 |
| En oumbärlig bok om textildesign! |
Älskade jultryck! Designade, återanvända och ofta skapade för “grötpengar”.
Jerry Roupe. Norah Johansson. Brit Bredström. Dessa konstnärsnamn är relativt okända för de flesta. Ändå finns deras verk i många svenska hem och de är tre av många konstnärer som bidrog till att julen aldrig varit så modern, så cool och så trendig som den var på 1950- och 1960-talen. Idag är deras verk begärliga samlarobjekt och de älskas av en ny generation trendmedvetna och retroälskande julfirare.
Tryckt till jul
Just nu kan man se deras verk på Västergötlands museum, fram till den 15 januari 2016. Under 2016 är utställningen planerad att gästa Dalarnas museum i Falun och sedan Skellefteå museum. Kan du inte se utställningen “live” så finns allt material att beskåda i boken Tryckt till jul (Carlsson förlag) av kulturhistorikerna Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark. De båda författarna presenterar 89 konstnärer som ligger bakom några av Sveriges mest älskade formskatter. Några, som Jenny Nyström, är kända, de flesta är okända. Majoriteten av konstnärerna som ligger bakom jultrycken är kvinnor. Alla var underbetalda.
Eller som en konstnär, Wanja Djanaieff, så träffsäkert uttrycker det: “Vi jobbade för grötpengar!” Gårdstomten må vara nöjd med en sådan betalning, men de utbildade konstnärerna kände sig ofta överutnyttjade och underbetalda.
En guldålder för julens design
Den första tryckta julduken lanserades 1924, men jultryckens guldålder kom först under 1950- och 1960-talen. Trycken ersatte eller kompletterade forna tiders broderier och vävnader. Trycken behövde inte broderas, de var “färdiga” att användas direkt och de var dessutom lätta att använda, tvätta och stryka och använda igen.
Ett av de mest välkända trycken är Tomteparaden från 1960 av Jerry Roupe. Vart är de på väg? Varför har de så bråttom? Hinner den lille grå nissen som försovit sig ikapp de andra? Den stämningsfulla skogen med de kala träden som avtecknar sig mot den stjärnklara natthimlen är grafiskt imponerande. På snön tassar en rad grå tomtar, och mitt ibland dem syns en röd tomte.
Humoristiska tomtar och abstrakta tavlor från Stockholm
Jerry Roupe (1919-2005) var specialist på bonader, löpare och dukar med humoristiskt utformade tomtar. Jerry började som sextonåring på Tekniska skolan i Stockholm. Efter en termin övergick hon till självstudier och 1937 fick hon arbete som textare på den lilla ateljén Tecknare på Söder. Hennes bana fortsatte sedan inom den grafiska formgivningen, som bokillustratör och reklam och affischkonstnär. Under kriget träffade hon sin blivande man, också han konstnär, och tillsammans fortsatte de som frilansare. En milstolpe i karriären var en mässa i Köln 1955, där Jerry vann första pris for sin affisch till St Eriksmässan (numera Stockholmsmässan).
I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet lockade det textila området. Jerry gjorde mönster till tryckt text i en mångfald roliga former. Hennes mönstervärld bestod av blommor och blad och festliga figurer på dukar, gardiner, bonader och löpare. Jerry samarbetade med Stildukar i Göteborg och sålde också mönster till Gamlestaden och till Almedahls. Det är under denna period som Tomteparaden skapades, tillsammans med många andra jultryck.
Mamma ritade tomtar på sommarlovet
Jerry arbetade även med olja och akryl, med textil och grafik, främst screentryck. Motiven var gärna föreställande bilder, förenklade och stiliserade i färgytor och linjer, vilka med åren utvecklades till färgsprakande abstrakta tavlor.
Jerry slutade aldrig att skapa och att måla. Sin sista utställning hade hon vid 85 års ålder. Sonen Michael berättar att Jerry var den färg- och formsäkraste person han någonsin träffat. “Jag minns när jag var liten och hade sommarlov och mamma satt och ritade tomtar! Det var konstigt, tyckte jag i alla fall då!”
