BOK: Murder at the Grand Alpine Hotel - Snowroller med Miss Marple - ingen Glasklar succé

Format: Inbunden

Genre: Deckare
Antal sidor: Ca. 350
Översättning: Katharina Cohen Keller
Omslag: Donna Hellberg efter original
ISBN: 978-91-90117-41-5

Releasedatum: 20260922
Originaltitel: Murder at the Grand Alpine Hotel



Agatha Christies smarta, stickande amatördeckare Miss Marple dök upp för första gången i The Tuesday Night Club, år 1927. Tolv romaner och ett tjugotal noveller senare var den tuffa seniordeckardamen en legend över hela världen. Miss Marple är nu tillbaka efter att ha hittat en ny författare och hon reser direkt ut på nya äventyr.

Agatha Christie själv var förtjust i skidåkning och en pionjär inom surfing. Men det kanske är något av en överraskning att Miss Marple åker till Alperna på skidsemester ... Miss Marple i Sällskapsresanfilmen Snowroller?! VEM såg detta komma? Det kan knappast vara bra för hennes reumatism. Det var mer logiskt att skicka henne till Karibien, eller att placera henne på Rivieran, som Agatha Christie gjorde.


I romanen Mord på Grand Alpine Hotel befinner vi oss i de schweiziska Alperna där ett exklusivt hotell lockar med spa, kälktävling, klättring och skidåkning. Aktiviteter som Miss Marple är totalt ointresserad av. Hotellet lockar förmögna och berömda gäster, som en vacker blond skådespelerska, en framgångsrik konservativ politiker, en elegant överklassfru ... och en tilltuffsad före detta bästa vän som har någon mörk hemlighet från andra världskriget att ruva på. Dessutom finns en ung läkare med spelberoende, Mrs Bantry (som är känd från boken The Body in the Library), hennes surmulna följeslagare Diana Glass (som verkar helt onödig som följeslagare, Mrs Bantry klarar sig bättre själv, och hur har hon råd att bjuda en random brud på lyxsemester - förutom bästa väninnan?) och så har vi så klart Miss Marple med stickor och garn i högsta hugg. Mrs Bantry och Miss Marple pratar gamla filmer och man kan visst tänkta sig att Hitchcockfilmen Trollbunden med Gregory Peck och Ingrid Bergman spelats in någonstans i det här området. Kälktävlingen, där de tävlande slänger sig huvudet först nedför en isig bana, påminner om att skeleton uppfanns av britter på skidsemester (i Saint Moritz) på 1920-talet. Sedan dess har skeleton varit en OS-parad gren för britterna /två OS-guld sist det begav sig i Italien 2026).

Det är Lucy Foley som fått äran att skriva de nya Miss Marple böckerna. Och att döma av denna första volym i serien så kommer det att bli bättre än de nya Hercule Poirot böckerna, eftersom Catchpool (Sophie Hannahs version av en Doktor Watson karaktär) är en sådan irriterande berättare. Lucy Foley har valt att gå en annan väg - hon väljer många  olika berättare, precis som i hennes andra deckare som inte handlar om Miss Marple. Detta är alltså inte i första hand en ny bok i Agatha Christies anda, det är en ny Lucy Foley bok som är precis som alla hennes andra Lucy Foley böcker. Det ser inte ut som och låter inte som och drivs inte som en deckare från guldåldern.

Det är ett slags slutet rum (en plats som folk inte kan ta sig till eller från) och flera olika berättare som berättar saker i jagform (ofta samma saker) och alla berättare är opålitliga. Även om de bara berättar saker för sig själva. De berättar alltså bara för att de ljuger så bra ... Om det är för att förvirra läsaren så är det logiskt. Om det är för att de pratar för sig själva ... är det totalt ologiskt. De vet ju själva att de ljuger för sig själva när de berättar sina tankar för läsaren.

Som Lucy Foley bok betraktad är boken lyckad. Den är precis som alla hennes andra böcker. Som Agatha Christie bok betraktad ... är den ett magplask. Den är inte alls lik en Agatha Christie vare sig i ton, skrivstil eller agenda. Agatha Christie hade till exempel aldrig en feministisk agenda i sina böcker (Lucy Foley har det alltid). Agatha Christie ser alltid till att mordfallet kommer relativt tidigt och kommer snabbt igång med mysteriet. Lucy Foley låter det gå typ halva boken innan mordet kommer och sedan följer en lång och långsökt utredning. Det är väldigt lite Miss Marple. Hon är inte en av berättarna. Boken hade faktiskt funkat lika bra eller bättre utan Miss Marple. Det är lätt att lösa mysteriet, alldeles för lätt  (speciellt om man läst Lucy Foley tidigare, boken följer precis samma mönster osm hon alltid kör med) ....

Det finns många Agatha Christie homager just nu. 

Till exempel Knives Out  (filmserie), Torsdagsmordklubben (bokserie och filmserie), Dödligt kapitel (bokserie och tv-serie), Mister Book (tv-serie) och Ludwig (tv-serie) ... Men tempot skiljer sig. Om man ser ett avsnitt av Ludwig så får man platsen, det slutna rummet (en herrgård eller en kyrka eller en byggarbetsplats eller nåt annat) och alla de misstänkta och framför allt mordet presenterat på femtio sekunder INNAN seriens introduktionsmelodi går igång. Det är effektivt. Man orkar inte vänta halva tiden, halva filmen, halva boken på att vänta på vem som är mördad och att utredningen ska dra igång. Tempo, tempo, tempo ... Det här är lagom tempo för Tiktok generationen (och för undertecknad) som blir allt mer otålig. Man kan inte vänta vänta vänta ... 

En besvikelse är att Miss Marple spelar en sådan liten roll. Hon är i över halva boken som en cameo. Sedan levererar hon blixtsnabbt lösningen, deus-ex-machina stil, eftersom hon observerat och analyserat allt. Utan att berätta någonting under tiden.

Miss Marple kunde åtminstone ha fått sina egna kapitel där hon berättar ...

Istället får vi Lucy  Foleys svar på den irriterande Poirot-fästingen Catchpool - den präktiga Nancy Drew liknande snokande Diana Glass. Förhoppningsvis slipper vi dras med henne i följande Miss Marple böcker. Men det verkar osannolikt.

Diana Glass får ett helt kapitel där hon åker  kälke. Helt onödigt. Hon har också kapitel där hon super och serverar drinkar till en gammal karl med vitt hår och stickade tröjor, som hon gillar, och ett kapitel där hon får knulla. Inget av detta ger utredningen, eller boken, eller spänningen, någonting. Det är bara bromsklossar, extra text, i väntan på att boken, likt en skeletonkälke, äntligen ska få lite fart i banan.

En gammal vithårig gubbe som utreder brott ... Skulle han inte ha varit något för Miss Marple? Finns det en regel i deckare att kvinnliga karaktärer över fyrtio inte får lov att få ihop det med någon? Har vi inte nog av vilsna Bridget Jones karaktärer som är ungefär trettio och som är på jakt efter en karl? Behöver Lucy Foley slänga in ännu en i mixen?

Förresten ... det finns redan en ny Miss Marple i morden tid. Joyce i Torsdagsmordklubben. Ständigt observant, ständigt underskattad. I Torsdagsmordklubben tillåts också karaktärerna, (som alla är över sjuttio) kärlekshistorier. Det är vackert att se en kärlekshistoria som sjunger på sista versen innan en av de två i förhållandet försvinner in i glömskan. Och det är vackert att se äldre personen ta chansen, kanske sista chansen, och få ihop med någon igen.

Förresten. vi vet inte hur gammal Miss Marple är. Hon skildras som "gammal" men förr i tiden sågs folk som var sextio år som gamla. Idag ska folk arbeta typ tio-tjugo år till. Julia McKenzie som spelade Miss Marple i otaliga tv-filmer från 2009 till 2013 såg till exempel inte alls så gammal ut i rollen. Något att tänka på.

