Fernandez, Line Winther Skyum Funch, Johannes Jensen och David Fincher.

Den nya filmen får en helt ny rollbesättning och dagens tillkännagivande är startskottet för det världsomspännande sökandet efter skådespelerskan som ska porträttera den ikoniska Lisbeth Salander. Filminspelningen inleds i september i år och biopremiären är planerad till den 5 oktober 2018.

”Det som inte dödar oss” är den första boken i serien som görs direkt till en engelskspråkig film. De tidigare böckerna har filmatiserats på svenska och ”The Girl with the Dragon Tattoo” var en nyinspelning av ”Män som hatar kvinnor”. ”The Girl with the Dragon Tattoo” blev en stor framgång för Columbia Pictures och spelade in över 230 miljoner dollar.

Tillkännagivandet gjordes idag på London Book Fair under firandet av lanseringen av den femte boken i Millennium-serien, även den skriven av Lagercrantz. Sonys Columbia Pictures äger filmatiseringsrättigheterna till alla kommande Millenium-böcker.

– I all samtida litteratur är Lisbeth Salander helt unik – hon är förmodligen den största kvinnliga litterära karaktären genom tiderna. Hon är modern punktrotsighet personifierad, hon är oförglömlig i varje gestaltning, sannerligen en av de mest övertygande karaktärer vi sett under de senaste åren, säger Sanford Panitch, chef för Columbia Pictures och fortsätter:

– David Lagercrantz lysande arbete att fortsätta denna enastående serie är en hyllning till Stieg Larssons mästerverk. Vi på Sony är hedrade att vara en del av serien tillsammans med Yellowbird, och vi är så glada över att göra en originalfilm av ”Det som inte dödar oss”. Fede Alvarez är det perfekta valet som regissör; han är en fantastisk regissör med en unik syn på världen. Fedes talang och skicklighet att skapa en psykologisk intensitet kommer att ta Lisbeth Salander tillbaka till filmens populärkultur med dunder och brak.

Millennium-serien är en världsomfattande bästsäljarsuccé. De fyra böckerna har till dags dato sålts i över 86 miljoner exemplar.

FILM: Cézanne och Zola - Kulturhistoriens mest kända bromance

Zola läser, Cézanne målar.

Cézanne och Zola - Bromance i Provence

I skuggan av berget Mont Sainte-Victoire.

Regi: Danièle Thompson
Originaltitel: Cézanne et moi
Manus: Danièle Thompson
Medverkande: Guillaume Canet, Guillaume Gallienne, Alice Pol, Déborah François, Sabine Azéma m.fl.
Frankrike, 2016
Njutafilms

Cézanne och Zola. Kulturhistoriens mest kända bromance? Regissören och manusförfattaren Danièle Thompson tar sig an en vänskapshistoria som sträcker sig över 40 år. Danièle Thompson har belönats med massor med priser och prisnomineringar under en lång filmkarriär, som sträcker sig ända tillbaka till 1960-talet. Hon forskade om Cézanne och Zola så länge att hon hävdar att de började kännas som familjemedlemmar. Man kan gissa att det aldrig blev någon matro om de båda kom till middagsbordet samtidigt. Filmen handlar mer om grälsjuka och avundsjuka än om vänskap.

Barndom i Aix-en-Provence

Émile Zola och Paul Cézanne växte upp i Aix-en-Provence och blev BFFs redan som små. Barndomen flyger förbi på ett ögonblick i filmen.

Émile Zola hade en fattig barndom, skrev om sociala orättvisor, blev otroligt rik, berömd och framgångsrik, och skaffade sig snabbt en bekväm, borgerlig livsstil. Ett slags fransk Charles Dickens framgångssaga.

Paul Cézanne kom från en rik överklassfamilj, han vet att han kommer att ärva "the family pile" och han satsar på att bli målare. Han behöver inte bry sig om utifall han kan försörja sig eller inte. Han har sitt på det torra på livstid.

