Vampyrernas dilemma

Vampyrernas dilemma

   

 

I huvudet pa Flaubert fanns jo en madameRecensenter pendlar mellan att hylla och såga. Inget nytt under solen. Men när det gäller ”mindre värd kultur” som fantasy, popkultur, barn/ungdomskultur och ”tjejkultur” – alltså sådant som drar fler tjejer än killar – syns skillnaden ännu tydligare. Anna Höglund påpekade i K-special att redan Madame Bovary kritiserade kvinnors läsning av ”romance”, så kritiken av ”paranormal romance” idag är inte ny: kritikerna kan ju klappa sig på ryggen att de angriper två saker som inte är ”fint”: det paranormala eller fantasyn samt ”romance” eller ”tjejkultur”.
Sensmoralen i Madame Bovary är uppenbar: hon bör ägna sig åt arbete, åt hemmet, åt barnet, åt den tråkige mannen, inte dagdrömma om ett bättre och mer spännande liv. Kritiken mot Breaking Dawn kan sammanfattas i tre snabba punkter.
1) nedvärdering av fantasykultur – om du vill se en Mike Leighfilm med diskbänksrealism – gå inte på Twilight! Gå inte på Batman heller!
2) nedvärdering av barn/ungdomskultur – hur skulle det se ut om barn/ungdomar fick recensera något av det vuxna tycker är det finaste som finns?
3) nedvärdering av ”tjejkultur” eller snarare av något som fler tjejer än killar gillar.
Det finns så klart killar som gillar Twilight (action, romantik och snygga tjejer i filmen!) men det var flest tjejer som köade till Breaking Dawn 2. Så är det.
I uppdelningen finkultur och fulkultur (realism/fantasy) vore det kul att konstatera att etablerade tidningar som DN & co sågar, medan mera nya medier hyllar. Men det är faktiskt tvärtom; DN, SvD, Sydsvenskan och Aftonbladet (alla stora, gamla medier) har samtliga kommit med bra betyg, bra omdömen och sansade recensioner.
Det är snarare nyare och mindre medier som verkar vara dåligt pålästa, inte vet vad Twilight är eller till och med förfasar sig över att det är en konservativ film som inte förespråkar abort eller preventivmedel. Finns det någon annan mainstream amerikansk film som förespråkar detta? Batman? Spiderman? Eller James Bond-filmerna? (Inte helt amerikansk, men dock mainstream). Men det är tydligen inte viktigt eftersom de från början vänder sig till en manlig publik, det är inte deras sak att tänka på sånt.
Bond behöver aldrig tänka på preventivmedel eller aborter eller att han bidrar till att sprida konsumtionshets bland unga killar (och gamla män) med sina kostymer, drinkar, casinobesök och svindyra bilar. Här sväljer recensenterna (ofta män) betet med hull och hår och vill konsumera produkten okritiskt.

Bellas garderob kritiseras. Tjejer ska inte få drömma om så många skor på ett och samma ställe – men kritiseras Batmans arsenal av färdmedel och ”garderob” i underjorden? Hans flygplan gör säkert mer för att förstöra miljön än Bellas skor. Det finns som alltid mycket att raljera över när det gäller produkter marknadsförda för tjejer och för killar och det är lätt att göra sig lustig över hur (manliga) recensenter går i spinn över något som unga (mest tjejer) tycker är kul.
DN har sin positiva recension av Breaking Dawn 2 på framsidan av kulturbilagan. Bästa positionen, och en bitande bild. Sydsvenskan viker också framsidan. Och har till och med inkluderat intervjuer med killar som gillar Twilight ... liksom en positiv recension. SvD – också positiv – har sin recension på nätet, bara en blänkare i kulturbilagan; så vad har debattsidan där satt sina tänder i? Svar: Chris Brown, kvinnomisshandlare, ska sjunga i Sverige och de uppmanar till bojkott. Kvinnlig skribent.
Madame BovaryManliga recensenter som oroar sig för att Twilight ska förstöra unga tjejer kanske kan oroa sig för våld i hemmet istället för att förfasa sig över att Bella får allt och är lycklig på slutet? Och det finns våldsammare scener med i James Bond ”Skyfall” – skurken binder sin flickvän och skjuter henne medan Bond skojar om whiskey, massavrättningar av spioner, spioner som sprängs i luften, skurkens hejdukar som sprängs i luften etc. – men det är tydligen familjeunderhållning från 7 år i vuxens sällskap.
Killar vill gärna ha ”mer vapen” än i Twilight (enligt Sydsvenskan). Kanske de skulle kolla på ”Bowling for Columbine” eller ”Vi måste tala om Kevin?” Alla kan inte ha en källare full av vapenleksaker som Bond och Batman. Medan lite kul slasher-parodi, som ingen på allvar kan tycka är riktigt skrämmande (mycket skratt hördes i biografen) ska vara så hemskt? Nej. Det är mer roligt än huvudlöst hemskt …
Folk som vill se hemska saker kan läsa FN-rapporter om massvåldtäkter, att se Bella vrida huvudet av Aro är bara kul ... Speciellt eftersom Michael Sheen är en väldigt rolig skådespelare. Michael Sheens tolkning av Tony Blair i ”The Queen” finns fortfarande i färskt minne och när Aro försöker övertala alla att Bellas dotter kan vara ett massförstörelsevapen … Detta är en otroligt rolig (och samhällskritisk) scen och Michael Sheen mjölkar den för allt vad han är värd.
Så många filmer (både enskilda filmer i serien och slutfilmen i serien) slutar i ett ”final battle”: från ”Star Wars” och ”Sagan om Ringen” till ”Harry Potter” och ”The Dark Knight Rises” … Listan kan göras mycket lång.
Breaking Dawn slutar med ett ”final battle” som inte blir av. Det finns alternativa verkligheter beroende på vad en enskild individ beslutar sig för. Ett tänkvärt slut och ett bra budskap. Det är inte frågan om ”rätt och fel” eller ”gott och ont”. Det är för Aro frågan om ”jag vill ha något – och jag kommer att hitta på en anledning till att starta ett krig” men när han får reda på priset för vad han vill ha backar han. Båda sidor backar. ”Final battle” finns bara i en alternativ verklighet som inte händer för att någon tog ”ett bättre beslut” eller ett mer sansat beslut. Tänk om alla med makt kunde få se alternativa verkligheter innan de tog sina beslut?
Debatten om Twilight: Breaking Dawn 2:s eventuella farlighet är lite som en storm i ett vattenglas ... Ungefär som när läsare/recensenter upprördes att Alfons Åberg fick dricka saft innan han gick och lade sig – utan att borsta tänderna efteråt!
Twilight har beskyllts för mycket – utom att förstöra barns och ungas tänder.
Det är tydligen Alfons Åbergs fel.

Belinda Graham