FILM: Ali & Ava - Hög igenkänningsfaktor i verklighetstroget romantiskt drama

 

Titel: Ali & Ava 

Brittisk långfilm från 2021 

Handling: Av helt olika skäl är de båda ensamma, Ali och Ava, när de möts tack vare den gemensamma omsorgen om ett litet barn i grannskapet. Gnistor slår om den nyfunna relationen, tills det förflutna hinner ikapp dem. Om två förlorade själar som finner varandra. Regi: Clio Barnard. I rollerna: Adeel Akhtar, Claire Rushbrook, Macy Shackleton, Shaun Thomas, Thomas Skelly m.fl.

Omdöme: Hög igenkänningsfaktor. Han bor i ett område där folk är från Pakistan, Indien, Bangladesh ... folk har äkta mattor, bokhyllor fulla med böcker, vackra bordsdukningar där alla samlas kring stor familjemiddag ... och alla tycks studera vidare på universitetet och bli något fint.

Hon bor i ett område där folk är från Irland, ingen har några böcker, ingen förväntas studera vidare och hämtmatkartonger dräller lite varstans ...

Betyg: 4

FILM: Blodiga natt - Långsökt julmardröm med Krampuskaraktär som mördare

Handling: En kryptisk inbjudan från den mystiske “E” för Book och Jack till den sönderbombade tyska byn Würl lagom till julen 1946. I en isolerad borg, där snön dämpar alla ljud, samlas en brokig skara gäster - inklusive en charmerande men hänsynslös hertiginna med förkärlek för försvunna konstskatter. När en värdefull klenod försvinner och rykten om hämndlystna bybor börjar surra, inser Book att stämningen är allt annat än fridfull. Snöstormen stänger vägarna och gör alla i slottet till misstänkta, men även till fångar. Book försöker avslöja hur långt hertiginnan är beredd att gå för att få det hon vill ha, medan Jack dras mot en gåtfull gäst med egna skäl att stanna kvar. Medan midnattsklockorna närmar sig måste sanningen upp på bordet - innan det första mordet bara blir början på en ny tragedi. I rollerna: Mark Gatiss, Polly Walker, Connor Finch, m.fl.

Omdöme: Så knäppt. Vad gör en engelsk inspektor i Tyskland och varför ska han utreda en rad mord i en liten tysk stad? Firar han inte jul hemma i England?  Och varför tar han hjälp av en engelsk bokhandlare och en engelsk ... ja, vad är Jack? Bokhandlarbiträde som inte läst så mycket i sitt liv?

Det här är ungefär som en två timmar lång julskräckfilm där Tomten och Krampus finns med. Krampus heter här Rupert Knecht. Två mord med kol ... och det tredje mordet saknar björkris.

Långa långtråkiga utläggningar om en bok från ett bibliotek som ingen bryr sig om. En karaktär i filmen påpekar detta. Långa långtråkiga  och ologiska dialoger där folk diskuterar litteratur. Hertiginnan gömmer något som Sherlock karaktären hittar . Hertiginnan påminner om Irene Adler. Snygg, smart och förtjust i "the game". Det finns flera slut på filmen och man bara väntar att det ska ta slut på riktigt. Undertecknad har räknat ut att det måste vara den lokala polisen som är mördaren i två av fallen, och Jack som är mördaren i det tredje fallet ... fast hans kusin tar på sig alla tre morden. De hatade båda två sin morfar-eller-farfar. Med all rätt. Sedan finns det många ologiskheter. Varför spärra in en tjänarinna? Det är billigare att bara avskeda dem med ett litet avgångsvederlag. Varför ska Jack spärras in för ett brott som hans kusin redan erkänt - bara för att fritas av samma spionorganisation som räddade de båda mördarna i den förra filmen? Det blir repetetivt och långsökt. Och hur många mördare behöver den där spionorganisationen?
Sidohandlingen är också dålig. Trottie dejtar och alla är sura på henne för att de tror att hon är ihop med Mister Book. Ingen är sur på Mister Book när han dejtar andra män (han är gay). Double standards.

Både kvinnor och män borde få ha på sidan om när det är ett öppet äktenskap - det kan inte bara vara mannen som får ha andra män. Jack, den lilla turkiskan och random sidokarktärer är alla arga på Trottie vilket är väldigt knäppt och otrevligt. Var får hon ut av att vara gift med Mister Book? Han är ju väldigt dryg och jobbig att vara tillsammans med. Och hon får vara utan sällskap. Bara nackdelar.

Och så undrar man över Jacks besatthet över sin far, Mister Books gamle älskare. Var är Jacks morsa? Felix måste ha haft ihop det med någon, sin adoptivsyster eller någon tjänsteflicka på slottet ... Var det Manlig Jungfrufödsel? Så många Manusförfattare likt Mark Gatiss kör med detta. Disneys Aladin (Jasmine prinsessan) nämnde åtminstone att Jasmine hade en mamma, även om hon inte får vara med i filmen, och Bamse filmerna nämner Brummelisa, även om hon inte får vara med i filmerna ...

Nej, hej då Mark Gatiss. Skriv inte fler pseudo-spion-grejer. Det räckte med Sherlock.

 

FILM: Wingman: All In - Finländsk komedi lyfter så småningon

 

Handling: En komedi om Tommi, som efter att ha missat en befordran satsar på investeringar för att köpa sitt drömhus med sin fru Harriet. När pengarna försvinner i ett pyramidspel, hotas deras framtid. Hans vän Juhis kliver in med en kreativ räddningsplan. Regi: Kari Ketonen. I rollerna: Antti Luusuaniemi, Kari Ketonen, Maria Ylipää, Taneli Mäkelä, Lauri Tilkanen m.fl.

Omdöme: Mer finskt nu, efter den finska dirigenten av årets Last Night of the Proms ... En alldeles lagom kvällsfilm. Eller nattfilm.

Betyg: 3

FILM: Last Night of the Proms - Magnifik finalkväll med finsk ledning ...

 

Last night of the proms

Festkonsert från Royal Albert Hall Årets stora brittiska musikfest är här! Superpianisten Yuja Wang och den skotske tenoren Nicky Spence tar plats på scenen tillsammans med kör och orkester från BBC, allt under ledning av den finländske dirigenten Sakari Oramo. Oramo, som i och med årets upplaga gör sin sjunde Last Night i legendariska Royal Albert Hall. På med hattarna, gör dig redo för pompa och ståt, rungande allsång, uppsluppen publik och en slösande tonprakt! (Storbritannien, 2026)

Omdöme: Nicki Spence - definitivt the New King of the Proms! Vilken röst! Vilket spex! Vilka kreationer! Nicky må ha kommit ut ur garderoben, men det verkar som om han har hela garderoben med sig. Inklusive Loch Ness Monstret iklädd tam o'shanter (rutig basker), en kilt med en prideflagga i fodret och en livs levande säckpipsblåsare.

Pianisten Yuja Wang var magnefik och givetvis var Dolly Parton medleyt en höjdpunkt under kvällen. Pour yourself a cup of ambition!

Magnifikt filmat, med backstage bilder, expertkommentarer och närbilder på både konsertmedlemmar och glada prommers!

FILM: Ludwig - Komedi om faran med att vara dubbelgångare ...

Handling: När den tillbakadragne korsordskonstruktören John "Ludwig" Taylor upptäcker att hans tvillingbror, en kriminalkommissarie, har försvunnit, ställs hans liv på ända. Tvingad att anta broderns identitet, kastas John in i den komplexa världen av mordutredningar i Cambridge för att hitta ledtrådar till sin brors försvinnande.

