Så här vacker kan världen vara
Världar av liv
Max Ström
Man känner sig nästan andäktig när man bläddrar i Världar av liv. Tänk att jorden ÄR så här fantastisk! På riktigt! Det här är ju bättre än Avatar - och vackrare. Utan CGI. Precis som i verkligheten. Bättre än på film. Mattias KlumMattias Klum är en av världens bästa och mest berömda naturfotografer - flitigt anlitad av National Geographic. Hans patos när det gäller djur och natur - och att rädda miljön - är smittande. Han beskriver det själv som om han har ett väldigt stort kontor, från Borneos regnskogar till Antarktis isvidder.
“Ena veckan klättrar jag på statiska bergsklättringsrep genom varm dimma och andra veckan piskar den arktiska vinden i ansiktet. Att få dimpa ner på platser som är så extremt olika ger en liten aning om hur många världar det finns i världen. Bara pälsen på en sengångare är en egen värld, för alla alger, fjärilslarver och skalbaggar som lever där. Långsamt gungar deras strävhåriga världsallt framåt i trädkronorna. Ibland kanske de undrar om det finns något utanför.”
Det här är ren och pur poesi, utan underliggande pretentioner.
Men att få bilderna är inte lätt. Klum har beskrivit det som om att man väntar på att få en present, varje lyckad bild är som en present från naturen, från regnskogen, granskogen, isvidderna, you name it. Men väntan kan vara lång. Längre än när ett litet barn väntar på jultomten. Och ibland kommer han inte. Det blir ingen present.
Väntan är bara en av strapatserna, det andra är att överleva i extrema klimat. Som i regnskogen där det blir svampinfektioner där kläderna klibbar fast. Naturen skönmålas inte, hur härligt det är att vara en del av den, för det här är lidande, lidande för konsten, för att få bilder på regnskogens giftiga djur, som verkar ännu värre än svampinfektionerna.
Mattias Klum började som naturfotograf när han var tolv år gammal. Med kameran i högsta hugg utforskades området kring sjön Övre Hillen utanför Ludvika där Klums föräldrar har sommarställe.
“Jag växte upp till ljudet av storlommarnas rop. Ett av mina första minnen är när jag sitter i pappas knä och dricker välling nere vid vattnet. Precis i strandkanten jagar småskrakar, och längre ut ligger en storlom. När jag blev lite större smög jag omkring själv efter hornugglor och fotograferade skäggdoppingar i vassarna. “
Det var där Klum lärde sig “stubbtricket” - att om man bara är stilla tillräckligt länge så kommer naturen att vakna till omkring en.
Och Klums bok påminner också om att allt är fantastiskt - svensk natur är lika fantastisk som regnskogen eller Arktis eller korallreven … det är bara det att de är olika världar.
Klum slår hål på en del myter när det gäller djur och natur, bland annat att elefanter ska vara tjockhudade. Det är de inte.
De måste tydligen unna sig en spa-dag då och då, när de rullar sig i lera. För att få till en “tjock hud” med lerans hjälp. Annars skulle de inte klara sig från alla kryp som vill bitas och suga blod.
Något som är föredömligt med Världar av liv är att bilderna får ta plats. Varje kapitel introduceras med en sida text och sedan är det inte så mycket snack. Man får beundra - och begrunda - bilderna i lugn och ro. Och bilderna är helt magiska.
Enligt trendiga inredningstidskrifter ska det ju vara inne att inreda med böcker. Man ska ha en coffee table book framme för att visa vem man är och vad man står för. Gärna en bok om inredningsideal.
Det ligger nära till hands att rekommendera folk att skaffa Världar av liv, inte bara för att det är en fantastisk bok utan också för att den signalerar trendiga värden:
Du som äger den här boken bryr dig om djur och natur och att rädda miljön, och du har dessutom otroligt bra smak när det gäller fotokonst.
Det smäller högre än att ha en bok om inredning framme på bordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.