Intervju: Amanda Hellberg
31 maj, 2013
Amanda Hellberg är en av mina favoritförfattare. Hon skriver både för vuxna,
ungdomar och barn, och i augusti kommer det inte bara en ny vuxenroman om Maja Grå, utan också en bok för 6-9-åringar som hon både har skrivit och illustrerat. Det osynliga godiset är första delen i den lättlästa serien Villa Månskuggas mysterier. Och precis som när Amanda Hellberg skriver för äldre läsare, så blir det en hel del spöken och andra kusligheter.
Därför passade jag på att göra en intervju med henne för ett tag sedan, när jag skulle skriva om att läsa läskiga böcker. Det fick bara plats ett par frågor i tidningen, så här kommer hela intervjun – plus hennes egna läskiga boktips!
Du har skrivit flera riktigt läskiga böcker, både för vuxna och yngre läsare. Vad är det du gillar med sådana berättelser?
– Att det är så kittlande! Jag har alltid varit tokig i allt kusligt, spökigt och mystiskt, ända sedan jag var riktigt liten.
Vad vill du att de som läser ska känna, tänka och uppleva?
– Min fyraåring slog faktiskt huvudet på spiken. Han är också helt såld på ruskiga saker, och när jag frågade honom varför så sa han ungefär så här: ”För att det gör att det känns extra mysigt att vara hemma.”
Hur kommer du på alla läskiga saker?
– Det känns som om de kommer till mig, när jag väl har antennerna uppe och vill ha inspiration till den sortens berättelser. Då verkar minsta vindpust eller knakande ljud i huset där jag bor i Oxford jättekusligt.
Har du något specialknep för att skapa otäck stämning?
– Ja, att börja bygga upp en känsla av krypande obehag långsamt och sedan öka på den gradvis, inte fläska på pang bom med det otäcka genast. Igenkänning är också bra, att låta miljön och huvudpersonen kännas vardagliga, som om det verkligen skulle kunna hända dig och mig.
Blir du någonsin rädd själv för det du skriver? När då i så fall?
– Ibland kommer jag in i en mörkrädd stämning, absolut! Speciellt om jag sitter och jobbar på kvällen när jag är ensam hemma …
Tror du att det kan vara nyttigt på något sätt att läsa läskiga saker?
– En läsare sa till mig att det är lite som en adrenalinsport fast man slipper kasta sig utför ett stup i ett gummiband. I stället får man sitta hemma i det sköna läshörnet och få mysrysliga kalla kårar!
Och kan det vara skadligt?
– Nej, det har jag svårt att tro.
Har du något knep för de som blir rädda när de läser spökhistorier?
– Sätt dig i solen i närheten av andra människor, så brukar jag göra om det blir för otäckt.
***
Här är Amanda Hellbergs bästa läskiga lästips:
För 9-10-åringen: ”Min barndomsfavorit Häxtävlingen av Eva Ibbotson. Och Spökskeppet Vallona av Lena Ollmark och Mats Vänblad!”
För 11-12-åringen: ”Jag säger helt fräckt min egen bok: Jag väntar under mossan.”
För tonåringen: ”Evig natt av Michelle Paver. Något av det ruskigaste jag läste förra året!”
ungdomar och barn, och i augusti kommer det inte bara en ny vuxenroman om Maja Grå, utan också en bok för 6-9-åringar som hon både har skrivit och illustrerat. Det osynliga godiset är första delen i den lättlästa serien Villa Månskuggas mysterier. Och precis som när Amanda Hellberg skriver för äldre läsare, så blir det en hel del spöken och andra kusligheter.Därför passade jag på att göra en intervju med henne för ett tag sedan, när jag skulle skriva om att läsa läskiga böcker. Det fick bara plats ett par frågor i tidningen, så här kommer hela intervjun – plus hennes egna läskiga boktips!
Du har skrivit flera riktigt läskiga böcker, både för vuxna och yngre läsare. Vad är det du gillar med sådana berättelser?
– Att det är så kittlande! Jag har alltid varit tokig i allt kusligt, spökigt och mystiskt, ända sedan jag var riktigt liten.
Vad vill du att de som läser ska känna, tänka och uppleva?
– Min fyraåring slog faktiskt huvudet på spiken. Han är också helt såld på ruskiga saker, och när jag frågade honom varför så sa han ungefär så här: ”För att det gör att det känns extra mysigt att vara hemma.”
Hur kommer du på alla läskiga saker?
– Det känns som om de kommer till mig, när jag väl har antennerna uppe och vill ha inspiration till den sortens berättelser. Då verkar minsta vindpust eller knakande ljud i huset där jag bor i Oxford jättekusligt.
Har du något specialknep för att skapa otäck stämning?
– Ja, att börja bygga upp en känsla av krypande obehag långsamt och sedan öka på den gradvis, inte fläska på pang bom med det otäcka genast. Igenkänning är också bra, att låta miljön och huvudpersonen kännas vardagliga, som om det verkligen skulle kunna hända dig och mig.
Blir du någonsin rädd själv för det du skriver? När då i så fall?
– Ibland kommer jag in i en mörkrädd stämning, absolut! Speciellt om jag sitter och jobbar på kvällen när jag är ensam hemma …
Tror du att det kan vara nyttigt på något sätt att läsa läskiga saker?
– En läsare sa till mig att det är lite som en adrenalinsport fast man slipper kasta sig utför ett stup i ett gummiband. I stället får man sitta hemma i det sköna läshörnet och få mysrysliga kalla kårar!
Och kan det vara skadligt?
– Nej, det har jag svårt att tro.
Har du något knep för de som blir rädda när de läser spökhistorier?
– Sätt dig i solen i närheten av andra människor, så brukar jag göra om det blir för otäckt.
***
Här är Amanda Hellbergs bästa läskiga lästips:
För 9-10-åringen: ”Min barndomsfavorit Häxtävlingen av Eva Ibbotson. Och Spökskeppet Vallona av Lena Ollmark och Mats Vänblad!”
För 11-12-åringen: ”Jag säger helt fräckt min egen bok: Jag väntar under mossan.”
För tonåringen: ”Evig natt av Michelle Paver. Något av det ruskigaste jag läste förra året!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.