Omdöme: Många har påpekat att Ludwig inte har en trovärdig, realistisk handling. Dessa recensenter har totalt missat att Ludwig inte är en deckare, Ludwig är en komedi. David Mitchell är suverän som tvillingarna James och John (även om vi inte får se mycket av James) ... han levererar varenda replik med enorm komisk tajming. Han andas med komisk tajming. Han till och med går roligt ... John "Ludwig" Taylor är den roligaste karaktären sedan Mister Bean. Sedan finns också ett mörkare stråk i berättelsen: Hur lätt det är för udda karaktärer, som John Taylor, att bli marginaliserade och totalt underskattade av allt och alla. Han är ett geni som får ångest bara av att lämna sitt eget hus. Hans stora kärlek gifte sig med hans tvillingbror. Vill han egentligen hitta James ... eller är det lika bra att James är försvunnen? 

Den komiska tajmingen mellan David Mitchell och Anna Maxwell Martin är också suverän. Hon är bra som driven fotograf och amatördeckare och hennes karaktär Lucy kan ibland vara aningen hänsynslös när hon kör över John, gång på gång på gång ... 

Miljöerna är många gånger väldigt vackra. Sex stycken minifilmer gjorda i Cambridge med omnejd. Särskilt kul att kolla in om man bott där ... och repliker som "jag ska bara koll att King's College ligger kvar och inte har flyttat ..." - "Sedan 1441?" är komediguld.

Tänkvärt: Det tar cirka femtio sekunder att presentera platsen, mordoffret och de misstänkta. Allt innan introduktionsmelodin går igång ... Så ska man hålla intresset uppe! Inte skriva en halv bok innan någon mördas och utredningen går igång ... Femtio sekunder. Alldeles lagom för Tiktok generationen.

Betyg: 5

FILM: Ur spår - Svensk Wasaloppskomedi som ramlar så ofta ...

Titel: Ur spår

Handling: Svensk långfilm från 2022. En dramakomedi om syskonparet Daniel och Lisa som har helt olika utmaningar i livet. Daniel är vd och tränar stenhårt och är gift, Lisa är arbetslös och frånskild med en dotter. En dag råkar Lisa påstå för sin dotter att hon ska åka Vasaloppet och tillsammans måste nu de omaka syskonen försöka införliva löftet. Regi: Mårten Klingberg. I rollerna: Katia Winter, Fredrik Hallgren, Rakel Wärmländer, Ulf Stenberg, Kelly Flogell, Leif Andrée, Tuva Børgesdotter Larsen m.fl.

Omdöme: Okej för en svensk film.

Betyg: 3

FILM: Ett klassiskt liv - Livets goda kan nås på många olika sätt ...

Titel: Ett klassiskt liv - dansk film från 2026


Handling: På en bondgård söder om Köpenhamn går kor och grisar fritt medan klassisk musik ljuder över fälten. Hit har några av världens mest lovande unga musiker rest från olika delar av världen för att spela musik, odla jorden och leva nära djuren, allt under ledning av Jacob - celloprofessor och självlärd lantbrukare. Här blir musiken en väg till gemenskap snarare än perfektion. Ett varmt och nära porträtt av en fristad som utmanar bilden av vad som krävs för att överleva i den absoluta musikeliten - med fokus på att unga människor ska hålla och inte bränna ut sig. Dansk dokumentär från 2026.

Omdöme: Så fin film om livets goda - och olika vägar till att nå sin inre kreativitet.

Betyg: 4

FILM: Bamse och världens minsta äventyr - Mysigt och smått med Nalle-Maja & Co

 

Bamse och världens minsta äventyr

Nalle-Maja är med familjen på picknick men ingen verkar vilja leka med henne. När Nalle-Maja i ensamhet får i sig XYZ-saft och blir pytteliten tar allt en ny vändning. Ska de andra lyckas hitta henne och går det att göra skillnad om man är liten som en myra? Regi: Christian Ryltenius. Röster: Rolf Lassgård, Judit Ekstedt Bådagård, Johan Glans, Johan Ulveson, Görel Crona, Carl Bildt m.fl.

FILM: Bamse i trollskogen - Rörig film med listig motståndare

 

Titel: Bamse och tjuvstaden

Handlingen: Bamse, Skalman och Lille Skutt reser på ett spännande äventyr genom Trollskogen och in i Tjuvarnas stad för att rädda Farmor från den elake Reinard Räv. Regi: Christian Ryltenius. Manus: Johan Kindblom och Tomas Tivemark.

Omdöme: Väldigt rörig och ologisk film. Att bli bunden och kidnappad och lagd i en låda, vilket händer Bamses gamla farmor, måste vara traumatiskt ... men ingen tycks bry sig om det. Folk går och går och går ... när det vore mycket mer logiskt att ta tåget genom trollskogen. Nalle-Maja smiter iväg med honung - borde hon inte säga till morsan sin, Brummelisa, vart hon ska? Man ska alltid säga till föräldrarna vart man ska. Små ungar kan bli antastade av troll. Typ. Brummelisa hade löst allt mycket mer effektivt. Tyvärr är detta ännu en ignorera morsan film, det är bara pappa och dotter ... som ett omvänt Oidipus kompex.

Plus: Musiken är klämmig (melodin, inte texten). Magnus Härenstam är bra som rösten till Reinard Räv.  Rösterna är i allmänhet mycket bättre än de nya rösterna som är ljusa och pipiga. 

Betyg: 3

FILM: Fisherman’s Friends: One and All - Fiskig uppföljare tar sig nya toner

 

Titel: Fisherman’s Friends: One and All

Handling: Sånggruppen Fisherman's Friends från Cornwall har haft stora framgångar med sitt debutalbum, men nu står de inför nya utmaningar. Berömmelsen har medfört press och frestelser, och bandet saknar både skivbolag och en sångare. Trots motgångarna visar världens äldsta pojkband sin styrka när en möjlighet att uppträda på Glastonbury-festivalen hägrar. Regi: Meg Leonard, Nick Moorcroft. I rollerna: James Purefoy, Sam Swainsbury, Dave Johns, Richard Hainsworth, Peter Hicks m.fl.

Omdöme: Helt okej uppföljare - om man ignorerar att filmen är ganska klyschig och inte har det minsta med den riktiga gruppen att göra. 

En dokumentär hade varit roligare ...

Betyg: 3

FILM: Förbjuden ingång - Stage Door - Studie av gruppdynamik med idel G.O.A.T.Hollywood ladies!

 

Titel: Förbjuden ingång

Handling: En dramakomedi om en grupp unga kvinnor som bor tillsammans i ett pensionat i New York, alla med drömmar om att lyckas på Broadway. När den ambitiösa Terry Randall anländer, uppstår både vänskap och rivalitet bland de aspirerande skådespelerskorna. Regi: Gregory La Cava. I rollerna: Katharine Hepburn, Ginger Rogers, Adolphe Menjou, Lucille Ball, Eve Arden m.fl. (Stage Door)

Omdöme: Katharine Hepburn, Ginger Rogers, Lucille Ball OCH Eve Arden  i SAMMA FILM! Det här går in under mitt Katharine Hepburn tema, men om du har ett annat tema (typ briljanta kvinliga komiker som Lucille Ball) så fungerer filmen lika bra i detta sammanhang ...

Hög mysfaktor - och  dynamiken i en grupp studeras på ett intressant sätt. Det är inte mycket som förändras genom tiderna ...

Betyg: 4

FILM: Slow - Långsam litauisk kärlekshistoria

 

Titel: Slow - Litauisk-svensk långfilm från 2023 

Handling: Ett romantiskt drama om dansaren Elena och teckenspråkstolken Dovydas som möts i en klass för döva ungdomar och dras till varandra. När deras vänskap övergår i kärlek avslöjar Dovydas att han är asexuell. De enas om att hitta ett sätt att vara tillsammans, men ju närmare de kommer varandra, testas gränserna för hur generös och tillåtande det går att vara i en relation. Regi: Marija Kavtaradze. I rollerna: Greta Grinevičiūtė, Kęstutis Cicėnas m.fl. (Tu man nieko neprimeni)

Omdöme: Det går långsamt. Men ... hann i alla fall klämma en film från Litauen och en från Lettland idag! Innan de försvinner från SVT play.

