 |
| X-men är tillbaka i det förflutna ... och i framtiden! |
Bryans Singer är tillbaka för att ta "nygamla" X-Men i en ny riktning.
Alla skådespelare som någonsin varit med i en X-Men film är med, mer eller mindre, och filmen utspelar sig både i framtiden och i det förflutna.
Tidsparadoxer är roliga, men kan vara knepiga att hantera.
Den pedagogiska förklaringen av parallella tidslinjer finns med i Tillbaka till framtiden 2. Ungefär så har man säkert tänkt även i X-men - Days of Future Past.
Som undertiteln antyder, handlar det här först och främst om att försöka rädda en framtid som gått förlorad.
Ett globalt krig pågår mellan människorna och X-mutanterna.
I en dystopisk framtid (dystopierna är ju på frammarch) år 2023 skickar Professor Xavier (Patrick Stewart) och Magneto (Ian McKellen) Wolverine (Hugh Jackman) 50 år tillbaka i tiden för att stoppa händelserna som utlöste konflikten.
En lyckad räddningsaktion skulle ju utlösa en ny tidslinje i stället för att påverka den framtid de själva befinner sig i. Vilket är ett logiskt problem. Men ... det struntar man helt enkelt i. Xavier och Magneto de äldre får väl vara kvar i den parallella verkligheten och lida själva.
”Days of Future Past” är ändå en storslagen, episk film, en av de bättre filmerna i X-men serien. Bryan Singer har med pondus återtagit registolen för att med styra in ”X-Men” i en ny (eller nygammal) riktning – fortsättning följer 2016 i ”Apocalypse”. En glimt av detta visas som sig bör efter sluttexterna. Man har lärt sig nu att man aldrig ska sluta titta förrän hela X-men filmen är över.
Årets ”X-Men” utspelas huvudsakligen år 1973. USA och Nordvietnam har undertecknat fredsavtalet i Paris. Nixon är president.
Huvudskurken i historien är vapenforskaren Bolivar Trask (Peter Dinklage). Raven/Mystique (Jennifer Lawrence) är den som förföljer Trask för att mörda honom. Om hon lyckas utlöser hon det ödesdigra kriget.
Uppdraget är en dubbel tragedi: Wolverine måste rädda en folkmördare och oskadliggöra ett av dennes offer.
Och inte är det är lätt att få hjälp av sina uppdragsgivare, Xavier och Magneto. Deras yngre versioner har gått från att vara vänner till att bli dödsfiender och rivaler om den vackra Raven/Mystique. Sägessättet "bros before hoes" gäller inte här. De forna (och framtida) vännerna har båda grävt ner sig i sina metaforiska skyttegravar.
Finalen är inte slutet på historien, men man kan ändå nbjuta av flera välregisserade actionscener och massor av mutanter med olika superkrafter att följa. Roligast är ett inbrott i Pentagon med hjälp av slacker-mutanten Quicksilver (Evan Peters).
Nej förresten, roligast är att Wolverine är tillbaka. Ständigt lika ung --- eller gammal --- är det gamle järven ständigt lika djärv!
Regi: Bryan Singer
Titel: X-men - Days of Future Past
Medverkande: Hugh Jackman, James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence,
Halle Berry, Nicholas Hoult, Anna Paquin, Ellen Page, Peter Dinklage
USA, 2014
Fox-Paramount
Den pedagogiska förklaringen av parallella tidslinjer finns med i Tillbaka till framtiden 2. Ungefär så har man säkert tänkt även i X-men - Days of Future Past.
Som undertiteln antyder, handlar det här först och främst om att försöka rädda en framtid som gått förlorad.
Ett globalt krig pågår mellan människorna och X-mutanterna.
I en dystopisk framtid (dystopierna är ju på frammarch) år 2023 skickar Professor Xavier (Patrick Stewart) och Magneto (Ian McKellen) Wolverine (Hugh Jackman) 50 år tillbaka i tiden för att stoppa händelserna som utlöste konflikten.
En lyckad räddningsaktion skulle ju utlösa en ny tidslinje i stället för att påverka den framtid de själva befinner sig i. Vilket är ett logiskt problem. Men ... det struntar man helt enkelt i. Xavier och Magneto de äldre får väl vara kvar i den parallella verkligheten och lida själva.
”Days of Future Past” är ändå en storslagen, episk film, en av de bättre filmerna i X-men serien. Bryan Singer har med pondus återtagit registolen för att med styra in ”X-Men” i en ny (eller nygammal) riktning – fortsättning följer 2016 i ”Apocalypse”. En glimt av detta visas som sig bör efter sluttexterna. Man har lärt sig nu att man aldrig ska sluta titta förrän hela X-men filmen är över.
Årets ”X-Men” utspelas huvudsakligen år 1973. USA och Nordvietnam har undertecknat fredsavtalet i Paris. Nixon är president.
Huvudskurken i historien är vapenforskaren Bolivar Trask (Peter Dinklage). Raven/Mystique (Jennifer Lawrence) är den som förföljer Trask för att mörda honom. Om hon lyckas utlöser hon det ödesdigra kriget.
Uppdraget är en dubbel tragedi: Wolverine måste rädda en folkmördare och oskadliggöra ett av dennes offer.
Och inte är det är lätt att få hjälp av sina uppdragsgivare, Xavier och Magneto. Deras yngre versioner har gått från att vara vänner till att bli dödsfiender och rivaler om den vackra Raven/Mystique. Sägessättet "bros before hoes" gäller inte här. De forna (och framtida) vännerna har båda grävt ner sig i sina metaforiska skyttegravar.
Finalen är inte slutet på historien, men man kan ändå nbjuta av flera välregisserade actionscener och massor av mutanter med olika superkrafter att följa. Roligast är ett inbrott i Pentagon med hjälp av slacker-mutanten Quicksilver (Evan Peters).
Nej förresten, roligast är att Wolverine är tillbaka. Ständigt lika ung --- eller gammal --- är det gamle järven ständigt lika djärv!
Regi: Bryan Singer
Titel: X-men - Days of Future Past
Medverkande: Hugh Jackman, James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence,
Halle Berry, Nicholas Hoult, Anna Paquin, Ellen Page, Peter Dinklage
USA, 2014
Fox-Paramount
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.