Norah - en pionjär som textilkonstnär i Göteborg
Norah Johanssons mönster är vältecknade och har en stor variation och anpassning till rådande stilideal. Bland Noras juldukar hittar man allt från 1950-talets mönster med blått eller rött tryck föreställande traditionella halmprydnader till 1960-talets djärva och kraftfulla färg- och formexperiment. Om man så bara är det minsta intresserad av svensk textil har man definitivt träffat på signaturen Norah Johansson.
Norah Johansson(1908-1979) kom från Göteborg och utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Hon anställdes på Gamlestaden redan 1930, som deras första textilkonstnär, och blev företaget trogen till sin pensionering 1970.
På mönsterateljén arbetade hon inte bara med tygtryck utan kanske även mer med Gamlestadens vävda produkter. Hon var mycket skicklig och till exempelvis duken Gästabud med röd eller brun rand mot oblekt botten hör till företagets verkiga storsäljare på 1960-talet.
Guldmedalj för Mårbacka
Vid den internationella utställningen California State Fair i Sacramento 1958 fick svenska textilföretag nio guldmedaljer för sin design. Däribland fanns Norah Johanssons två mönster Mårbacka och Lysekil för Gamlestaden.
Sedan tidig barndom hade Norah tillbringat mycket tid på Donsö i Göteborgs skärgård där familjen hade en stuga. Donsöduken med blommotiv från ön vittnar om hennes kärlek till denna plats.
Norahs systersöner Anders och Olle Meyer berättar att Norah var glad, ruschig och utåtriktad som person. Men Norahs liv fördystrades av att två av hennes systrar var sjukliga. Det innebar att Norah valde att inte gifta sig och ha egen familj, och hon engagerade sig varmt i MS-föreningen.
“Norah Johansson är en legend och hon var en fantastisk mönsterritare” berättar
Daisy Barnevik Berglund (då Engberg) som i perioder arbetade på Gamlestaden på 1950- och 1960-talen som assisterande tecknare och slutligen som produktionschef!
En tuff brud med textil talang från Borås
Brit Bredström (1919-1973) signerade ofta sina verk bara Brit B. Hon visste tidigt att hon ville bli konstnär, och satte sig upp mot sin konservative pappa för att nå sitt mål.
Brit Bredströms mönster växlar från att vara djärvt nyskapande till traditionella julmotiv med tomtenissar och lucior. Brit föddes i Borås 1919 och hon visste tidigt att hon ville bli textilkonstnär. Men se det var inte ett passande yrkesval för en flicka, tyckte Brits pappa, som ansåg att unga flickor skulle bli kontorister, gifta sig och få barn. Som tur är var Brits mamma av en annan åsikt och hjälpte Brit att söka in till Textilinstitutet i Borås i slutet av 1930-talet - utan pappans vetskap.
Efter utbildningen följde några korta anställningar, bland annat på en textilfabrik i Gällstad i Västergötland, därefter flyttade Brit till Göteborg och började frilansa. Hon gjorde mönster för i stort sett alla svenska textilfabriker under det kommande decenniet. Hennes mönster var även attraktiva på den internationella marknaden och gardiner och mattor tillverkades bland annat i Danmark, Tyskland och Österrike. Hon signerade nästan alltid sina tygtyck med Brit B eller BRIT B-M.
Under 1960-talet, när tryckens guldålder gick mot sitt slut, började Brit även att hålla kurser i vävning. Trots, eller kanske just på grund av, pappans konservativa uppfostran valde Brit att aldrig binda sig. Enligt systerdottern Pia Videll var Brit en tuff kvinna som kunde njuta av livet och som tidigt skaffade en egen bil och ett sommarhus i Tylösand.
Retrojul – en upprättelse
Boken Tryckt till jul och utställningen är på många sätt en upprättelse för de talangfulla konstnärer som med stor färg och formglädje jobbade med textildesign – ofta kvinnliga konstnärer som för ”grötpengar” skapat älskade klenoder som hållit jul efter jul efter jul.
Jerry Roupe. Norah Johansson. Brit Bredström. Dessa konstnärsnamn är relativt okända för de flesta. Ändå finns deras verk i många svenska hem och de är tre av många konstnärer som bidrog till att julen aldrig varit så modern, så cool och så trendig som den var på 1950- och 1960-talen. Idag är deras verk begärliga samlarobjekt och de älskas av en ny generation trendmedvetna och retroälskande julfirare.
