En alienerad superhjälte
Regi: James Mangold
Medverkande: Hugh Jackman, Famke Jenssen, Tao Okamoto, Rila Fukushima, m.fl.
USA, Australien, 2013 DVD, 20th Century Fox
The WolverineThe Wolverine - en alieneradsuperhjälte möter Häxan, Prinsessan och samuraj-Pippi i Japan.
“You seek what all soldiers seek: an honourable death!“ fastslår en mystisk japansk karaktär, som kommit för att hämta Wolverine till Japan.En av de mest populära “story arcs” när det gäller karaktären Wolverine är just den japanska. Att sätta en välbekant hjälte i en ny och främmande miljö gör att man får ett nytt perspektiv på både på hjälten och på omvärlden. Vi inbjuds till att se världen genom Wolverines ögon och omvärlden är mycket märklig.
Modern alienation
X-menkaraktärer i allmänhet ser sig ofta som främmande, alienerade, i den miljö den befinner sig – som en bild av den moderna alienationen som många ”vanliga människor” upplever. Genom att placera Wolverine i Japan blir Wolverine dubbelt förfrämligad – dessa förändringseffekter fungerar både för människodelen och mutantdelen av honom. Det är den bästa karaktärsstudien av en superhjälte som gjorts: och de två olika delarna av personligheten granskas, den mänskliga delen och den djuriska, jaget och underjaget om man så vill. Djuret innehåller styrkan, men det är ilskan som släpper fram djuret, medan människan, som har ett slags samurajnatur, ständigt vill ha kontroll och inte slå vilt och urskiljningslöst omkring sig.Meningen med evigheten.
En av de mest intressanta aspekterna med Wolverine är hans odödlighet. Han har möjlighet att självläka och kan i princip leva för evigt. Han har genomlevt flera krig. Liksom de gamla mytologiska gudarna kan han känna sig ensam – varför fortsätter allt bara i evighet och vad är meningen? Som en av de japanska karaktärerna säger: “A man can run out of things to live för.” Ju längre man lever desto mer förlorar man, krig, fiender eller bara ålder tar alla vänner och allt man har kärt. Ensamheten varar däremot för evigt.Denna aspekt av Wolverine är som den grubblande vampyren, ”the byronic hero” i Twilight, eller roboten i Isaac Asimovs The Bicentennial Man. Men Wolverine är givetvis mycket mer varulv än vampyr eller robot – han är “down to earth” och inte förfinad, teknisk eller överklass.
En samuraj utan herre
Men problemet är detsamma: vad är meningen när allt runtom en försvinner? Alla som Wolverine tycker om har dött och det är ingen mening med att ha “survivor’s guilt”. Han har fortfarande styrkan, men han har ingen egen agenda, ingen “mission”, inget uppdrag och därmed inget ändamål att fullfölja. För att använda en japansk metafor: han har blivit en ronin, en samuraj utan en herre.Superhjälteidealet och samurajidealet överensstämmer på många punkter med varandra och filmen The Wolverine utforskar detta. I Japan får superhjälten Wolverine återigen en agenda, “a mission to fulfill” – han går från ronin till samuraj, han hittar någon att beskydda, någon ny att älska. En karaktär som är lik sagans prinsessa, som måste räddas och beskyddas.
Häxan, prinsessan och Pippi Långstrump
De kvinnliga karaktärerna i The Wolverine är alla starka sagokaraktärer: häxan, prinsessan och pojkflickan Pippi Långstump. Till detta kan man även lägga en fjärde kvinnlig arketyp: “the woman in white“ – den döda flickvännen som spökar. Bokstavligen. Den japanska samurajversionen av Pippi Långstrump har fortfarande rött hår, korta kjolar och randiga, långa strumpor.Pojkflickan blir förälskad i Wolverine – hon är stark som en samuraj och kan slåss tillsammans med honom – men han är inte intresserad av henne, han har bara ögon för prinsessan. Och det kan man ju förstå, efter åratal utan uppdrag måste det vara välkommet att äntligen ha ett uppdrag, att få använda superkrafterna till något, att känna att man gör nytta. Vad är då mer lockande än att få rädda prinsessan?
Rapunzel och marionettdockan
När prinsessan står i tornet och väntar på hjälten ser hon ut som en inkarnation av Rapunzel, albeit med svart hår istället för gult, men hjälten hindras av hundratals trådar som skjutits in med pilar i hans kropp. På taket står svartklädda krigare och likt japanska “puppet masters” smälter de ihop med den mörka bakgrunden.Bilden där hjälten sitter fast i trådarna är den vackraste och mest talande i hela filmen. För hela tiden drar alla i hans trådar, han har blivit som en marionettdocka, det är bara det att han inte har förstått det själv.
När det gäller prinsessor som behövs räddas är hjälplösheten mest ett spel för gallerierna och det är intressant att konstatera att alla runt henne dör eller röjs ur vägen utan att hon behöver göra någonting själv. För det finns alltid många sökanden till att spela hjälterollen och “rädda prinsessan“.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.