Nora Roberts - Lögnaren

      

Lysande Hitchcock-mix av Amerikas favoritförfattare

The New Yorker har utnämnt Nora Roberts till Amerikas favoritromanförfattare. Detta är knappast någon överraskning. I Amerika har genren ”romance” för länge sedan gått om genren ”deckare” som den mest säljande. Nora Roberts är romance drottningen. Men hon kan också konsten att skriva isande spännande thrillers. Genom att blanda de mest populära genrerna, romance och deckare/thriller har hon lyckats få fram en bästsäljande superhybrid genre. En Nora Roberts genre.

 

---

Som vanligt vet Nora Roberts hur en slipsten ska dras. Bladvändande spänning i Hitchcock-klass garanterar många sömnlösa nätter!

Nora Roberts
Lögnaren

ISBN: 9789100155445
Översättning: Milla Emrén
Förlag: Bonniers

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Nora Roberts Foto Dev Librarian CC BY-SA 2.0

Nu är i och för sig inte blandningen av romance och deckare/thrillers något nytt. Redan Sir Arthur Conan Doyle lär John Watson bli förälskad i en söt, ung uppdragsgivare, guvernanten Mary Morstan, i De fyras tecken. Sherlock Holmes själv blir förälskad i – och grundlurad av – Irene Adler.


Den enda som någonsin överlistar den store Sherlock Holmes. Agatha Christie intrigen i 4:50 från Paddington följer Miss Marples vän Lucy Eyelesbarrows undersökningar i Rutherford Hall, där en mystisk familj bor, och undersökningen blir inte lättare för Lucy av att två av männen är mycket attraktiva – och kan en av dem vara en seriemördare?


Liksom Agatha Christie skriver Nora Roberts ofta om starka kvinnor, många gånger utforskas ett intressant yrkesområde i varje bok. Hacker, brandkvinna, advokat, egenföretagare ... Hennes senaste roman, Dödlig besatthet, hade det yrkesval som ligger närmast Nora Roberts själv, författare. Romanen är också en snygg Hitchcock pastisch som bygger på Fönstret mot gården. Vilket för tankarna till att Hitchcock också kunde det där med att blanda deckare och romance.


Visst är det en viktig "McGuffin" de är ute efter i Notorious, men det viktigaste är ju att Cary Grant och Ingrid Bergman blir ihop på slutet, eller hur? Det är det man minns. Inte vad de egentligen var ute efter. (Det var uran). Hur många gånger har man inte följt en Hitchcock-hjältinna som är gift med en skurk eller som förälskar sig i en mördare, eller inte är säker på vem som är "good guy" och "bad guy" i det hela, medan vi i publiken inte heller är säkra.


Lögnaren av Nora Roberts följer samma beprövade och älskade Hitchcocks formula.

Huvudpersonen i Lögnaren, Shelby Foxworth, har just förlorat sin make i en olycka. Hon får också veta att deras gemensamma bekväma lyxliv var en enda stor, fet lögn. Efter maken ärver hon ett berg av skulder, bland hanns kvarlåtenskap finns bevis på otrohet och i bankfacket finns en hög med identitetshandlingar som alla har olika namn. Vem har hon egentligen varit gift med? Har han någonsin existerat?


Shelby väljer att återvända till den stad i Södern där hon växte upp. Hon tar helt sonika sin treåriga dotter och flyttar hem. Shelby känner sig för första gången på länge trygg igen. Hennes älskade familj, hennes älskade gamla vänner, hennes trygga gamla hem ... här kan väl inget ont hända? Shelby börjar finna sig själv igen, tron på kärleken väcks och hoppet om en andra chans.


Men en kvinna hittas plötsligt mördad på parkeringsplatsen utanför den restaurang där Shelby jobbar. Shelby inser att tryggheten inte finns på riktigt. Den är bara en illusion. Ondskan finns även på hemorten. Vem i hela världen kan hon lita på? Dessutom visar det sig att hennes make har fler hemligheter och lögner än de som Shelby redan anat ...


Som vanligt vet Nora Roberts hur en slipsten ska dras. Bladvändande spänning i Hitchcock-klass garanterar många sömnlösa nätter!