Tryckt till jul
Just nu kan man se deras verk på Västergötlands museum, fram till den 15 januari 2016. Under 2016 är utställningen planerad att gästa Dalarnas museum i Falun och sedan Skellefteå museum. Kan du inte se utställningen “live” så finns allt material att beskåda i boken Tryckt till jul (Carlsson förlag) av kulturhistorikerna Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark. De båda författarna presenterar 89 konstnärer som ligger bakom några av Sveriges mest älskade formskatter. Några, som Jenny Nyström, är kända, de flesta är okända. Majoriteten av konstnärerna som ligger bakom jultrycken är kvinnor. Alla var underbetalda.
Eller som en konstnär, Wanja Djanaieff, så träffsäkert uttrycker det: “Vi jobbade för grötpengar!” Gårdstomten må vara nöjd med en sådan betalning, men de utbildade konstnärerna kände sig ofta överutnyttjade och underbetalda.
En guldålder för julens design
Den första tryckta julduken lanserades 1924, men jultryckens guldålder kom först under 1950- och 1960-talen. Trycken ersatte eller kompletterade forna tiders broderier och vävnader. Trycken behövde inte broderas, de var “färdiga” att användas direkt och de var dessutom lätta att använda, tvätta och stryka och använda igen.
Ett av de mest välkända trycken är Tomteparaden från 1960 av Jerry Roupe. Vart är de på väg? Varför har de så bråttom? Hinner den lille grå nissen som försovit sig ikapp de andra? Den stämningsfulla skogen med de kala träden som avtecknar sig mot den stjärnklara natthimlen är grafiskt imponerande. På snön tassar en rad grå tomtar, och mitt ibland dem syns en röd tomte.
Humoristiska tomtar och abstrakta tavlor från Stockholm
Jerry Roupe (1919-2005) var specialist på bonader, löpare och dukar med humoristiskt utformade tomtar. Jerry började som sextonåring på Tekniska skolan i Stockholm. Efter en termin övergick hon till självstudier och 1937 fick hon arbete som textare på den lilla ateljén Tecknare på Söder. Hennes bana fortsatte sedan inom den grafiska formgivningen, som bokillustratör och reklam och affischkonstnär. Under kriget träffade hon sin blivande man, också han konstnär, och tillsammans fortsatte de som frilansare. En milstolpe i karriären var en mässa i Köln 1955, där Jerry vann första pris for sin affisch till St Eriksmässan (numera Stockholmsmässan).
I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet lockade det textila området. Jerry gjorde mönster till tryckt text i en mångfald roliga former. Hennes mönstervärld bestod av blommor och blad och festliga figurer på dukar, gardiner, bonader och löpare. Jerry samarbetade med Stildukar i Göteborg och sålde också mönster till Gamlestaden och till Almedahls. Det är under denna period som Tomteparaden skapades, tillsammans med många andra jultryck.
Mamma ritade tomtar på sommarlovet
Jerry arbetade även med olja och akryl, med textil och grafik, främst screentryck. Motiven var gärna föreställande bilder, förenklade och stiliserade i färgytor och linjer, vilka med åren utvecklades till färgsprakande abstrakta tavlor.
Jerry slutade aldrig att skapa och att måla. Sin sista utställning hade hon vid 85 års ålder. Sonen Michael berättar att Jerry var den färg- och formsäkraste person han någonsin träffat. “Jag minns när jag var liten och hade sommarlov och mamma satt och ritade tomtar! Det var konstigt, tyckte jag i alla fall då!”
Norah - en pionjär som textilkonstnär i Göteborg
Norah Johanssons mönster är vältecknade och har en stor variation och anpassning till rådande stilideal. Bland Noras juldukar hittar man allt från 1950-talets mönster med blått eller rött tryck föreställande traditionella halmprydnader till 1960-talets djärva och kraftfulla färg- och formexperiment. Om man så bara är det minsta intresserad av svensk textil har man definitivt träffat på signaturen Norah Johansson.
Norah Johansson(1908-1979) kom från Göteborg och utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Hon anställdes på Gamlestaden redan 1930, som deras första textilkonstnär, och blev företaget trogen till sin pensionering 1970.