Betyg: 3

FILM: Januari - Filmskapare i Lettland kämpar med passion och mot Sovjets förtryck

Handling: Lettland, 1991. Mitt under Sovjetregimens våldsamma försök att slå ner Lettlands självständighetsrörelse försöker den unge Jazis hitta sin röst som filmskapare. Mitt under landets kamp för självständighet följer vi Jazis och hans passionerade musa Anna, när de jagar sina konstnärliga drömmar i skuggan av sovjetiskt förtryck. När protesterna på gatorna övergår i våld skakas deras idealism i grunden av revolutionens brutala verklighet. Regi: Viesturs Kairišs. I rollerna: Kārlis Arnolds Avots, Alise Danovska, Baiba Broka, m.fl. (Janvaris)

Omdöme: Mycket fin film om konstnärskap och filmskaparens villkor. 

Betyg: 4

FILM: Eviga minnen - Prisbelönt minnesvärd film från Chile

 

Handling: Hur fortsätter man leva i vetskapen om att alzheimers sakta men säkert urholkar ett helt liv, ett äktenskap, en person? I Maite Alberdis hyllade publikfavorit får vi följa Augusto och Paulina under åtta års tid. För varje år som går försvinner allt mer av det som varit. Oscarsnominerad 2024, vinnare av Grand Jury Prize på Sundancefestivalen 2023.

Orginaltitel: La memoria infinita

Omdöme: Stark film. Och kul att hitta en film från Chile på SVT play ...

Betyg: 4

SPORT: Ultimate Championships - Ultimate Revenge för Ingebrigtsen och Ultimate Duell för Duplantis-Karalis ...

 

$150,000  till Jacob Ingebrigtsen --- sött och gött efter hans akilles häl (som verkar ha läkt finfint) ... Kryddan ... det var att  Ingebrigtsen mosade rivalen  Cole Hocker, som han kallat en fegis för bara en vecka sedan (Cole Hocker hade beställt snabba harar till Diamond League, och sedan  låg han bara i klungan och mes-sprang... så gör man inte mot hararna, så gör man inte mot publiken ... )

Citat från The Guardians rapportering:

Ingebrigtsen has never been shy of venturing an opinion, and he was aggrieved when Hocker insisted on having his own pacemaker for the 1500m Diamond League final – and then refused to follow him. That led to a high-profile war of words, and a rematch that was the talk of Budapest. And, my, did it live up to the hype. The pace was quick, but the Norwegian was so confident he had time to look around twice on the final lap before launching a devastating final kick to win in 12min 59.24sec, with Hocker, the reigning 5,000m world champion, nearly a second back.

“I was predicted number 12 by World Athletics can you imagine?” said a bemused Ingebrigtsen, who is the Olympic champion at this distance after all."

Yep. Ingebrigtsen "skulle" ha blivit tolva. Han vann. Så mycket för World Athletics och deras statistik och uträkningar ...

Enligt beräkningarna skulle Katzberg från Kanada vinna släggan - stort. I verkligheten fick han två ogiltiga kast och fick inte kasta vidare (som bäst får man fyra kast) ...

Hummel från Tyskland vann Hammer - alltså slägga - med sitt allra första kast. Och blev den allra första Ultimate Champions vinnaren.

Den första kvinnliga vinnaren var gulblåa glada Mahuchikh från Ukraina. Tre ukrainskor i fältet. Två australiskor. Det märks vilka länder som dominerar sporten ... Pigga Olyschlagers med sin berömda dagbok blev tvåa, blonda Patterson (färsk Diamond League vinnare) blev trea. 

Från tett hopp till ett annat ...

Jazmin Sawyers klämde i med ALLT i sista hoppet och det räckte till en andra plats efter Italiens Larissa Iapichino - 6.78meter. Efter 

Commonwealth guld and EM silver ... bra jobbat! $75,000 (£55,000) katching!

“It’s an incredible amount of money - Prize money like this just means a big sigh of relief … I will buy something – I’m going to upgrade my sewing machine.”

Yep. Sawyers ska köpa en ny symaskin.

Amerikanen som vann 110 meter häck ska köpa en Porsche. 
Och där har ni skillnaden mellan britter och amerikaner. Britter sparar "for a rainy day". I USA låtsas man som att det aldrig regnar. Bränn pengarna direkt! Det kanske är för mycket för en 20-åring, de flesta 20-åringar kör bilar som ser ut som EPA-traktorer.

Eftersom det inte är kvoterat hur mycket varje land får ha med, så var det FEM amerikaner som sprang, följt av två japaner. 

Det är lite svårt att se vem som är vem när alla har samma (landslags-)dräkt på sig.

Coolaste duellen var Emanoil Karalis mot Armand  Duplantis ... Duplantis stod helt coolt över 6,25 och lät Karalis hoppa själv. Om den gullige greken hade klarat, då hade Duplantis varit illa ute. 6,30 är nästa höjd - och det är itne alla dagar som Duplantis hoppar så högt. Det blev tre världsrekordförsök på 6,32 ... men det syntes att Duplantis hade tvingats hoppa för mycket för segern och att benen nu var för sega.

I intervjun efteråt sa Duplantis att han får se om benen finns kvar i morgon. (Ja, de kan ju gå på promenad själva ...)

Pengarna går väl till att betala hyran i Monaco. Och till att festa ... Winner takes it all, sjöng ABBA. Stavhopparna har Winner pays for it all ... Alltså, han betalar för festen och bjuder laget runt ... Karalis kanske går på plus, genom att bli tvåa?

Keely Hodgkinson vann sin semifinal på 1:57.57 ... och i den andra semin fanns Audrey Werro och Femke Broeders-Bol. I morgon är det final.

Alla pratade om ... Kylan. Det gick inte att kasta hur bra som helst, att springa hur snabbt som helst ... bla bla bla.

 Ukrainskan Yaroslava Mahuchikh kom förberedd. Med madrass att ligga på och en sovsäck att krypa in i och en tjock täckjacka att ha på sig ...  Och så håller man sig tillräckligt varm för att vinna på 1.99 meter.

FILM: Svärtan - Shape of Water får en Vi på Saltkråkan makeover

 

Handling: Sommaren 1985 på Särsö hittas en ung pojke mystiskt drunknad i vattnet. Under en förbjuden utflykt till den mytomspunna ön Svärtan gör Johannes och hans vänner en upptäckt som förändrar dem för alltid. Efter hyllade författaren John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985.

Omdöme: Vi på Saltkråkan korsas med Shape of Water. Shape of Water var så mycket bättre. Väldigt tradiga schablonmässiga kvinnoroller, tjejroller. Från den farliga sjöjungfrun till den självdestruktiva sexiga tjejen som super, skär sig och knullar runt. Önskan: att sjöjungfrun hade varit lesbisk, så kunde hon och det klassiska kvinnliga nyknullade skräckfilmsoffret bara dratt iväg någonstans.

Även Vi på Saltkråkan är bättre (originalet med den riktiga Tjorven). Och Stina är med i en liten roll.

Håkan Bråkan kommer förbi på en cykel och killen från Tordyveln flyger i skymningen är med i en flashback. Det är gott om rödhåriga killar i den här serien. Och en rödhårig tjej ... hon är den ofarliga pojkflickan, den enda tjejen  i (core)gänget - ungefär som Eleven i Stranger Things. Och så är det 8+ tals musik. Som i Stranger Things.

