Rekviem

- en dystopisk trilogi avslutas

Laurence Oliver

Rekviem

Översättare: Helena Ridelberg

Förlag: Bonnier Carlsen

Det drar ihop sig till det sista slaget, striden om ett framtida Amerika, där kärlek är en av de saker som blivit olagligt, och där människor vaccineras för att inte bli smittade.

Bästa vänner i skilda världar

Lena och Hana var en gång bästa vänner men nu lever de skilda liv. Varför? Lena vägrade vaccinationen, Hana godtog att bli botad.

Lena lever i fattigdom i vildmarken med andra utstötta, medan Hana lever i toppskiktet i staden.

Klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som är inne och de som är ute, är något som känns igen från Bonnier Carlsens andra framgångsrika dystopiserie, Hungerspelentrilogin.

Likheter med Hungerspelen

Liksom Hungerspelen är även berättelsen om Lena en trilogi. Delirium, Pandemonium och slutligen Rekviem. Liksom Hungerspelen utspelar sig även berättelsen om Lena i ett framtida Amerika. Och liksom Katniss väljer hon mellan två förträffliga killar, som båda är förälskade i henne. Katniss har Gale och Peeta. Lena har Alex och Justin. Det gamla triangeldramat där en hjältinna valde mellan ”good guy” och ”bad boy” a la Bridget Jones är ute i nya ungdomsromaner, båda hjältarna är föredömliga killar som gör sitt bästa och det mest rätta i varje situation.

Det slutgiltiga mötet

Men huvudsaken i Rekviem är inte vilken kille Lena ska välja (även om man kan tro det att döma av fansajter som behandlar Laurence Olivers verk) utan om mötet mellan Lena och Hana. Det är upplagt för konflikt, Hana är en av de som Lena, som medlem av motståndsrörelsen, ska döda, men istället svänger berättelsen och går över i försoning.

Hana bästa hjältinnan

Trots att Lena är hjältinnan i berättelsen är de delar som berättas ur Hanas perspektiv de mest gripande. Hennes liv är på många sätt värre en Lenas och hon har svårt att se någon väg ut ur det annat än att dö. Dessutom gör Hana ”det rätta” trots att ingen i hennes omgivning tycker att det är rätt, och hon riskerar något med sina handlingar, medan Lena är en självgod hjältinna som är övertygad om att hon och hennes anhängare har alla rätta svar och hon lever i en förnumstig och dogmatisk omgivning som alltid är som ett rakt, moraliskt rättesnöre.

Motståndarna avhumaniseras till ”zombies”

Lena riskerar alltså inget med sina handlingar (att bli utesluten ur gemenskapen till exempel) eftersom hon och hennes gelikar alla tycker likadant och hela tiden tror att de själva som valt att inte bli botade är de enda goda människorna, medan de botade är som zombies som alla ska dödas - de har ju ändå inte något eget liv kvar (en teori som Lenas falang har fel i, men liksom de flesta fanatiker kan de inte se något som bevisar saker som de själva inte tror på).

Laurence Olivers teman i hela hennes författarskap är ung kärlek och ung död. Vare sig det gäller “realistiska”berättelser eller sci-fi dystopier.