Tidningen Kulturvinden: FILM: Törnrosa och Maleficent

Törnrosa från 1959 med musik
från Tjajkovskijs klassiksa balett ...

Egentligen hade den onda fén från början inget namn. Egentligen var den onda fén inte ens ond. Hon omtalas bara som fé nummer tretton. (Gissa varför tretton har blivit ett olyckstal i norden?) När man lyssnar på Törnrosa i gamla nordiska folksagor, är det självklart att alla övernaturliga varelser är inbjudna. Förr i tiden fanns ju skogsrån och varulvar och älvor och fér lite varstans, blandande med populationen i allmänhet. Liksom häxor och oknytt och tomten och djävulen själv.

Om ni inte tror mig, är det bara att kolla in Selma Lagerlöf. Hon skrev inte fantasy, hon skrev fina romaner, och ändå pratar Gösta Bergling med djävulen och en av hans kompisar blir frestad av skogsfrun eller skogsrået. Han gör henne förbannad och sedan är det klippt. För skogsfrun, liksom tomtar, häxor och féer är inte naturligt goda eller onda, det är bara så viktigt att hålla sig väl med dem. Får inte tomten sin gröt kan han förbanna hela din gård och ta död på alla dina djur. Tomtar, liksom andra övernaturliga väsen, är stingsliga av sig. Och mest stingsliga av alla är féer.

När den söta prinsessan Törnrosa skulle döpas hade kungen och drottningen bara ett dussin guldtallrikar och guldbägare och guldbestick att ge som "goodie bags" till féerna som kom på dopkalaset. Den trettonde fén fick istället en uppsättning prylar i silver. Och hon blev fly förbannad. Och uttalade en förbannelse över den lilla prinsessan. Sedan försvinner den trettonde fén och kommer aldrig tillbaka i sagan igen.

Det sägs inte heller vad hon gjorde med silverpinalerna. Använde dem för att tämja en egen varulv?

Men den tolfte fén mildrade ju domen och Törnrosa dör inte när hon blir sexton. Hon somnar. Och sover i hundra år. Många försöker ta sig förbi Törnroshäcken, men det fungerar inte. Förhoppningsfulla friare dör, en efter en. Tills en dag, då det gått prick hundra år. Då klarar en friare av att ta sig in och väcka Törnrosa.

Finns det någon bättre metafor för tonåringar än denna saga? En söt och glad och rolig tjej blir plötsligt väldigt sömnig av sig, drar sig tillbaka, och ve den som försöker komma henne nära INNAN hon själv vill det! Tonåringar kan som sagt vara väldigt taggiga av sig. Symboliserat av den stickiga Törnroshäcken.

Man kan inte tvinga någon att vakna eller att sluta vara "taggig" förrän det är dags.

Törnrosa finns som balett av Tjajkovskij och även som Disneyfilm från 1959 med världens vackraste musik. Det här är Disneyfilm när den är som bäst, den illustrerar Tjajkovskij musik med dans, humor och dramatik. Man behöver inte mycket dialog, för musiken säger så mycket. Och bilderna ... Så ska en slipsten dras! Dessutom: Törnrosa hinner födas, flytta till skogen och fylla sexton och dansa ... INNAN det gått en kvart. Så föredömligt effektivt borde allt historieberättande vara.

Nytt i denna version är att fén har fått ett namn, Maleficent, det fastslås att hon är ond (hon är inte bara förnärmad för att hon inte fått någon gröt eller någon guldtallrik).

Maleficent har sedan dess blivit en av "Disney Divas". Hon är en av de mest igenkända skurkarna, tillsammans med Cruella de Vil.

Hon är med som en av skurkarna i Once Upon a Time och hon har till och med fått en egen film - Maleficent. Som till och med säljs i monsterdubbelpack med Godzilla.

Den trettonde fén har onekligen gjort framsteg sedan hon förnärmad lämnade kalaset, för att hon bara fått en silvertallrik.

Sensmoral: Om du någonsin har kalas, se till att alla får lika fina "goodie bags"!