Avundsjuka och rivalitet

När Zola blir rik och berömd och Cézanne blir refuserad gång på gång, knakar deras vänskap i fogarna. Cézanne vill ju så gärna bli en del av det etablissemang han säger sig förakta. Han häcklar gärna sin gamle vän. Zola i sin tur trivs så bra med sin rikedom och med att vara en del av den mest välbärgade medelklassen. Visst skäms han lite ibland över att allt går så bra, men att skämmas över sin tillhörighet till medelklassen är det mest medelklassiga som finns, och understryker ytterligare Zolas medelklasstillhörighet. Cézanne skäms aldrig, han är överklass och får därmed bete sig precis hur han vill.

Vem är egentligen filmen till för? Är man insatt i historien kommer det inte fram något nytt. För de som inte är insatta i historien är hela presentationen rörig, med ständiga tidshopp i okronologisk ordning, och den allmänna röran förstärks av att de båda gubbarna ser i stort sett lika gamla ut hela tiden, trots att 40 år ska förflyta. Alla kvinnorna är ständigt unga och snygga, även de som ska vara "äldre" enligt dialogen. Till och med skådespelerskan som porträtterar Zolas mamma ser yngre ut än skådespelaren som spelar Zola. 

Missnöjd Cézanne förstör alla sina tavlor

När man ser filmen undrar man hur Cézanne någonsin blev en känd målare. Idag räknas han som en oerhört viktig målare, han är bryggan mellan impressionismen och kubismen, hans postimpressionism banade väg för Braque, Picasso, Matisse och de andra kubisterna. Men Cézannes postimpressionism gör dock inget intryck alls i själva filmen. Inte förrän under eftertexterna då man får se berget Mont Sainte-Victoire vid Aix-en-Provence skifta intryck genom ett otal målningar och utvecklas från ett slags impressionism till något som helt klart pekar fram mot kubismen. Det är mäktigt. Men då är redan filmen över.

Under själva filmen ser man bara en grinig gubbe som skriker, stampar och pratar om rätt nyans av en färg och som gång på gång har värre raseriutbrott än en dagisunge. Tavlor förstörs på löpande band, målardukar stampas på så att klackarna går igenom duken. Kunde han inte målat över och använt dem igen, rikemanssonen? Han måste ha haft ett skyhögt konto hos den tidens Panduro Hobby. Under själva filmens gång har man ingen aning om hur Cézanne lyckas få ihop 1000 målningar som sitt arv till konsthistorien, eftersom han är en sån kolerisk liten gubbe som stampar sönder målningarna så snart han är klar med dem. Inklusive ett porträtt av vännen Zola. Som tog 32 sittningar. 

Postimpressionismen växer fram under eftertexterna

Zola är en framgångsrik journalist och författare av Tintin-snitt - det vill säga otroligt framgångsrik och efterfrågad, men man ser honom knappt skriva en rad.

En målare som inte målar och en författare som inte skriver och en vänskapshistoria där man inte ser någon vänskap - det är det huvudsakliga intrycket när man ser filmen. Man får mest av allt se två griniga gamla gubbar som grälar genom hela filmen. Vem förolämpar vem? Vem utnyttjar vem? Vem har förrått vem? Med sådana vänner behöver man inga fiender. 

"Cézanne och Zola" ger lämnar inte mycket till intryck efteråt. Trots Cézannes postimpressionism. 

Det som är tjusigt är alla utomhusmiljöer - det frossas i snygga naturbilder från Provence. Filmens Cézanne fnyser åt impressionisterna och deras vurm för att vara utomhus - och sedan är vackra utomhusmiljöer ironiskt nog allt som dröjer sig kvar och det enda i filmen som gör intryck. Men det är ännu roligare att vara ute i naturen på riktigt. Cézanne gjorde berget vid Aix-en-Provence berömt, men det finns massor av snygga klippor och vacker natur överallt. Det gäller bara att hitta sin egen plätt. Det är roligare än att titta på griniga gamla gubbar på film.

Belinda Graham

FILM: Comme un avion - Den ljuva Flykten

Michel och hans fru har en romantisk picnic innan han ska paddla iväg - och gör slut på all proviant!