Likheter mellan Svärtan - Vi på Saltkråkan - Tordyveln flyger i skymningen ... Massor. Svensk sommar, privilegrade svenskar på sommarsemester någonstans, allt är sådant som undertecknad aldrig upplevt ... (Det TYPISKA Sverige som Anders Lundin snackar om i Allt om Sverige och som undertecknad aldrig varit med om ... får väl ansöka till TV ...)  Bland annat att alla samlas i handelsboden och att allt skvaller går via handelsboden ... Och så en massa fallfärdiga gamla stugor och cyklar och mystiska grejor som kidsen hittar på som kanske är eller kanske inte är sanna ... och så rödhåriga kavata tjejer som är lagom ofarliga och inte alls som den sexiga tjejen ... och en massa pelargoner i fönstren. Och så djur. I snabb jämförelse: Båtsman är gulligast. Bättre än en CGI skalbagge eller en konstig fisk.

Betyg: 3

FILM: Död mans svid - Döda män klär inte i rutigt. Men i randigt?

 

Döda män klär inte i rutigt - en gammal deckarsanning. Men klär de i randigt? Randiga kostymer och spionaffärer spelar en stor roll när alla springer omkring och försöker  få tag i rätt randig kostym (eller en bild av den) för att lösa en binär kod om en raketuppskjutning. 

Vem sa att deckare var förutsägbara? Här har man kastat allt in i mixern och blandat ... Det är mer spionhistoria i gammal kalla kriget James Bond anda än regelrätt deckare, och det finns en transvestit med träben som går runt och plåtar mycket iögonfallande ...(borde inte spioner hålla låg profil?) och Mister Book tror att det är en kvinna, men han kollar inte på det stora guppande adamsäpplet ... Och den mordmisstänkte skräddaren ser likadan ut som ledaren för Hemlig Spionenhet. Tvillingar? 

Om handlingen: Mister Book och hans team dras in i ett farligt spel när en död kropp hittas hos en skräddare i Burlington Arcade. En respekterad skräddare erkänner mordet på en inflytelserik kund, men när Gabriel Book bes om hjälp står det snabbt klart att bekännelsen läcker som en dåligt sydd söm. Varför stämmer inte tidslinjen, och varför är alla i skrädderiet så märkligt ivriga att stänga butiken och gå vidare? Polisinspektör Morris hittar spår av utpressning, medan Jack lockas in i en farlig katt-och-råtta-lek bland Londons mest välklädda herrar. I rollerna: Mark Gatiss, Polly Walker, Connor Finch, m.fl.

Omdöme: För lite deckare, för mycket spionparodi och för mycket spring ... Scenen där en snygg tjej ska få av Jack byxorna (det finns en kod i dem) påminner om Kalabalik i fabriken, förra sommaren på Vallarna ...

Betyg: 3

FILM: Memento Mori - Mister Dodds faller död ner och Doctor Who mannen briljerar

 

Mark Gatiss är bra på att skapa TV-filmer. Vem minns inte Sherlock filmerna, där varje liten film gav mer spänning och hade mer detaljer och mer arbete än de flesta biofilmer? Och vem minns inte kommissarien i Sherlock, spelad av Rupert Graves ... leveransen av "You bastard!"  repliken blev en klassiker och ett meme (och något Graves får säga i otaliga paneler ...)

Nu är det dags för en ny ubersmart hjälte och den här gången har Mark Gatiss valt att spela honom själv.

Mister Gabriel Book driver en bokhandel, är bög, är spion och allmänt smart och hjälper till med allehanda kluriga fall.

En vän vill avslöja Harold Smeed som den bedragare han är, eftersom hans käresta dragits in i de dyra seanserna (förment gratis, men sedan utpressas offrena ...) och innan Book hunnit med avslöjandet så mördas Harold Smeed. Nåväl. Det blir ett mordmysterium istället för ett avslöja-bedragaren mysterium.

Hon som blir misstänkt för mordet är också en gammal vän till Book, och han vill rädda henne, samtidigt som han visar sig på styva linan.

Han har hjälp av sin låtsasfru Trottie, som inleder en fling med Rupert Graves på en seans, och sonen till hans gamle käresta Felix. Tillsammans utgör de ett slags ihopsatt kärnfamilj. En liten turkisk flicka som vill komma bort från familjens turkiska restaurang blir fjärde hjulet i kärran.

Det är ett ganska enkelt mysterium att lösa. Men det är en okej TV-film. Många bra skådespelare, bland annat han som spelade Dodds i Ett fall för  Dodds ... Från smart utredare till mordoffer. Oh well ... man tar de roller man får ...

Omdöme: Inte lika kul som Ludwig, men ännu mer långsökt ... 

Betyg: 3

BOK: Landet utanför - Short and sweet vinner i längden ...

Titel: Landet utanför

Omslagsbild:Harald Gripe
Bandtyp: Halvklotband

Utgivningsdag: 2025-06-19
Antal sidor: 240
ISBN: 978-91-8108-372-9 








En upptäcktsresande har hittat ett land som inte borde finnas, eftersom det enligt kartorna helt enkelt inte ligger där. Men nu gör det det i alla fall, något som strular till allt – särskilt för de två länder som ligger i närheten. Ländernas kungar är redan osams och den här konstiga historien gör inte saken bättre. Men kanske kan gåtan lösas av den ene kungens yngsta dotter, den närsynta prinsessan?

Landet utanför publicerades för första gången 1967, då i en kortare version. Maria Gripe kände dock att historien hade mer att ge och 1987 gavs den ut igen, den här gången tillsammans med en ny, längre version av samma berättelse. Denna efterlängtade nyutgåva innehåller båda versionerna.

OMDÖME:

Den korta version är SÅÅÅ mycket bättre än den långa. Mindre tjatig. Och man får fantisera mer själv om de olika personerna och vad som motiverar dem.

Det är en bättre twist att den som kallas för den gode kungen är så ondskefull och fördomsfull, det är ett bättre slut att hans armé håller på att leta efter ett land som inte finns för att  fåfängligt förklara krig mot det okända ...

Short and sweet vinner i längden.

Den långa versionen innehåller en massa tjat och en massa onödig bakgrundshistoria och förklaringar. Som varför kungen och drottningen har ett olyckligt äktenskap (det har man redan fattat utan förklaringar) och varför den unge kungen är ogift (vem fan bryr sig) det är på grund av ett olyckligt förhållande som han har till sin egen mamma (återigen - vem fan bryr sig, män som ynkar sig på grund av att deras mamma gift om sig ... var det inte nog av detta i Hamlet?) och han verkar vara en sådan kvinnohatare att man tycker att glasögonprinsessan ska vända sig om och springa och hitta ett gulligt grodyngel istället ... Fuck all male gnällspikar som knatar på om olycklig barndom och skyller på sina mammor (att pappan stack gör tydligen ingenting alls ...)

Och att upptäcktsresanden ska vara påhittad liksom landet ... det är för mycket som är påhittat då.

Centrum är inte den unge prinsen och hans låtsasvän påhittad upptäktsresande, centrum i berättelsen är hur olika folk reagerar inför det okända ... fejk news och off with his head och sedan vi måste förklara krig mot det okända ...

eller hurra vilka spännande möjligheter ... vi ska välkomna det!

Den korta versionen vinner i längden. På alla sätt.

BOK: Vi skulle bara cykla förbi - Snygg punkig girlpower i Finland ...

 

Titel: Vi skulle bara cykla förbi

Författare: Ellen Strömberg

Förlag: Schilt och Söderströms (och Rabén & Sjögren)

Finns i pocket.

