Den gyllene kronan på Nationalteatern i Prag glimmar under Prags broar. |
Det
vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska
heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att
ta miste på. Den duktiga guiden Paula förklarar på engelska att skolklasser
från hela Tjeckien kommer hit för att se den här fina teatern. Nationalteatern
är inte bara Prags stolthet. Den är hela Tjeckiens stolthet. För det här är
hela folkets teater och det tjeckiska folket samlade ihop sin slantar till sin
älskade Národní divadlo. Inte mindre än två gånger!
Man kan se Národní divadlo som en
motståndshandling, en kulturell revolution, ett sätt att sätta kronan på verket
(bokstavligen) på den tjeckiska kulturen, med stolthet. Och hela byggnaden
kröns av en gyllene krona som syns på de flesta ställen när man går runt i
Prag. När man spanar under Prags broar syns det något som glimmar och speglar
sig i floden, och se där, det är Národní divadlo.
En motpol gentemot makten
En av grundstenarna har kommit ända från Chicago, berättar guiden Paula. |
För att förstå den enorma stolthet och entusiasm som
finns hos tjeckerna, hos varje individ, ner till minsta skolbarn, måste man
förstå den tjeckiska historien. När man började planera Národní divadlo var
Tjeckien en del av det Habsburgska kejsardömet. Eliten pratade tyska. Makten
pratade tyska. Kulturen var på tyska. Att planera en pampig byggnad där det
tjeckiska språket och den tjeckiska kulturen skulle stå i centrum var modigt,
smart och genomtänkt.
Den tjeckiska nationalandan skulle få se vilka vackra
saker som var skrivna och skulle skrivas på tjeckiska. Det tjeckiska sättet att
göra drama skulle bejakas.
Homeland kan beskådas i foajén. |
Placeringen av Národní divadlo är ingen slump.
Man har från teatern utsikt över Pragborgen, vilket i och för sig är tjusigt,
och en vy som borde locka turister, men planen var att Národní divadlo skulle
ligga just här som motvikt till den tysktalande makten som höll till i
Pragborgen. Än idag bor makten i Pragborgen, men idag är det Tjeckiens
president som har sin representation här. Pragborgen är den äldsta i världen
som fortfarande används i sitt ursprungliga syfte, som maktcentrum.
En strategiskt placerad teater
Tanken var uppenbar att makten och kulturen skulle
balansera varandra. Smart tänkt, och symboliskt, men arkitektoniskt var det
inte så lätt att få in en teater på det begränsade området. Opera, balett och
drama skulle ju alla få ett hem.
Utsikten från Nationalteatern är spektakulär. I bakgrunden Petrin kullen. |
Nationalteatern
öppnades för första gången den 11 juni 1881 och hedersgäst var kronprinsen
Rudolf från Österrike. Smetanas Libuše var det verk som fick äran att
spelas på världspremiären, dirigerat av Adolf Chech. Ytterligare elva
förställningar framfördes.
Eldsvådan
– ett olöst mysterium
Sedan
stängdes teatern för att färdigställa de sista detaljerna, och under arbetets
gång bröt en eld ut, 12:e augusti 1881, som förstörde en stor del av teatern,
bland annat auditoriet och teaterscenen.
Narod Sobe! The nation to itself! i guldskrift. |
Än
idag är det ingen som vet hur branden startade, om det var en olycka eller en
anlagd brand. Den officiella versionen som alla guider ger besökare är att det
var arbetarna, som arbetade på att färdigställa teatern, som av misstag råkade
sätta eld på den. En annan version, som vanligtvis inte ges till de som besöker
teatern för en guidad tur, är att branden var anlagd. En tysk grupp gillade
inte den nya teatern där den tjeckiska kulturen skulle få ta plats.
Men
ingen kan som sagt veta sanningen; det är som Tycho Brahes död – det finns
många teorier och ingen har kunnat bevisa eller motbevisa någonting.
Vad
som är sant och obestridligt är att folket återigen samlade ihop pengar och såg
till att deras dröm om en Nationalteater för det tjeckiska språket och den
tjeckiska kulturen blev verklighet.
Om
folket var enigt, så fanns det mindre enighet bakom kulisserna. Den
ursprunglige arkitekten Josef Zítek ersattes av sin elev Josef Schulz.
Två
arkitekter, en vision
De åtta musorna, konstens gudinnor, pryder målningen i taket i auditoriet. |
Båda
arkitekterna finns på foton som Nationalteaterns arkitekt när man går runt i
Nationalteaterns Museum i källaren. Här finns också ”the foundation stone ” att
beskåda (som tack och lov inte brann upp) och stenar från hela landet som
symboliserar hur alla i hela Tjeckien stödde byggandet av Nationalteatern i
Prag och en sten som åkt hela vägen från Chicago – skickad av tjecker i
förskingringen för att stödja bygget.
Konstverken
inne i Nationalteaterns foajé är gjorda av Mikoláš Aleš och Frantisek
Zenisek. František Ženíšek.
Byggnaden
är i neo-renässans stil, men också inspirerad av den rådande entusiasmen för
slavisk mytologi.
Josef
Mánes målningar använde tidens romantiska landskapsstil.
Skulpturer
med utsikt
På
teaterns terrass kan man beskåda skulpturer – ett tre-spann med hästar, och tio
allegoriska skulpturer av Bohuslav Schnirch,
ytterligare tio av Antonín Wagner, stenskulpturer av Max Verich ….
Men
man glömmer nästan att titta på dem eftersom utsikten är så imponerande. Man
ser en stor del av Prag, hela Pragborgen med alla sina byggnader; St Nicholaus
kyrka som är känd för att Mozart spelade där under sin tid i Prag, Petrín
kullen med sina blommande fruktträd och sitt utsiktstorn (som är en liten
replika av Eiffeltornet) som är en omtyckt utflyktsplats för Pragborna.
Scenen
i sig är ett konstverk och det är en upplevelse att sitta i salongen, även när
det bara jobbas för att göra i ordning för kvällens föreställning.
Národní divadlo – alla ger vad de kan
Alla
i hela Tjeckien, till och med vartenda litet barn, vet vad det står ovanför
scenen på Národní divadlo,
hävdar guiden Paula. Narod Sobe! ”The nation to itself!”. Under de
gigantiska, sirliga guldbokstäverna finns en så vacker ridå, målad av Vojtěch
Hynais, att det nästan känns synd att den ska hissas upp när
föreställningen ska börja. På ridån är alla sorts människor avbildade, alla som
skänkt pengar. En mamma med en massa små barn, skänker lite pengar. Hon har
inte mer --- men hennes lilla bidrag är inte mindre viktigt för den skull. Alla
ger vad de kan.
Det summerar tjeckernas attityd. Alla gav vad de kunde – en gång till – och den 18 november 1883 var det dags att återinviga teatern.
Nationalteatern i Prag. |
Den
nya teatern var bra planerad och tekniskt avancerad för tiden --- och fungerade
på samma sätt i ungefär hundra år. 1 april 1977 stängdes teatern för
renoveringar, och teatern öppnade igen sex år senare för att fira
hundraårsjubileum. Teatern skänktes tillbaka till den allmänna publiken med
Smetanas Libuše.
Idag
finns en modern stilren kontorsbyggnad bredvid, där bland annat biljettkontoret
ligger. Nationalteatern är hem för tre olika ensembler: drama, opera och
balett. Man gör både klassiska och moderna produktioner och begränsar sig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.