Comme un avion  - Den ljuva flykten

- Även en perfekt varvning slutar vid utgångspunkten

Regi: Bruno Podalydes
Originaltitel: Comme un avion
Svensk titel: Den ljuva flykten
Manus: Bruno Podalydes
Medverkande: Bruno Podalydes, Sandrine Kiberlain, Agnes Jaoui, Dennis Podalydes, Vimala Pons, Michel Vuillermoz,
Jean-Noel Broete, Pierre Arditi m.fl.
Frankrike, 2015
Njutafilms


"Wild" med Reese Witherspoon, "Into the Wild" med Emile Hirsch, "127 timmar" med James Franco, "The Shallows" med Blake Lively, "The Revenant" med Leonardo di Caprio, "Everest" med Josh Brolin ... Människan mot naturen. En livskris som ställs på sin spets i ett överdådigt vackert landskap. Överlevnadskamp plus naturromantik och ett slags pånyttfödelse. Vare sig huvudpersonen attackeras av björnar, hajar eller vädrets makter så är överlevnadskampen också en inre kamp - huvudpersonen ger sig ut i naturen, "into the wild", för att hitta sig själv och för att komma över en egen livskris.


Drömmen om att flyga in i solnedgången

"Den ljuva flykten" är en fransk version av alla dessa amerikanska "into the wild" livskriser. Huvudpersonen Michel spelas av Bruno Podalydes, en veteran inom fransk film, både när det gäller regi och fina birollstolkningar. Det här är den första gången som Podalydes spelar huvudrollen i en av sina egna filmer.

Michel har varit besatt av flygplan ända sedan han var liten. Drömmen om att bara ge sig iväg, flyga in i solnedgången ... lite som när amerikanska västernhjältar rider in i solnedgången. Nu är Michel 50 år och det har inte blivit något av hans dröm. Michel läste säkerligen "Le Petit Prince" som liten, det finns olika flygplanssaker överallt i lägenheten, och Antoine de Saint-Exupérys klassiska roman "Vol de Nuit" ("Night Flight") ligger på nattduksbordet.

The Circle of Life på en kontorsstol

Michel har egentligen allt: två barn, en vacker fru, många vänner, ett intressant och kreativt jobb där han sysslar med grafisk design ... men han är ändå frustrerad och genomlider en medellivskris. Han snurrar runt, runt på sin kontorsstol, som för att symbolisera att han har fastnat i en rutin. Han befinner sig i en cirkel: allt är bara samma sak hela tiden ... Hur man än vänder och vrider på saken. Ungefär som i en palindrom, och den nya uppgiften på jobbet är just att hitta kreativa palindromer och göra en snygg design av dem.

När Michel söker på nätet efter palindromer kommer det upp en som han fastnar för: KAYAK. Han blir besatt av ordet och även av kajakens utseende: den liknar ju en flygplansvinge! Hans livs uppgift blir nu att bygga en egen kajak  och den ska ge honom drömmen om friheten istället för flygplanet. Han "provpaddlar" kajaken på taket.

Drömmen om att paddla in i solnedgången

Michel ska ta semester och paddla in i solnedgången, "into the wild", överleva på vad naturen ger honom och följa floden ända till havet.

"Det där kommer att ta månader. Och du har bara tagit semester en vecka!" påpekar hans fru nytert, efter att hon frågat hur länge han tänker sitta på taket och paddla.

Men hon ställer upp. Hon skjutsar honom till floden och så paddlar han iväg, "into the wild" - och fastnar. Han ringer frun på sin mobil, hon har inte hunnit till motorvägen än, och hon kör tillbaka och drar loss honom. Sedan har de en romantisk picnic tillsammans och äter upp all medhavd proviant. Men det är okej. Han ska ju leva av vad naturen ger honom. Fisk till exempel. "Du hatar fisk" påpekar frun.

Men mannen är optimistisk: han ska paddla in i solnedgången, ända till havet och leva av vad naturen ger honom. Han är uppfylld av naturromantik.


Naturromantik kontra den franska verkligheten

Men den här filmen blir inte "Wild" eller någon av de andra amerikanska naturromantiska filmerna
där huvudpersonen överkommer en livskris medan han eller hon kämpar mot naturens element i olika former.