Vinnare av Augustpriset 2022. Välförtjänt. Denna bok utspelar sig i svensktalande Finland och Ellen Strömberg fångar på pricken livet i glesbygden. Främst genom sin protagoniskts Mandas observationer av omvärlden. Som att hennes pappa bara har ett par byxor, med massor av fickor, och t-shirts med olika reklamloggor på (typ för olika skogsbolag) och att när hon ska få handla pizza med pappa så hamnar han jämt i evighetslånga konversationer med olika gubbar, replikskiften som Manda kan utantill. Vilka djur de skjutit, vilka djur de inte skjutit, vilka djur de sett som de inte skjutit och hur de ska  göra för att skjuta dem nästa gång ... bla bla bla. Manda fantiserar om ett coolt liv i New York. Det går att tänka sig mamma i New York, men inte pappa. (Vad skulle han skjuta?) 

Manda har en bästa vän som heter Malin. Tillsammans cyklar de runt i jakt på att det ska hända något spännande i glesbygden. Oftast sitter de på två ensamma gungor i en övergiven lekpark som aldrig blev färdigbyggd. Man skulle kunna tro att Manda och Malin går i lågstadiet, men de går faktiskt i högstadiet, vårterminen i nian. De två vännerna bestämmer sig för att skaffa erfarenhet och få ihop det med killar innan de börjar gymnasiet och det riktiga livet börjar.  Manda spanar in en snygg kille på pizzerian, John är från Colombia och hon börjar läsa Hundra år av ensamhet för att imponera på honom. Oskar, som gillar Manda, frågar om boken finns som TV-serie, för han vill imponera på Manda ... Nej, den finns inte som TV-serie, säger Manda. (Och som läsare tillägger man glatt, Jo, visst finns boken som TV-serie - på Netflix! men det hände efter den här boken skrevs ...) Malin spanar in en punkare, Pugh, och börjar intressera sig för punkmusik. Båda tjejerna förändrar sig och anpassar sig till killarna ... innan de ens lärt känna dem. Innan de vet om de vill ha dem. Det är ganska typiskt.

För vi vet inte om John och Pugh kommer att gilla Manda och Malin och vi vet inte om killarna är värda besväret (det är de inte ...) och vi vet inte om Manda och Malin gillar killarna de anstränger sig för ... Efter ett enda första hångel, där John försöker  tvinga  Manda till två avsugningar, och efter en chatt där John skickar dickpics till Manda funderar Manda om hon egentligen vill ha John. Det var inte så här det skulle kännas. Eller? Hur ska det kännas? Hur vet man om man är kär? Hur vet man om det är bra sex? Det kanske inte blir bättre än så här? Man kanske ska hålla käften och se söt ut och ställa upp?

Det finns många turer i boken. Många träffsäkra observationer. Malin kommer fram till att hon inte vill vara groupie till ett punkband och hänga efter en kille - hon vill själv HA ett punkband och det finns gott om coola tjejer (både straighta och gay) som vill vara med. Och så vill Malin bli politiker och konstnär och skriva böcker och göra allt möjligt ... Energin som frigörs när Malin slutar ranta efter "fel kille" är enorm. Hon börjar också drömma om New York ...

Något som man tänker på i bakhuvudet är hur tuffa dessa två sårbara tjejer är, trots allt de råkar ut för. Och hur korkade många kvinnor i feelgoodromaner är, även om de är tjugo-trettio-nånting eller äldre. I sommarens Jenny Colgan är det återigen en trettioplussare som låter sig behandlas illa av både pojkvän och potentiel pojkvän ... och de flesta runtom henne. Utan att någonsin säta ner foten... Självspäkning är bara förnamnet. Och i Emily Henrys sommarplåga är det en trettionågonting som låter sig behandlas dåligt av sin (inte-)pojkvän och glatt suger av sin nya (inte-)pojkvän och försäkrar honom att hon älskar det trots att han inte vill ligga med henne, trots att han vill ha hennes jobb, trots att han är avundsjuk på henne, trots att han hela tiden tjataar om sin olyckliga barndom (som egentligen var jävligt privilegiad) ... Vidare till Lucy Diamonds sommarroman där fler trettio-plus-kvinnor behandlas dåligt av fler män, och måste lära sig att leva med det för att bli älskade och gå vidare ... Hujedamej.  Man skulle vilja slå ett hårdinbundet Liv Strömstedt album i huvudet på dem alla. Det är som att man får gå ner i åldrarna och läsa mellanstadieböcker för att få tjejer som inte behandlas som dörrmattor och som står upp för sig själva. Vad fan hände? Vad hände med attityden? Vad hände med litteraturen? Vad skulle Gloria Steinhem säga?

Samtidigt som alla dessa feelgood och chicklit hjältinnor förgiftar hjärnorna eller hjärtana på sin fanbase så har man böcker som Vi skulle bara cykla förbi och Legenden om oss ... där högstadie-eller-mellanstadietjejer lägger av med att ranta efter pågar och bara gör sin grej. Mer sånt.

Manda och Malin går vårterminen i nian, de är bästisar och bor i ett litet samhälle där det verkligen inte händer mycket. Malin och Manda kallas "cyklarna" för att de så ofta cyklar omkring i jakt på något spännande - en snygg kille, en fest, lite kärlek, vad som helst. Om de inte cyklar så hänger de vid kiosken nästan varje dag, eller på bibblan. När den snyggaste killen Manda någonsin sett börjar jobba på pizzerian känner hon att äntligen, nu kan livet börja! Men hur intresserad är han egentligen av henne, är hon inte alldeles för vanlig för honom? Och hur intresserad är hon, när allt kommer omkring?

Ellen Strömberg fångar på pricken tiden då man fortfarande är så ung, men själv tycker att man är väldigt vuxen, när ens familj mest är en plåga och man byter kläd- och musikstil varannan vecka. Karaktärsteckningen är träffsäker, igenkänningen hög, och Vi ska ju bara cykla förbi rymmer både allvar och befriande humor.

"Det är en klassisk handling, men tusan vad härligt det är att läsa den en gång till i Ellen Strömbergs version." Johanna Lindbäck, Expressen

"En träffsäker bok om längtan, vänskap och systerskap." Maria Friedner, Jönköpings-Posten

"Att Strömbergs prosa dessutom är både rapp, rolig och suggestiv gör boken till en av vårens bästa." Lydia Wistisen, DN

FILM: Sune i fjällen - Snöras, takras och miljonärer i trevlighet ...

Titel: Sune i fjällen

Svensk långfilm från 2014



Handling: Vad gör Sune när han upptäcker att hans älskade Sophie ska åka till fjällen med den snygga sportkillen Santos? Enkelt! Han övertygar hela familjen Andersson att följa med trots att de varken har råd eller kan åka skidor. Regi: Gustaf Åkerblom. I rollerna: William Ringström, Morgan Alling, Anja Lundqvist, Julius Jimenez Hugoson, Hanna Elffors Elfström m.fl. Programmet sänds i HD och med 5.1-ljud.

Omdöme: "Det värsta är att vi varit trevliga mot familjen Blixt i onödan. Vi har slösat som om vi var miljonärer i trevlighet. Vi är inte miljonärer i trevlighet. Vi är normaltrevliga ..."

Det här är Sune-seriens Snowroller. Out on a high ...  Väldigt mycket fånigt, men också väldigt mycket kul ...

Betyg: 4

FILM: Kung Harald: Ett liv för Norge - En dokumentär om ett sekel med Norge

 

Titel: Kung Harald: Ett liv för Norge 

Norsk dokumentär från 2026



Handling: Som barn flydde han undan kriget. Som ung man kämpade han för rätten att få gifta sig med kvinnan han älskade. Som Norges kung förde Harald kungahuset in i en ny tid - närmare folket och med blicken riktad framåt. Nu är ett liv i Norges tjänst över.

Omdöme: Till viss del överlappar den vad som sagts i dokumentären om den nyblivne kung Haakon VII.

