Tidningen Kulturvinden: MUSIK: Ghost --- ett svenskt band i världsklass

En sensationell avslutning på Lisebergs sässongen anno 2014!

Ghost --- ett svenskt band i världsklass

Ghost är helt klart ett svenskt band i världsklass. Om man ska jämföra med något får det bli med Black Sabbat, Metallica och Led Zeppelin när de var som bäst, men även med Beatles och andra band som i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gjorde melodiös och lockande psykadelika, där man experimenterade på ett lekfullt och nyfiket sätt med ljuden. Medan klassisk hårdrock ska låta som ”den ska göra”, är pop-psykadelikan alternativ och överraskande --- och Ghost lyckas få ihop de två i en särdeles njutbar symbios.

Den musikaliska avslutningen på Liseberg kunde inte ha varit bättre. Kvällen är alldeles lagom varm och klar, den blandade publiken är glad och lycklig och Ghost tycks ha uppnått en allmän folkkärhet som få band i deras genre uppnår --- och de har mer än en hitlåt som ”alla” kan (till skillnad från det populära bandet Lordi, där alla bara sjöng med i en låt).

Gillar man den nya typen av brittisk heavy metal från 1980-talets nya våg, känner man sig som hemma med Ghost. De är en av de absolut populäraste hårdrocksakterna just nu och har vunnit en Grammis och P3 Guld för bästa hårdrock och var förband till Metallica. Alla medlemmarna i Ghost är fortfarande oidentifierade.

Men att veta vilka som är bakom maskerna och bakom alla alias i bandet är inte intressant. Ghost är som en cirkus där alla spelar sina välsminkade cirkusroller och att veta saker om artisterna, som att akrobaterna inte hela tiden går på lina på fritiden, är helt ovidkommande.

De är på scenen och gör sin show, komplett med kåpor och liemän och rökelse och accessoarer som verkar vara tagna från den katolska kyrkan.

Vilket gör att man plötsligt börjar tänka på den irländske författaren Colm Tóibín

som hävdade att han alltid gillade den katolska kyrkan när han var liten och var en ”altar boy” i tjänst --- för kyrkan gav ju en sådan bra show! Det var ”death and despair” och musik och rökelse och specialeffekter. Allt som en liten unge gillar.

Samma sak är det med Ghost. ”Death and despair” och rökelse och specialeffekter och musik. Och en hel del humor. Allt som talar till den lilla ungen i oss, den som vill mys-rysa och ha kul.

Covern på Beatles ”Here Comes the Sun” kan ses som ironisk, för nu kommer hösten och de soligaste dagarna är bakom oss.

Liseberg hade inte kunnat få en bättre avslutning på sommaren. Gränsöverskridande och publikfriande på en och samma gång.

Belinda Graham