Det händer när du vilar

Vilan behöver uppgraderas!

Tomas Sjödin
Det händer när du vilar
Libris

en bok om vilan

 

- Jag har räknat ut att jag jobbar max två timmar per dag! säger en kille i tjugo-nånting-årsåldern glatt till en jämnårig kompis, när de träffas för en kaffe utanför Ica Maxi.

De jämför hur mycket - eller hur lite - de faktiskt jobbar per dag, på sina första heltidsjobb efter att ha gått ut högskolan. Högskolan, där man kunde ha fler än två (!) lektioner per dag var superstressigt och pressande jämfört med hur det är att ha jobb. Man fikar, pratar, plockar med papper, kollar mailen, kollar telefonmeddelanden, plockar lite mer med papper, jämför vad som hänt i helgen eller på semestern och jämför sedan vad man ska göra på nästa semester nästa helg. Man pratar om vad som hänt på jobbet. Och vad som ska hända. Man har en massa planeringsmöten. Men mycket sällan jobbar man. Och mycket sällan är man i nuet.

Huvudsaken är ju att man ger sken av att göra något.

Fransyskan Corinne Maier skrev en bok om “låtsaseffektivitet“, hur man är ineffektiv på jobbet, något som funkar för anställda men inte för frilansare och egenföretagare, för där måsta man få saker gjort på riktigt … inte bara ge sken av det! Men alla som nånsin jobbat på eller besökt en arbetsplats känner igen det där “skenet” och det kan vara nog så stressande för folk att försöka se effektiva ut. Det är också stressande att komma som frilans eller egenföretagare på besök till en arbetsplats eftersom alla är så upptagna med att inte göra någonting.

Tillbaka till kaffesamtalet vid Ica Maxi. På något sätt fångar detta slumpartade samtal tidsandan, så som på en fyndig T-shirts text: “aldrig har så många gjort så lite under så lång tid …”Och aldrig har så många varit så stressade! Aldrig har det funnits så lite “vila”. Alla ska vara nåbara hela tiden, man kan göra alla ärenden dygnet runt tack vare Internet, det finns så många val hela tiden …
Slumpartade samtal kan vara inspirerande. Just ett samtal inspirerade Tomas Sjödin till att skriva en hel bok!

Thomas Sjödins bok Det händer när du vilar inleds med ett telefonsamtal:
“Telefonen ringde klockan 07:15 hemma hos oss. Det var lördag och alla i huset sov sin skönaste sömn ….
En vänlig dam i andra änden presenterade sig med förnamn och efternamn och bostadsort och sa sedan:
“Ja … ursäkta att jag ringer så tidigt.”
Hon visste alltså om det. Honråkade inte ringa kvart över sju. Sedan ställde hon den icke oväntade frågan:
“Väckte jag er?” ”
Thomas Sjödin väljer att blåljuga, försöker låta pigg som en mört, som om han redan varit uppe flera timmar, “bakat bröd och tagit en långpromenad med hundarna, om vi hade haft några”.
Det visar sig att samtalet gäller ett föredrag som ska hållas exakt elva månader senare. Han ber damen i luren ringa lite senare. Så där en sex-sju månader senare. Det går hon med på. Samtalet avslutas.
Efter samtalet är slut funderar Sjödin på varför han inte talade sanning. Varför sa han inte som det var: det är lördag morgon, min enda sovmorron på hela veckan, jag behövde vila ut, ja, du väckte mig! ?
Men Sjödin konstaterar:
“Det hade varit nesligt att bli ertappad med att man behöver sova ut någon dag i veckan utan att bli väckt av något larm eller en telefon. Det är inte längre okej i de högeffektivas Sverige.”

Han konstaterar vidare att vila som sysselsättning måste få högre status - vilan måste uppgraderas!
Istället för att man ska låtsas att man är på gång hela tiden dygnet runt.
“Vilan har hamnat i vanrykte. Vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan. Det har gått så långt att det till och med betraktas som fult att vara trött.
Den här boken är mitt motdrag.”

Sjödin går vidare och undersöker vilans historia. En del saker ligger nära i tiden. Som sofflocket. Sjödins pappa och hans bror, som var egenföretagare och supereffektiva , försummade aldrig att vila. Sova middag. Även på jobbet, som innebar hårt fysiskt arbete (mer än två timmar per dag). Sjödin hade själv ett av sina första jobb på deras textillager.

De vilade effektivt. Och de jobbade effektivt. De hade egentligen mycket jobbigare liv än folk idag, men de var aldrig stressade.

Sjödin går även tillbaka ännu längre i historien. Men inte till “redan de gamla grekerna …” utan ännu längre tillbaka än så. Till begynnelsen. Till skapelsen. Sex dagar för att skapa världen, den sjunde dagen för att vila. Eftersom människan kom till på den sjätte dagen, enligt skapelsemyten, var det första människan hade att göra … just det! Vila!

Det är en bra idé menar Sjödin, att man ska börja veckan med vila.

Sjödin åker till Jerusalem och undersöker den judiska sabbaten. Ortodoxa judar kan verka stränga med alla sina regler, men de förstår att koppla av. Sjödin konstaterar att de verkar ha mycket roligare än mer eller mindre sekulariserade svenskar. Och de är effektivare. Och mer avslappnade.
“Knappar” är förbjudna på sabbaten. Ingen dator, ingen facebook, inget twitter, ingen mobil, inget slösurfande, inget av allt det som folk gör dels när de är låtsaseffektiva på jobbet, dels när de skjuter upp saker de har att göra på fritiden. Det roliga blir inte roligt när det hela tiden ska dokumenteras och jämföras och planeras.

Sjödin besöker flera “experter”på vila och jämför deras råd och rön.
Han undersöker också inställningen till vila på t.ex. facebook. Någon skriver om en helt hopplös höst och nu är det dags att dra till Kanarieöarna för att “vila ikapp”. Responsen kommer som ett brev på posten (fast snabbare): “Det har du förtjänat!”.
“Men vilan är inte i första hand något man är värd.

Inget man förtjänar heller för den delen. Den är en plikt, så nödvändig att man gör klokt i att hemfalla åt den ett helt dygn i veckan. Föga upphetsande, kan tyckas, men räddar det ens liv kanske man kan stå ut?”

Efter lite effektiv vila, att man släcker den där “stand by knappen” orkar man också lätt med att jobba mer än två timmar per dag. Låtsaseffektiviteten som folk ägnar sig åt, när de springer runt som yra höns och låtsas vara upptagna är ansträngande. Både för dem som ägnar sig åt den och den som kommer på besök för att få något gjort.

En intressant sak som Sjödin konstaterar är att orden sabbat finns kvar i vårt språk när det gäller att ta ett sabbatsår. Eller “sabbatical” som det heter på engelska. Men medan detta förr betydde “vila” betyder det idag att man ska göra ett projekt. En resa, en lång pilgrimspromenad eller skriva en bok.
Sjödin tog en “sabbat” - och på den tiden skrev han en bok. Om vilan.

Belinda Graham