Men det är mer sport, segling, OS-firanden, ett eget VM-guld ... och roliga saker. Sonja har man knappt hört talas om. Ett gott betyg. Mette-Marit har man hört alldeles för mycket om. Det finns alltså något att säga för rejäl borgerlig medelklass - de gör inget väsen av sig. Och ofta är det en bra sak för en solid grund.

Man saknar studietiden i Oxford och de brittiska kopplingarna - I dokumentären om Haakan var de ju skitmycket i USA och gjorde reklam för Berley.

Sedan undrar man hur det kommer sig att Märta Louise talar med änglar och hur Marius bonusprinsen blev så knäpp ... Kunde Harald inte ha lärt honom att sporta och segla? Åka langrenn? Eller ta OS-medalj i segling? Så hade gutten haft något att göra istället för att våldta och filma olika brudar. Kungafamiljen är trots allt en sportfamilj, det är inte som om det inte fanns resurser.

Betyg: 4

FILM: Haakon VIII: Norges nya kung - Stark dokumentärfilm som ger en nyanserad bild av Norge

 

Titel: Haakon VIII: Norges nya kung 

Norsk dokumentär från 2026

Handling: Han tvivlade länge på rollen han föddes till. Men med åren har Haakon gjort uppdraget till sitt eget och tagit plats i ett kungahus i förändring. Nu, efter kung Haralds död, blir han Norges nye kung. 

Omdöme: Splitterny och väldigt intensiv dokumentärfilm. Intressant att få lära sig så mycket om Norge och hur färskt kungahuset är ... Norge valde demokratiskt kungahus. Innan hade ju Sveriges kung även varit Norges kung. Haakans farfar gjorde jätteinsatser under andra världskriget ... och bara det gör att man inser hur kort tid det är sedan andra världskriget var ...  och man förstår hur stolta Norges folk är över Norge. Och sitt kungahus.

På ett personligt plan ... Stackars Haakan. Han tycks vara omgiven av bördor och han ska ta allt. Systerns ex-man begår självmord och han ska ta hand om begravningen och tre flickor han är morbror till. Systern gifter sig med en amerikansk schaman och kan inte vara prinsessa längre och hjälpa till med kungliga plikter. Pappan hans är sjuk och krasslig. Haakans bonusson anklagas och döms för flera våldtäkter och en del av filmerna ska ha skett på kunglig mark, på Skaugum. Frugan har haft fuffens för  sig med Epstein. Varför? En sådan ful gammal gubbe. Varför ville hon vara kompis med honom? 

Boken omgiven av idioter skulle kunna handla om Haakan. Han tycks vara en av få normala människor i familjen.

Jämför med svenska kungafamiljen ... Alla verkar normala. Viktoria skulle aldrig få samma problem med Daniel och Estelle som Haakan har haft med Mette-Marit och Marius. Daniel skulle aldrig skicka smileys till en pedofil och våldtäktsdömd man, och Estelle skulle inte bjuda hem folk till Solliden för att droga, filma och våldta dem ...

Tacksam för Sveriges kungahus. Normala människor. Så lagom. Så svenska.

Och stackars Haakan. Vilken shitshow han har att ta hand om, samtidigt som han nu ska försöka vara kung i ett land som inte ens vill ha hans lung-sjuka fru som drottning ...

Be careful who you marry. Man får dras med den fotbojan länge ...

Betyg: 4

FILM: Milly, Maria och jag - Trippel Marguerite Viby som Karl-Bertil Jonssons julafton älskar ....

 

Titel: Milly, Maria och jag

Svensk långfilm från 1938

Handling: En komisk förväxlingshistoria om den ambitiösa medicinstudenten Ellen "Klas" Klasson. För att kunna bekosta sina studier arbetar hon extra på kvällarna och uppträder som populär sångerska på en dansrestaurang. Men när hon får sparken måste hon ta plats som hembiträde. Det blir dråpliga situationer och romantiska förvecklingar i tidstypisk Stockholmsmiljö. Regi: Eric Malmberg och Emanuel Gregers. I rollerna: Marguerite Viby, Ernst Eklund, Gösta Cederlund, Stina Hedberg, Maritta Marke m.fl. 

Omdöme: Karl Bertil Jonssons julafton och TV-mys ... På TV:n i filmen syns Marguerite Viby i Det lilla helgonet. Hon är så fin. Och här får vi TRE Marguerite Viby! Hembiträdet, den ambitiösa (och ofta hemliga) sångerskan och tjejen som vill självförverkliga sig (och studera vidare mot alla odds) var tre olika arketyper i olika sorters filmer vid den här tiden. Här finns alla tre i en och samma film ... alla tolkade av Viby. Tusensköna i tre tappningar!

Betyg: 3+

BOK: Himmelsbarnet - Stark och hemsk sann historia - om flykten hem genom andra världskrigets brinnande Europa

Titel: Himmelsbarnet

Författare: Augustin Erba

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 12 augusti 2026


Himmelsbarnet är en mycket stark och mycket aktuell skildring av vad som händer, vad som kan hända, barn på flykt i krigstider och kristider. Det är en sann historia baserad på händelser som utspelat sig i Augustin Erbas egen familj.

När boken börjar är tolvåriga Felicias största bekymmer att hennes katt Iris ska lämnas ensam hemma, hos en granntant som har en hemsk, aggressiv schäfer, medan hon själv och hennes mamma och pappa ska flyga till Budapest för att hälsa på mormor och morfar. Loftahammar verkar vara en lantlig idyll. Budapest är något helt annat. Året är 1939. Många är rädda för att kriget ska komma. Andra hoppas att kriget ska komma. I Budapest finns det de som hoppas att Hitler ska ta tillbaka Polen och den del av Ungern som rättmätigen tillhör Tyskland. I Ungern talas det både tyska och ungerska. Fint folk kommer och går hemma hos mormor och morfar. Bland morfars vänner finns det de som tillhör SS och Gestapo, de som stolt bär hakkorsbindlar runt armen, men också de som tillhör pilkorsrörelsen, de ungerska nazisterna.

Felicias pappa är socialist. Felicias mamma och pappa är mot nazister och högerextrema krafter i Sverige. Felicia är uppfostrad att tänka på alla människors lika värde. Felicia kommer ensam fram till mormor och morfar. Hennes mamma och pappa dör i flygkraschen på väg till Budapest och Felicia är den enda överlevande. Hon blir känd i tidningarna, nazisterna använder henne som propagandasymbol för deras egen okuvlighet, och hon får kändisnamnet Himmelsbarnet. Morfar är stolt som en tupp över att ha en sådan propagandafördel i sitt eget hem.

Felicia tycker om sin mormor, som är mycket yngre än morfar, men hon tycker inte om något annat i Budapest. Hon tycker inte om hur människor behandlas. Ingenting är som i Sverige. Och Felicia saknar sin katt. Hon bestämmer sig för att rymma hem till Sverige ... Men vart ska hon åka och hur ska hon ta sig hem?

Det blir en lång och farofylld färd, längs vägen ser Felicia obeskrivliga hemskheter och får smaka den nya trendiga tyska apelsindrycken Fanta och får ta hand om en liten judisk flicka som övergetts av sina (förmodligen dödsdömda) föräldrar ... Det är mycket nya intryck att ta in för en oerfaren och föräldralös tolvåring. Kommer Felicia någonsin att hitta hem? Och finns det ens ett "hem" att hitta?


Himmelsbarnet är en av årets starkaste böcker. På alla plan. Den borde inte bara läsas av alla barn, utan även av alla vuxna. Det finns så mycket att tänka på och diskutera. För hela familjen. För alla familjer. Det här är en berättelse som inte väjer för det allra värsta. Och indirekt ställer den också frågan: Vart är vi på väg? Är vi på väg åt samma håll igen? Världen fylls återigen med föräldralösa barn, barn på flykt, och barn som har bevittnat vad inget barn - och ingen vuxen heller för den delen - borde behöva vara med om.

