Starka varumärken: Camilla Läckberg och Amanda Hellberg.

Maja Grå - en skräckfylld framgångssaga i fyra delar

 

Det är inne med goth, skräck, övergivna hus och mystiska vita damer. Vill man vara ironisk kan man säga att detta har varit inne sedan Brontës och Wilkie Collins dagar (tänk t.ex. på Jane Eyre och The Woman in White), vill man vara sanningsenlig så kan man konstatera att det är kul när skräck- och deckarförfattare går tillbaks till rötterna av genren som de förvaltar, och Amanda Hellberg gör detta utmärkt.

Amanda Hellberg är svenskan som bor i Oxford, precis som sin huvudperson Maja Grå, och Hellberg har precis som Elizabeth George lyckats med konststycket att skriva lika brittiskt som britterna själva.

Maja Grå – en huvudperson med övernaturliga förmågor

Maja Grå såg dagens ljus i Styggelsen, som utspelade sig i Sverige, och som på ett positivt och originellt sätt var inspirerad av skräckklassikern Psycho. Dessutom rörde den sig mellan nutid och dåtid, något som sedan dess blivit Hellbergs signum: alla tider finns samtidigt och man vet aldrig när de döda kommer tillbaka och vill kontakta Maja Grå. Det vet hon inte själv heller, hon kan inte styra sina övernaturliga förmågor.

Döden på en blek häst är den första boken som utspelar sig i Oxford, Maja Grå försöker, liksom sin skapare Amanda Hellberg, att göra sig ett namn som barnboksillustratör. Även om deckar-och-skräckintrigen är bra så är det ingenting mot de mysrysningar man får när man läser om hur omsorgsfullt Maja Grå väljer papper i en välsorterad affär i Oxford. Realismen är på plats in i minsta detalj, och det är det som gör att det övernaturliga fungerar.

 

 

Tistelblomman – en hemsökt utfärd till Skottland

I Tistelblomman lämnar Maja Grå Oxford för att åka till Skottland.

Tistelblomman har kommit ut i två olika utföranden: föredrar du tistlar på en hed eller en skugga på grön tapet som påminner om ett duschdrapperi? Vad andas mest skräck? Associationerna går från Wuthering Heights till Psycho …

Man kan också konstatera att Amanda Hellberg har blivit större som författare mellan de två utgåvorna. Man brukar kunna se hur pass känd en författare är (eller hur starkt varumärket är) genom att mäta hur stort författarnamnet är skrivet gentemot titeln.

Tistelblomman är en av mina favoriter i sin genre (deckare och spökhistoria i ett) bland annat för den“återanvänder” en scen från den kusliga teaterversionen av The Woman in Black (inte den småmesiga Harry Potter film versionen) på ett sånt ruggigt och kreativt sätt! Lägg till detta de viktorianska vibbarna som går ända tillbaks till Wuthering Heights och The Moonstone … En”back to the roots” deckare. För förr i tiden blandade man ofta in det övernaturliga i deckargenren. Det är bara att läsa Sherlock Holmes för att konstatera att i viktorianska deckare vimlar det av ”haunted houses”. Så även i Tistelblomman.

Snögloben – obehaglig och angelägen

Snögloben är Amanda Hellbergs obehagligaste deckare sedan Styggelsen– kanske för att Snögloben också handlar om barn som far illa. 1992 får vi följa hur en tolvårig pojke blir mördad. Hans sista tanke är att snögloben till lillebror Jack inte får går sönder.

Sedan blir det nutid, det lackar mot jul, men Maja Grå och hennes man Jack kan inte få upp någon vidare julstämning. Jack hatar julen för den påminner honom om att hans storebror blev mördad när han var ute och köpte en julklapp.

Jacks bror var dock inte det enda offret – två pojkar till blev mördade på samma sätt. Dessutom begick en fjärde pojke självmord.

Maja Grå har återvänt till Oxford för en ny karriär –inte som barnboksillustratör utan som hjälpreda hos Oxford polisen. Steve King tror att hon kan hjälpa till att lösa svåra fall, eftersom hon är synsk, och eftersom döda ibland tar kontakt med henne.

Det finns bara ett problem. De döda är inte så lätta att kommunicera med. I en av bokens roligaste scener vänder sig Maja Grå till ett annat medium och klagar över att gengångaren – vem det nu är – bara skriver en massa obegripliga, svårtolkade dikter i hennes block – varför inte bara skriva vem som gjorde det och varför?

Mördande poesi

Men poesin och Edgar Allen Poe visar sig vara nyckeln till att lösa både alla morden i det förgångna, och ett ”copy-cat-murder” i nutiden.

För i nutiden har en vuxen man mördats på sin bröllopsnatt på ett pampigt gods, Wytham Hall nära Oxford, och bruden är enda vittnet. Och hon kan inte komma ihåg något.

Hur är dagens mord länkat till de som hände för tjugo år sedan? Maja Grå konstaterar snabbt att för tjugo år sedan var den mördade mannen också en ung pojke. Alla döda pojkar har något gemensamt. Och samtidigt försvinner en ung pojke till, den mördade mannens styvson.

Som läsare drivs man in i berättelsen och vill verkligen att Maja Grå ska få alla pusselbitar och märkliga dikter att falla på plats. Referenserna till Edgar Allan Poe gör bara att man tycker att det är ännu bättre – Amanda Hellberg kan sin viktorianska skräckhistoria och bygger vidare på den i nutid. Bättre än så här blir det inte idag.