På mönsterateljén arbetade hon inte bara med tygtryck utan kanske även mer med Gamlestadens vävda produkter. Hon var mycket skicklig och till exempelvis duken Gästabud med röd eller brun rand mot oblekt botten hör till företagets verkiga storsäljare på 1960-talet.
Guldmedalj för Mårbacka
Vid den internationella utställningen California State Fair i Sacramento 1958 fick svenska textilföretag nio guldmedaljer för sin design. Däribland fanns Norah Johanssons två mönster Mårbacka och Lysekil för Gamlestaden.
Sedan tidig barndom hade Norah tillbringat mycket tid på Donsö i Göteborgs skärgård där familjen hade en stuga. Donsöduken med blommotiv från ön vittnar om hennes kärlek till denna plats.
Norahs systersöner Anders och Olle Meyer berättar att Norah var glad, ruschig och utåtriktad som person. Men Norahs liv fördystrades av att två av hennes systrar var sjukliga. Det innebar att Norah valde att inte gifta sig och ha egen familj, och hon engagerade sig varmt i MS-föreningen.
“Norah Johansson är en legend och hon var en fantastisk mönsterritare” berättar
Daisy Barnevik Berglund (då Engberg) som i perioder arbetade på Gamlestaden på 1950- och 1960-talen som assisterande tecknare och slutligen som produktionschef!
En tuff brud med textil talang från Borås
Brit Bredström (1919-1973) signerade ofta sina verk bara Brit B. Hon visste tidigt att hon ville bli konstnär, och satte sig upp mot sin konservative pappa för att nå sitt mål.
Brit Bredströms mönster växlar från att vara djärvt nyskapande till traditionella julmotiv med tomtenissar och lucior. Brit föddes i Borås 1919 och hon visste tidigt att hon ville bli textilkonstnär. Men se det var inte ett passande yrkesval för en flicka, tyckte Brits pappa, som ansåg att unga flickor skulle bli kontorister, gifta sig och få barn. Som tur är var Brits mamma av en annan åsikt och hjälpte Brit att söka in till Textilinstitutet i Borås i slutet av 1930-talet - utan pappans vetskap.
Efter utbildningen följde några korta anställningar, bland annat på en textilfabrik i Gällstad i Västergötland, därefter flyttade Brit till Göteborg och började frilansa. Hon gjorde mönster för i stort sett alla svenska textilfabriker under det kommande decenniet. Hennes mönster var även attraktiva på den internationella marknaden och gardiner och mattor tillverkades bland annat i Danmark, Tyskland och Österrike. Hon signerade nästan alltid sina tygtyck med Brit B eller BRIT B-M.
Under 1960-talet, när tryckens guldålder gick mot sitt slut, började Brit även att hålla kurser i vävning. Trots, eller kanske just på grund av, pappans konservativa uppfostran valde Brit att aldrig binda sig. Enligt systerdottern Pia Videll var Brit en tuff kvinna som kunde njuta av livet och som tidigt skaffade en egen bil och ett sommarhus i Tylösand.
Retrojul – en upprättelse
Boken Tryckt till jul och utställningen är på många sätt en upprättelse för de talangfulla konstnärer som med stor färg och formglädje jobbade med textildesign – ofta kvinnliga konstnärer som för ”grötpengar” skapat älskade klenoder som hållit jul efter jul efter jul.
FAKTA OM UTSTÄLLNINGEN:
Retrojul är en utställning om tryckta jultextilier med fokus på 1950- och 1960-talen.
En stor mängd av de mest fantastiska dukar och bonader med tryckta julmotiv visas i utställningen Retrojul. Besökaren får stifta bekantskap med kända och okända formgivare som Ulla Ericson-Åström, Gunilla Schildt Stuart, Jerry Roupe, Brit Bredström och Maud Fredin Fredholm. Julmönstren från textilformgivningens glansdagar, på 1950- och 1960-talen, väcker igenkännandets glädje men har också blivit självklara samlarobjekt för nya generationer. Utställningen är producerad av Östergötlands museum med text och innehåll av kulturhistorikerna Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark, som även skrivit boken Tryckt till jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.