Michel kommer exakt fyra kilometer. Under hela filmens gång. Och ja, han lyckas verkligen överleva på vad naturen ger honom. För han hittar ett världshus som serverar anka och ett gott vin och han tänker absolut inte äta den där äckliga fisken som han fått. Det här är ju fransk film, och att överleva i naturen gör man bäst om man serveras fransk gourmetmat med tillhörande viner och en avec till kaffet.

Det fria livet fastnar i nya cirklar

Bruno försöker gång på gång ta sig loss, ta sig vidare, men det är alltid något som händer så att han kommer tillbaka till världshuset. Han går alltså i cirklar. Igen. Precis som när han satt på kontorsstolen och snurrade runt i cirklar. Cirkeln har bara blivit lite större. Huvudpersonen har fastat i en rutin - igen. Bruno Podalydes verkar säga att det inte finns något sådant som "frihet" någonstans, det finns bara olika sorters cirklar, vi skapar hela tiden rutiner och återfaller i ett mönster, gång på gång. Det är helt enkelt bara att gilla läget.

Den franska titeln på filmen refererar till en känd hit från 1981 av Charlélie Couture. "Comme un Avion". "Like a Plane Without Wings". För det här blir till syvende och sist ingen flykt, flykten får inga vingar - för människan bygger hela tiden upp nya rutiner och fastnar. Ibland rent bokstavligen som när Michel fastnar med kajaken, gång på gång.


En filmisk motsvarighet till "a home run"

I Frankrike är man vanligtvis inte överens om någonting - tidningar är antingen höger eller vänster och det innebär att samma filmer kan bli hyllade respektive sågade av kritiken. Undantaget är "Comme un Avion" - filmen har fått fyr- eller femstjärniga recensioner av alla. Alla, från höger till vänster, älskar "Comme un Avion".

Bruno Podalydes har verkligen lyckats med den här filmen - en "into the wild" film utan "wilderness", en "escape" film utan flykt och en film som är en av årets mest hyllade franska filmer. Inte dåligt för en komedi om en medellivskris utan vingar.

Det här är en filmisk motsvarighet till "a home run" - något som ger bonuspoäng! Men "a home run" är i sig något som beskriver en cirkel. När varvningen är klar befinner man sig återigen vid utgångspunkten - även om alla i publiken applåderar vilt.

Belinda Graham

FILM: Hacksaw Ridge - Sann historia om vapenvägrare som blir krigshjälte

Andrew Garfield gör en hjältemodig insats i Hacksaw Ridge.

Regi: Mel Gibson
Titel: Hacksaw Ridge
Medverkande: Andrew Garfield, Hugo Weaving, Rachel Griffiths, Teresa Palmer, Vince Vaughn, Luke Bracey, Sam Worthington, m.fl.
USA/Australien, 2016
Noble Entertainment

Hacksaw Ridge finns på ön Okinawa.

Desmond Doss blev den första vapenvägraren någonsin som tilldelades The Medal of Honour.  Doss var sjukvårdare och räddade ensam 75 personer vid Hacksaw Ridge, under krigets slutskede, på ön Okinawa.

Rätten att INTE bära vapen

Andrew Garfield är mycket bra som Desmond Doss, en annorlunda amerikansk hjälte som tar värvning, men som hävdar sin konstitutionella rätt att vägra bära vapen. Han vill i stället arbeta som sjukvårdare i fält.

Det mest osannolika i filmen är alldeles sant - andra halvan av filmen "Hacksaw Ridge" är våldsam, rå och bullrig, kroppar ligger huller om buller och kalasas på av råttor och maskar, det skjuts, det brinner, det kastas handgranater, folk kravlar fram utan ben och utan syn ... Men veteraner som överlevt (hur kunde någon överleva helvetet vid Hacksaw Ridge?), både amerikaner och japaner, har intygat att precis så var det. Om inte ännu värre än det framställs i filmen.

Hacksaw Ridge var ingen picnic i parken. Ön Okinawa var otroligt välbevakad och välförsvarad av japanerna.

