The Railway Man - en sann historia! |
--- En alldeles sann
historia om tåg och tortyr, krig och kärlek --- och otroligt stort mod
Eric Lomax
The Railway
Man
Noble
-Pratar ni om kriget och
om vad ni gjorde mot oss?
-Nej.
-Vi pratar inte heller om
kriget. Och ingen skulle tro på vad ni gjorde mot oss.
Ungefär så går samtalet
mellan britten Eric Lomax och japanen Takashi Nagase, långt efter andra
världskrigets slut.
Kriget pågick betydligt
längre i Asien än i Europa. Det var till sist australiensiska fallskärmstrupper
som befriade Eric Lomax från tortyren och fångenskapen hos det grymma, japanska
Kempeitai.
Japanerna och britterna har
på sina olika sätt ett liknande hederskodex. “A code of silence”. Man pratar
inte om det. Men av olika anledningar. Japanerna vill inte gärna prata om sin
roll under andra världskriget, sin del i axelmakterna
(Tyskland-Italien-Japan), och
de krigsförbrytelser som begicks. Britterna var ju en del av “det vinnande
laget” --- alltså fick man inte klaga på att landet var sönderbombat, att maten
ransonerades långt in på femtiotalet och att tyskarna och japanerna fick hjälp
av amerikanerna med att bygga upp sina länder, medan britterna fick klara sig
själva och leva med bombhål i gatorna. Framför allt skulle man inte klaga på
hur britter som varit krigsfångar hade behandlats. Och de före detta brittiska
krigsfångarna pratade inte om det.
Eric Lomax var en av 60 000
brittiska krigsfångar som tillsammans med 180 000 kineser jobbade med att bygga
järnvägen mellan Burma och Thailand, för den japanska kejserliga armén --- hälften
av arbetarna dog. Detta var väntat. Detta var en del av beräkningarna, när
man tog in “gratis arbetskraft“ --- alltså krigsfångarna.
Britterna hade tidigare
planerat att bygga den där järnvägen. Men det blev inte så. De bestämde sig för
att om man hade byggt järnvägen hade detta varit “an act of intolerable
cruelty” --- man skulle inte bara behöva billig, invandrad arbetskraft (som var
det gängse sättet att bygga järnvägar på) utan “an army of slaves”.
Senare, under japanskt styre,
blev brittiska soldater en del av denna “army of slaves”.
Britterna blev krigsfångar
sedan deras överbefäl kapitulerat i Singapore den 15 februari 1942.
Filmen har Colin Firth och Jeremy Irvine i rollen som Eric Lomax, The Railway Man. Nicole Kidman spelar den kloka frun Patti. |
Eric Lomax var signalist, en
av ingenjörerna, och han och hans vänner hade kunnat ha ett relativt bra krig
som krigsfångar, om de valt att samarbeta, för ingenjörerna var mer värdefulla
än de britter och kineser som jobbade med att bara hugga sten. Men Eric och
hans vänner väljer att inte samarbeta, de bygger bland annat en radio för att
få in nyheter hemifrån, för att sprida hopp bland sina landsmän som hugger sten
och jobbar under omänskliga förhållanden. När radion hittas utses Eric till
syndabock, han torteras under fruktansvärda förhållanden och två av hans vänner
dör av misshandeln. Men ändå ger Eric aldrig vika, han går aldrig med på att
han spionerar för kineserna, han går aldrig med på att han ritat kartan för
kineserna. Han har gjort allt för sig själv. Han gillar nämligen tåg och
beskriver sig själv som “railway enthusiast” (han hatar den nedsättande termen
“trainspotter”) och japanerna har aldrig hört uttrycket “railway entusiast”
förr. (De har förmodligen inte hört talas om “trainspotting” heller).
En stor del av Eric Lomax liv
har bestått av tåg. Och både det värsta och det bästa förknippar han med tåg.
Det värsta hände under andra världskriget. Det bästa hände 1980 när han på ett
tåg i Skottland träffar sin blivande fru Patti. Det är Patti som får honom att
ta tag i sina demoner och i alla fall försöka “prata om det”. Hon har varit
sjuksköterska i tjugo år och hon tror inte på den brittiska “code of silence”
--- det kan inte vara nyttigt att alltid bita ihop och aldrig klaga. Demoner
ska inte stängas in i mörkret, de ska ut i ljuset, så man kan konfrontera dem.
Eric åker tillbaks till
brottsplatsen. Där jobbar tolken Takashi Nagase med att visa runt turister.
Eric har haft hämndkänslor mot japanerna --- men de flesta avrättades som
krigsförbrytare (krigsfångar ska behandlas väl, inte som slavar som arbetar sig
till döds). Tolken har klarat sig. Men även Nagase har mardrömmar om kriget.
Han fick jobba med att gräva upp offren bredvid järnvägen. Tusentals döda,
tusentals mördade i massgravar.
Eric Lomax väljer att inte
hämnas på Nagase --- han förlåter honom. Det hela är som ett perfekt exempel ur
Desmond & Mpho Tutus Förlåtelse --- man måste förlåta för att inte bli bitter och
förstörd --- men för att kunna förlåta måste den som ha gjort fel genuint ångra
sig. Det går inte att förlåta någon som bara skyller ifrån sig och säger “jag
följde bara order” eller “jag gjorde bara som alla andra”. Nagase erkänner sin
skuld, sin del i maskineriet och pratar inte bara om “dem” och att “bara lyda
order”. Nagase har erkänt, alltså kan Lomax förlåta. De kan också börja prata om
det. Alla mardrömmar de har från kriget, som fortfarande förföljer dem.
Eric Lomax och Takashi Nagase i verkligeheten. De blev vänner för livet. |
Eric Lomax nöjde sig inte med
att prata om det, han skrev en hel bok om det. Detta från ett område som har
varit präglat av tystnad, för att japaner och britter helt enkelt inte har för
vana att prata om det, eller skriva om det. The Railway Man är ett unikt
vittnesmål, en unik historia, som det borde finnas flera av. Med tanke på hur
många som utsattes för liknande saker. Eric Lomax valde att inte hålla tyst
längre och hans fru Patti hjälpte honom att komma till det beslutet. Mellan
Lomax och Nagase växte fram en livslång vänskap som varade till Nagase gick
bort 2011. Lomax själv levde tills 2012 och blev 93 år gammal.
Dikten The Clock of Man är
också skriven av Eric Lomax och är en tankeväckande dikt --- allt av den bästa
krigspoesin skrevs inte under första världskriget!
The Railway Man är en unik och vacker historia, sin grymhet till
trots, för till syvende och sist handlar det inte bara om försoning och
förlåtelse, utan även om att hitta den stora kärleken som kan läka allt.
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.