Löftet - Ny roman från Irland med tyska huvudpersoner

 

Obehaglig krigsroman från Irland

Peter befinner sig vid skyttegravarna och lovar att älska Katharina i nöd och lust inför ett foto av henne. Katharina lovar samma sak när det gäller Peter i en liknande ceremoni i Berlin. De två har aldrig träffats i verkligheten. Fördelarna som de får är att Peter får permission (han är trött på att vara i Ryssland, det går långsamt framåt och det är ett plågsamt krig) och Katharina kan förvänta sig fördelar som gift kvinna - dessutom får hon änkepension om Peter skulle dö.

Löftet är en ovanlig och obehaglig krigsroman - och något så ovaligt som en hyllad krigsroman som är skriven av en irländsk författare.

Audrey Magee
Löftet

ISBN: 9789174614800
Översättning: Ylva Mörk
Förlag: Lind & Co

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Audrey Magee

Det är helt och hållet ett resonemangsäktenskap, en del av Hitlers och Görings "avelsprogram" för att få fram fler barn av den ariska rasen, och de som går med på programmet kan räkna med en del belöningar.

Varken Peter eller Katharina har räknat med att bli förälskade när de träffas i verkligheten - men det är just vad som händer. När de skiljs åt lovar de att vänta på varandra och älska varandra i nöd och lust - och den här gången menar de båda allvar.

Löftet är ofta en grymt obehaglig roman. Programmet som Peter och Katharina deltar i är obehagligt, filosofierna som de tror på (eller som de inte säger emot) är obehagliga, vad Peter och hans kumpaner gör i Ryssland är ofta vidrigt och motbjudande och samtidigt tar Katharina och hennes familj i Berlin tillfället i akt att lägga beslag på en lägenhet som blivit "ledig" eftersom judar bott där tidigare.

Det är inte ofta man läser romaner som handlar om de på "fel" sida i kriget, om de obehagliga personerna som hela tiden gör fel saker och tror på fel saker och helt enkelt har fel. Vilket vi är bergsäkra på med facit i hand.

Men om Tyskland hade vunnit kanske avelsprogrammet verkat normalt, de som skrev under på det framsynta, och ingen hade brytt sig om alla ryska bönder som blev skjutna eller som fick alla sina djur slaktade och uppätna av den tyska armén ... ?!

Men nej. Man tycker helt enkelt synd om allt "vanligt folk" som råkar så illa ut under tiden som handlingen fortskrider i Löftet. Folk som inte är med i någon armé eller något krig, bara vanligt folk som råkar bo där arméer drar fram. Och plundras de inte av den ena armén så är det den andra som tar rubb och stubb, så att det inte ska finnas något kvar till motståndarna.

Löftet är en ovanlig och obehaglig krigsroman - och något så ovaligt som en hyllad krigsroman som är skriven av en irländsk författare. De neutrala brukar inte intressera sig så mycket för krigshistorier, speciellt inte tyskarnas. Men eftersom Heinrich Böll skrivit så mycket om Irland var det ju självklart för Audrey Magee att skriva om Tyskland. Någon rättvisa får det ju vara i balansen och kulturutbytet!