De mest osannolika sakerna är sanna

"Sann historia" ska alltid tas med en nypa salt - Desmond Doss var redan gift när han tog värvning, hans fru var inte sjuksköterska (hon utbildade sig först efter att kriget var slut) och Desmonds pappa försökte inte skjuta Desmonds mamma (han hotade däremot att skjuta Desmonds morbror under ett berusat gräl) så det var inte därför Desmond blev vapenvägrare. Desmonds antagonist, och senare kompis i filmen, Smitty (spelad av Luke Bracey), fanns inte på riktigt - däremot kan man se Smitty som en sammansättning av olika personer som fanns i verkligheten. En fiktiv karaktär gör att ingen verklig person blir speciellt utpekad (eller förbisedd). Befälen har däremot behållit sina namn och sina identiteter i filmen  - men de har också ställt upp i verkliga intervjuer, bland annat i dokumentärfilmen "The Conscientious Objector" (2004), och gjort avbön. De började med att behandla Desmond Doss som skit (vilket filmen fångar mycket bra), sedan insåg de att vapenvägran inte är detsamma som feghet. Ett befäl, som försökte få Doss utsparkad från armén, påpekade att det var en ödets ironi att det sedan var Doss som räddade livet på honom. Desmond Doss blev 87 år gammal - många av de han räddat levde också till en hög ålder.

Hjältedåden har tonats ner

Det som verkar mest osannolikt i filmen är att en ensam människa kan gå in i fiendeland och rädda 75 personer (lågt räknat, det finns källor som hävdar att det var närmare hundra) ge dem vård och släpa dem till säkerhet, ensam fira ner dem för en livsfarlig brant och rädda livet på dem ... Men där har man inte behövt ta till någon poetisk licens för att få till spänning och inga överdrifter. Tvärtom. Ett par av Desmonds heroiska dåd har till och med strukits för att det helt enkelt blev för mycket. Det är inte många sanna hjältehistorier man kan säga det om!

En Golgata vandring från föraktad till hjältedyrkad

Det här är mycket stark film - som visar att man aldrig ska döma ut folk på förhand.
Genom hela första halvan av filmen är alla, både överordnade och kollegor, hemska mot Desmond - något som är alldeles sant, där stämmer alla källor. Vapenvägrare sågs inte med blida ögon.
Men steg för steg går Desmond från föraktad och trakasserad till respekterad och distingerad - och slutligen till hjältedyrkad. Hans förband vill inte göra den sista framryckningen utan honom - han har blivit som deras lyckomaskot. Och med Desmond lyckas de vinna slaget vid Hacksaw Ridge.

Med facit i hand kan man undra varför en massa män slogs på marken, när kriget ändå skulle avgöras av de två atombomberna. Men det visste man inte då. Det här var i maj 1945, båda sidor tror på att vinna kriget på gammalt hederligt sätt, med man-mot-man markstrid som ett viktigt inslag - i juli 1945 hade amerikanerna i princip vunnit. Men när fredsfördraget inte skrevs under kom bomberna i augusti och den 2 september 1945 var andra världskriget definitivt slut.
Det hade varit bättre om det hade tagit slut efter Hacksaw Ridge.

Var inte för snabb med att döma

"Hacksaw Ridge" är en av årets tio bästa filmer, enligt American Film Institutes lista, och filmen fick sex Oscars nomineringar - inklusive bästa skådespelare för Andrew Garfield - och vann två Oscars. Filmen fick också 12 AACTA Awards nomineringar, det finaste filmpriset i Australien, och vann i de flesta kategorierna, inklusive bästa film, bästa regi, bästa originalmanus och bästa skådespelare.

När man ser "Hacksaw Ridge" är det två saker som gör störst intryck: dels det vansinniga med krig (vad håller de på med egentligen? alla i hela världen borde vara vapenvägrare hela tiden!), dels det vansinniga i att döma hunden efter håren. Var inte för snabb med att döma eller att döma ut - i det obetydligaste paketet kan dölja sig den störste hjälten.

Andrew Garfield gör med sin rolltolkning sin största hjälteinsats någonsin. "The Amazing Spiderman" får ursäkta.

Belinda Graham