Det här är en filmadaptation av den tionde romanen av Lawrence Block, som halvdar om privatdeckaren Matthew Scudder. Scott Frank brukar leverera som regissör och transmediatör av bra böcker(som i Get Shorty och Out of Sight) och Liam Neeson brukar leverera som actionhjälte.
Men här blir det mesta för vanligt.
Året är 1999. Matt Sludder (Liam Neeson) är alkoholist och slutade i polisen efter att ha skjutit ihjäl en flicka. Nu är han privatdetektiv och tar de fall han får. Han får ett fall av Kenny Kristo (Dan Stevens) en droglangare vars fru kidnappats och dödats. Nu har en dotter till en annan droglangare kidnappats och Scudder och Kristo tänker rädda henne.
Författaren Laurence Block har fått beröm för att han rör sig i en moralisk gråzon, detta handlar alltså om brottslingar som angriper andra brottslingar, men på vilket sätt ska detta vara bättre än att röra sig en en vit zon? Förtjänar döttrar till droglangare att kidnappas och mördas, på grund av att deras pappa är kriminell? Boken i stort och filmen ännu mer så ignorerar totalt det faktum att droglangarna helt enkelt levererar vad folk vill ha och vad folk högre upp tjänar moltum på, själva är de inte speciellt rika, själva har de bara småsmulor från den amerikanska drömmen, och när folkkära amerikaner, som t.ex.. nyligen bortgångne Robin Williams, kräver kokain för att fungera.
De rika och vackra i Hollywood vill ha den vita snön --- men samtidigt se ner på de som levererar den. Det är lite samma dubbelmoral som att se ner på killen som klipper din gräsmatta eller rensar din pool. Att droglangare och deras anhöriga “får vad de förtjänar” ignorerar också det faktum att alkohol, som är helt lagligt, har ihjäl ännu fler människor, som när Scudder i början av misstag skjuter ihjäl en flicka. Ändå ska han föreställa “hjälten” med rätt att överleva filmen.
Men det finns alltså ingen i filmen att egentligen heja på eller bry sig om, Scudder är inte ett dugg bättre än Kristo, trots att han själv tycker det, och att klaga på att en amerikansk actionfilm är misogyn är ungefär som att säga att vatten är vått. Men när allting blir väldigt utspätt och mediokert längtar man efter något bättre. Det finns så många försupna poliser som lyssnar på opera och är demoraliserade, det vore att göra världen en tjänst att låta dem begravas och något nytt komma, istället för att göra samma sak om och om igen.
Förresten, om någon undrade var Dan Stevens blivit av (Matthew i Downton Abbey) så spelar han droglangaren Kristo här, ännu ett porträtt av en ganska osympatisk typ som Stevens nu verkar specialisera sig på (droglangare, mördare, sociopater, psykopater).
I brittisk press har han fått ett nytt smeknamn: Downton Crabby. Det är inte lätt att skaka av sig sina ränder, och Liam Neesons minspel gör en repris av rollinsatsen i Taken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.