En genialisk, realistisk ungdomsroman med skarp udd
Du är ett geni utspelar sig i Vancouver, Canada, och är en ungdomsroman som höljer sig flera mil över konkurrensen. Man slipper high school klichéerna, berättarperspektivet ändras hela tiden och personerna utvecklas och förändrar sig. We Are All Made of Molecules, understryker att alla personer är likvärdiga, men även att alla personer kan förändras. Och om man parar ihop ett osannolikt par, kan resultatet bli helt explosivt
Det är inte bara de snälla, goda karaktärerna som förtjänar att vara huvudpersoner i ungdomsböcker (som det brukar vara, speciellt i de amerikanska) Susin Nielsen gör mycket genom att ta ut svängarna, bryta klichéer och förklarar varför folk gör som de gör, istället för att fastna i hur de borde göra.
Susin Nielsen
Du är ett geni
Du är ett geni
ISBN: 9789129694192
Översättning: Helena Stedman
Förlag: Rabén & Sjögren
Översättning: Helena Stedman
Förlag: Rabén & Sjögren
Susin Nielsen
Stewart och Ashley är berättelsens jag-berättare och de berättar vartannat kapitel och de har helt olika röster, tonfall och vokabulär.
Nystart med ny syster
Stewart och hans pappa ska flytta ihop med pappas nya flickvän och hennes dotter, en tjej som är ett år äldre än Stewart. Stewart är nöjd över att få en syster, något han alltid önskat sig, men han är mindre nöjd över att behöva flytta från de hus han och hans pappa alltid bott i. Han är inte heller nöjd med att de ska magasinera sina saker. Pappas nya flickvän och hennes dotter får ju ha alla sina saker uppe!
Stewart får nöja sig med två afghanfiltar som mamma har stickat, en målning hon har målat och den gröna och lila fåtöljen som de läste alla Harry Potter böckerna i och hennes samling med porslinsfigurer.
Det nya hemmet är beige och vitt och tomt. Stewart piffar snabbt upp vardagsrummet med en färgglad filt och fåtöljen och porslinsfigurerna. Han är övertygad om att han gör den nya familjen en tjänst, de kan inte vilja ha det så där färglöst och tråkigt!
Systerns omvända perspektiv
Ashelys perspektiv är det omvända. Hon snubblar över den hemskt färgglada fåtöljen och tycker inte om porlinsfigurer. Hon har aldrig önskat sig en bror. Hon vill att hennes föräldrar ska bli ihop igen --- och hon struntar i att hennes pappa kommit ut som homosexuell och träffat en pojkvän.
Stewart accepterar däremot Ashleys pappa och pojkvännen direkt. Och påpekar att de har tur som inte lever på Alan Turings tid. Alla i familjen gillar Stewart. Utom Ashley. Det blir ännu värre för Ashley när hon inser att Stewart ska lämna Little Genius Academy (och inte pendla flera timmar per dag) och istället promenera till skolan, hennes skola, och gå i hennes klass. Trots att han är yngre.
"Tönten" och "den populära tjejen"
Som läsare förstår man snabbt att Stewart är vad som brukar betecknas som en nörd, en tönt, en lätt autistiskt kille, men själv ser han sig som normal och han jobbar på att få vänner i den nya skolan.
Ashley är vad som brukar definieras som den snyggaste och mest populära tjejen - en alfa-girl. Vilket innebär att alla hennes vänner egentligen är potentiella rivaler, alla vill åt hennes alfa-plats. Så hon kan inte berätta för vännerna att pappa är homosexuell ... I hennes image ingår att få ihop det med killen alla vill ha - skolans sporthjälte, en snygg rik, kille, som dessutom är homofob.
Det intressanta här är att Du är ett geni utnyttjar och vänder på klichéerna. I vanliga ungdomsböcker skulle Ashley antingen varit tjejen som ska erövras, för killen är kär i henne, eller birollen som den elaka populära tjejen som mobbar alla och som vår hjälte eller hjältinna måste stå upp emot.
Alla har sin överlevnadsstrateg
Stewart är definitivt inte kär i Ashley, han blir kär i en tjej i mattegruppen, och Ashley är faktiskt en sådan tjej som mobbar andra (det ingår i hennes egen överlevnadsstrategi) men när Ashley berättar i jag-form förstår man henne istället för att bara avsky henne och se henne som en antagonist. När Ashley var tolv blev hon skitsnygg och kurvig - och hon hatade hur alla, kollade på henne, inte bara killar i hennes egen ålder utan även gubbar i samma ålder som, eller äldre än, hennes pappa (det känner man igen) och Ashleys överlevnadsteknik blev att spela sexig och självsäker och använda sitt utseende till att få makt över andra istället för att bara vara obekväm.
För sent inser hon att "den perfekta killen" inte är något att ha; han har misshandlat en homosexuell kille så han hamnat på intensiven och han har tillsammans med sin bästa kompis tagit avklädda bilder av Ashley som han tänker lägga ut på nätet ... och sedan tänker han gå vidare till hennes "bästa vän" - en bästa vän som mer än gärna vill hugga Ashley i ryggen och bli mest populär och ny alfa-girl.
Det komplicerade sociala spelet
I en vanlig roman skulle det vara Stewart som skulle få lära sig det sociala spelet av Ashley (ungefär som Sheldon ska lära sig av Penny i den populära TV-serien The Big Bang Theory), men här blir det istället Ashley som utvecklas. Hon blir chockad när hon inser att på ett par månader har Stewart fått bättre vänner på hennes skola än vad hon fått under hela sitt liv på skolan. Det blir Stewarts vänner som räddar Ashley från förödmjukelse och social utfrysning och sedan i sin tur räddar Ashley Stewart från att misshandlas av hennes osympatiske, homofobiske ex-pojkvän.
Susin Nielsen har hittat helt rätt röster för både Stewart och Ashley, man känner med båda karaktärerna, ja, man känner t.o.m. med Ashley när hon är som allra vidrigast (för man förstår varför hon gör som hon gör) och det är befriande med en bok om en smart töntig kille som inte är intresserad av skolans snyggaste, populäraste tjej och en snygg, populär "mobbartjej" som gör helt om och istället kommer på det bästa anti-mobbing systemet i hela skolans historia.
Beteendemönster är inte alltid vad de borde vara
Det är inte bara de snälla, goda karaktärerna som förtjänar att vara huvudpersoner i ungdomsböcker (som det brukar vara, speciellt i de amerikanska) Susin Nielsen gör mycket genom att ta ut svängarna, bryta klichéer och förklarar varför folk gör som de gör, istället för att fastna i hur de borde göra.
Susin Nielsen är helt enkelt ett geni. Du är ett geni är dessutom väldigt rolig, utan att någonsin bli lättsam eller orealistisk, den tar upp allvarliga problem som en närståendes död, sorgearbete, saknad, homofobi, både fysisk och psykisk mobbing samt den sexuella utpressning och den typ av sexualiserade mobil-och-internet-hämndaktioner som unga tjejer ofta utsätts för idag. Ingenting är gulligt, klichéartat eller tillrättalagt. "Drömkillen" visar sig vara en mardröm. Ändå har man som bäst en feel-good känsla, just eftersom det svarta har varit så verkligt och realistiskt.
Bra realistiska romaner för ungdomar verkar idag vara satta på undantag, det är bara att rekommendera Du är ett geni som undantaget från regeln om klyschiga tonårsromaner. För alla som är gjorda av molekyler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.