Det som inte dödar oss - välskrivet, välbyggt och väldigt spännande!

  

Millenium 4 – Välskrivet, välbyggt och väldigt spännande

Lisbeths Salander gör efterlängtad comeback i en värld med autistiska genier, ryska mördare, artificiell intelligens och Millenniumkris. David Lagercrantz förvaltar arvet efter Stieg Larsson väl, det är inget annat än en mycket välskriven och spännande deckare med konstant driv framåt.

---



Det som inte dödar oss är årets mest framemotsedda boksläpp och hemlighetsmakeriet kan väl bara jämföras med Harry Potter-böckerna under deras storhetstid.

David Lagercrantz
Det som inte dödar oss

ISBN: 9789113060736
Förlag: Norstedts

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

David Lagercrantz. Foto: Magnus Liam Karlsson

Det tar nittio sidor innan Lisbeth Salander på allvar kommer in i handlingen i Millennium 4 - Det som inte dödar oss. Men det är en debut som är väl värld att vänta på.
Under tiden man väntar på Salanders entré i berättelsen så har man hunnit fästa sig vid August Balder, en autistisk pojke, med trassliga hemförhållanden, inte helt olikt Salanders egen barndom. Precis när man hoppas på att allt ska bli bättre för August, blir han enda vittnet till ett brutalt beställningsmord.
Men August är ett vittne som aldrig sagt ett ord i hela sitt liv. Han kan inte berätta vad han sett. Ska chocken knäcka den lille pojken, eller ska det göra honom starkare?
Det som inte dödar oss är årets mest framemotsedda boksläpp och hemlighetsmakeriet kan väl bara jämföras med Harry Potter-böckerna under deras storhetstid. Men liksom Harry i varje bok tampas med Lord Voldemort i någon form, brottas Lisbeth Salander ständigt med demonerna från sitt förflutna. Man känner alltså igen Millennium-världen, även i Lagercrantz tappning.

Superhjältar och superskurkar

Lisbeth Salander är något av en superhjälte. Liksom Sherlock behöver sin Moriarty och Harry Potter behöver sin Lord Voldemort behöver Lisbeth Salander också en superskurk av rang. Vem kan egentligen utmana henne när hennes onde far, Millennium-universums egen Darth Vader, gått ur tiden? Svar: arvtagaren till det onda imperiet. En hänsynslös superskurk som har lika mycket super-kvaliteter som Lisbeth själv. Sakta med säkert bygger Lagercrantz upp allt med små, små pusselbitar mot ett episkt superhjältesammandrabbningsklimax. Författarna till Marvelfilmerna kan vara Hulken-gröna av avund - allt är så mytologiskt korrekt och superspännande.

Smarta hackers och autistiska genier

I jämförelse med inledningen till den ursprungliga Millennium-trilogin handlar detta mer om framtiden och mindre om det förflutna. Det som inte dödar oss handlar om datorer, hackerattacker, whistle blowers, autism, övervakningssamhället och artificiell superintelligens, allt är på tapeten nu och kommer sannolikt vara det än mer i framtiden.
Själva upplägget av Män som hatar kvinnor var egentligen en klassisk Agatha Christie-intrig: Vem i fina herrgården har begått morden? Och likt ett Cluedo pusslar Lisbeth Salander ihop vilken Vanger det är som är skyldig. I Det som inte dödar oss är det uppenbart vem som dödat vem, pusslet är att förstå saker runt omkring: vem arbetade den döde. Varför beställdes mordet – vad var den mörade på spåren? Här är det aldrig något snack om att pussla med alibin i en familj i en herrgård på landet.
Persongalleriet har också blivit påtagligt yngre. Vänskapen mellan Lisbeth Salander och pojken August Balder är fint skildrad, språkligt sett är det här vidare en deckare av hög klass, hela boken är välskriven och med mycket bra timing.
Det finns många snabba scenbyten och perspektivbyten i boken, på många sätt påminner romanen mer om en Elizabeth George- än en Stieg Larsson-deckare.

Statiska huvudpersoner

Lagercrantz har tidigare skrivit en roman om den brittiske matematikern Alan Turing och det är kul att se Lagercrantz återvända till datorernas underbara värld, med sexiga primtal, och elliptiska kurvor och speciella genier. Det som inte dödar oss ger en bra bild av alla möjligheter och falluckor i den virtuella världen idag.
Lagercrantz psykologiserar visserligen bokens huvudperson jämfört med Larsson – men Salander skildras ändå oftast utifrån, en så mytologisk person lämpar sig inte väl för att skildras känslomässigt inifrån, och Holger Palmgren, Salanders gamle vän och schackpartner, finns kvar för att förklara den känslomässiga motiveringen och tankarna bakom Salanders agerande. Så kan hjältinnan själv förbli en mytologisk Pippi Långstrump figur: rik, smart och på de svagas sida.
Blomqvist och Salander har egentligen inte utvecklats sedan den första trilogin, Blomqvist är fortfarande gift med jobbet och har ihop det med Millenniums redaktör Erika Berger, Salander är fortfarande rik och fågelfri och bisexuellt polygam, ingen verkar har blivit äldre, Stockholm är fortfarande kallt. Men inte ens snö och iskyla kan få Salander att ta på sig något varmare än sin coola läderjacka.

Allt en deckare ska vara

Det som inte dödar oss har hela tiden ett otroligt driv framåt, ett rikt och varierande persongalleri och många intressanta perspektivbyten. Det som inte dödar oss är allt som en deckare ska vara: tjock, tankeväckande och spännande. Det här är som klassisk brittisk kvalitet och samhällspatos, i snöig svensk förpackning.
Årets mest framemotsedda romansläpp har också blivit årets hittills mest tänkvärda deckare. För vad kan vara mer tänkvärt, än att fundera på vart mänskligheten är på väg, med eller utan artificiell superintelligens?
Avsätt gärna tid för att kunna sträckläsa Det som inte dödar oss - den här romanen är nästan omöjlig att släppa.