BOK: Bilder från honom ... You've Got Mail! i lyckad Y.A. romcom tappning ...

Titel: Bilder från honom

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 28 augusti 2026

När man skriver, och inte ser varandra i verkligheten, kan det vara lättare att vara sig själv. Lättare att lätta sitt hjärta. Lättare att inte vara så där blasé och tuff och cool och beräknande och allt det där som man SKA vara In Real Life ...

Det finns flera framgångsrika berättelser i den här genren. Cyrano de Bergerac skriver gammaldags brev på papper i en framgångsrik teaterpjäs som spelats i över hundra år. Tom Hanks och Meg Ryan mailar varandra i filmen You've Got Mail. Huvudpersonen i Love, Simon ... kärar ner sig i sin mailkompis Blue, som går i hans skola ... men vem av alla killar är Blue? Att han gillar Game of Thrones är knappast en hjälpfull ledtråd. Alla killar gillar Game of Thrones. Och hur tar man reda på vem, i en skola som verkar full av straighta, sportiga killar, som är gay? 

I Bilder från honom ... har man moderniserat den här intrigen och flyttat konversationerna till Snapchat. Selma kärar ner sig en en kille som är känd på TikTok. Drengen är snäll mot djur och mysig och trevlig och har en massa följare ... men ingen vet hur han ser ut. Eller hur gammal han är. Selma lyckas få en inbjudan till Drengens Snapchat, där han kallar sig för Kim, och snart är Selma och Kim störtförälskade. På Snapchat. De skickar bilder dagligen - utan att avslöja hur de ser ut. Det är genom bilderna, och de korta ordmeddelandena, som de lär känna varandra. Love is blind. Det spelar ingen roll hur de ser ut. Men vem är egentligen Drengen, eller Kim, hur ser han ut, hur gammal är han, vad heter han, var bor han, vad jobbar han med ... Tolvåriga Selma vet ingenting. Förutom att hon litar på att en kille som gillar djur måste vara snäll, han kan ju inte hålla på med grooming. Selmas bästa vän Nadja blir orolig. Selmas mamma blir orolig. Selma Snapchattar vidare ... 

En bra sak med boken är att Selma faktiskt berättar för sina närmaste vad hon håller på med och vem hon pratar med och att hon är kär i en TikTok kille som hon inte känner ... Boken är en romantisk komedi, men den hade lika gärna kunnat utvecklas till en makaber deckare/thriller om utnyttjande av godtrogna minderåriga och catfishing på nätet ... Man SKA inte lita på folk hur som helst och man ska ALLTID berätta för andra vad man gör på nätet och vem man pratar med och vem man ska träffa ... det där gäller även folk som är äldre än tolv år ...

Nu tillbaka till den romantiska komedin. Hela Selmas Ölandsvistelse ägnas åt att Snapchatta med Kim och snart kan hon inte somna utan att de har sagt godnatt till varandra med (icke avslöjande) Snapbilder från sängen.

Kär-och-galen sommaren tar slut. Precis som i musikalen Grease. Det  är dags för en ny skola. Selma ska börja högstadiet. Utan att känna någon alls, efter att sommarens flyttlass gått till någonstans på glesbygden där de flesta tycks hålla på med epa-traktorer och fotboll. Selma blir snabbt klassens tönt, den som tuffa Leo mobbar och som andra skrattar åt, hon gör bort sig gång på gång och råkar stå i vägen eller tappa saker ... Det är ju tur att Kim inte ser henne i verkligheten. På nätet, när de konverserar och skickar bilder på Snapchat, kan hon fortsätta vara coola Selma som Kim gillar ... Någon som har koll. 

Selma klurar hela tiden på Kims identitet. Hon kommer fram till att han bor någonstans i samma lantliga område som hon själv. Efter ett tag kommer hon fram till att han går i samma skola ... och i samma klass. Det finns sjutton killar i klassen. Vem av dem är Kim?

Nu följer ett veritabelt detektivarbete. Ingen i klassen heter Kim. Selma lyckas få ner "Vem är Kim?" listan till tre olika huvudmisstänkta. Den förste misstänkte är Ellioth, en snäll kille som Selma brukar sitta med på bussen och i matsalen. Han gillar djur och vill ta med Selma ut på landet till en bondgård. Det märks att han gillar Selma, men han hamnade snabbt i kompisfacket (och alla som någonsin hamnat där vet hur svårt det är att ta sig ur kompisfacket ...) Den andre huvudmisstänkte är Kian, en snygg och spännande kille som bjuder på glass och som bjuder med Selma på fotboll. Selma hoppas lite mer på Kian än på Ellioth. Men ... sedan inser hon att klassens mobbare Leo passar in på Kim. Bland annat så struntar han alltid i mobilförbudet och Selma får en massa Snaps under skoldagen (när hon som duktig flicka lämnat in sin mobiltelefon ...) Kan två personer vara så olika, i verkligheten och på nätet? Ingen av de tre huvudmisstänkta är ju helt och hållet som Kim är när Selma och Kim är ensamma och blottar sina hjärtan på Snapchat ... 

Kommer Selma att gilla Kim, när hon väl får reda på vem Kim är? 

Och kommer Kim att gilla Selma, när han får reda på att den verkliga Selma är klassens mobbade tönt och inte alls så cool och smart och självsäker och rolig och slagfärdig som den Selma  han lärt känna på Snapchat?

Bilder av honom kombinerar en klassisk förälskelsehistoria av den typ som funnits i århundraden i brevromaner (och teater som Cyrano de Bergerac ...), där insidan räknas mer än utsidan, samtidigt som romanen kombinerar känslornas resa med en veritabel modern deckare. 

För hur vet man vem som är vem och vad som är verkligt när man träffats på nätet? Och kan verkligheten leva upp till dikten ... eller rättare sagt till bilden vi skapar av oss själva och av andra och av verkligheten genom att få små ledtrådar på Snap? That is the million dollar question.

FILM: Notre Dame brinner - Sann katastroffilm med många hjälteinsatser

Titel: Notre Dame brinner

Fransk långfilm från 2022


Handling: Ett gripande drama som skildrar den katastrofala branden i Notre Dame-katedralen i Paris. Måndagen den 15 april 2019 gick brandlarmet i den ikoniska katedralen. Filmen följer brandmän, kyrkoarbetare och vanliga parisare som förenas i kampen för att rädda den historiska byggnaden och dess ovärderliga skatter. Regi: Jean-Jacques Annaud. I rollerna: Samuel Labarthe, Jean-Paul Bordes, Mickaël Chirinian, Chloé Jouannet, Jérémie Laheurte m.fl.

Omdöme: Starkt sant drama. Vilken katastroffilm ...

Betyg: 4

 

FILM: Under körsbärsträden - Söt bönpasta och söt vänskap i sorglig japansk film

Titel: Under körsbärsträden 

Japansk långfilm från 2015



Handling: Den tystlåtne Sentaro äger ett gatukök i utkanten av Tokyo där han serverar dorayaki-plättar. Sentaros bistra uppsyn väcker intresse och sympatier i omgivningen, bland annat hos den äldre kvinnan Tokue som erbjuder honom sin hjälp. Motvilligt tackar han ja och det visar sig att hennes recept på söt bönpasta får affärerna att blomstra i samma takt som deras vänskap fördjupas. Regi: Naomi Kawase. I rollerna: Kirin Kiki, Masatoshi Nagase, Kyara Uchida m.fl. (An)

Omdöme: An betyder bönpasta. Här korsar man söt bönpasta med söt vänskapshistoria - och väldigt sorglig saltsur bakgrund ....

Intressant bild av Japan och de slitsamma vardagliga "skitjobb" som många har. Medan små gulliga skolflickor går förbi och fnissar ...

Betyg: 4